Ett dovt muller ovanför huvudet. En A340:s fyrmotoriga kondensstrimma mot den blåa himlen. VIR901V på väg från RJAA till EGLL. Strax innan passerade BAW6 från samma lufthamn med samma destination. Och så var long haul-suget på plats igen. Trots två redan genomförda innan årets första halva ens var till ända. Så. Shanghai vore ballt. Vancouver också. Eller en tripp till Mauritius när novembermörkret är över oss. Det kanske är dags att öka sparandet till resekontot rent av. Och sparandet av semesterdagar…
Nåväl. Ibland är jag bortskämdhetens epicentrum. Typ. Jag är oftast riktigt nöjd. Med sådant jag genomfört, att jag genomfört det och hur jag genomfört det. Men jag är sällan riktigt nöjd för det tar aldrig slut på saker att genomföra, att uppleva och att utforska.
Och. Faktum är. Jag vill aldrig bli nöjd. Jag tror det är farligt. Farligt för utvecklingen av sig själv, att luta sig tillbaka och titta på när allt runtomkring passerar förbi. Livet är för kort för det. Det gäller inte bara resor, att checka av länder på kartan eller att sitta på en tolvtimmarsflight i en A340 mot en ny och spännande destination.
Det gäller även livet i allmänhet.
Nöjd ska man alldrig vara
Man ska vara nöjd men aldrig så nöjd att man lutar sig tillbaka och är nöjd. Typ.