Helg. Pissväder. Inneaktiviteter. Snart släpps FIFA 15 och då blir det årets mest givna inköp. Tillsammans med en PS4. Så, i nostalgins tecken och lite tjat från husets yngre förmågor om att damma av ett gammalt spel så åkte FIFA 11 in i PS3:an. Bara för att få en kort tillbakablick och se hur tiderna har förändrats. På allmän begäran.
Sagt och gjort.
In tågade United på Old Trafford. 0-1 blev det. 1-1 följde. 2-1 vände jag till. 2-2 kvitterade de till. 3-2 satte jag under sista tio. Och så bytte jag in mig själv också, Rydén, med #80 på ryggen. En cykelspark senare, med högerdojjan (!) i 91′, stod det 4-2. Säker vinst, trots sju gula kort och fyra röda för de röda.
Frågan är bara om jag vid sista målet samtidigt bröt foten, för det verkar onekligen så om man specialstuderar reprisen i slowmotion. Ser inte helt okej ut om ni frågar mig.
Fast när bollen rullat i nät och jag har rest mig upp igen så verkar jag vara ganska fit trots allt. Jag haltar inte ut till hörnflaggan under målgesten i alla fall.
Som sagt. En regnig helg i slutet på augusti. Då har man tid med sådant här.