Jag är inte världens sämsta blåbärsplockare men det hör till ovanligheterna att jag tar mig tiden att gå ut i skog och mark just för det ändamålet. Oftast handlar det om träning, vandringar eller skidåkning om jag ska ta mig till ödemarkerna. Undantagen finns ändå och senast häromdagen, när vi tog vårt pick och pack och klampade ut över mossor, stenar, klippor och hällar. Ut i skogen och ner på knä i blåbärssnåren medan havsbrisen friskade på i tallarnas kronor 20 meter ovanför våra huvuden.
Fridfull rekreation. Det borde väl kanske göras oftare. Framförallt när man på kvällen njuter av belöningen i form av nybakad blåbärspaj, medan solen går ner bakom klippor och skär.
