Under förra veckan blossade det upp en diskussion kring vad resenärer egentligen är ute efter. Resfredag har skrivit, Ohdarling och Resedrömmen likaså plus Reseguiden.se och en smärre avhandling i en av alla Facebook-grupper jag följer. En ständig jakt på att få bocka av länder? Eller att berika sig själv med upplevelser utan någon målinriktad att-göra-lista? Båda delarna? Klart är i alla fall att det råder delade meningar om det här och jag tänkte kort (well, det återstår att se) berätta för hur jag ser på saken.
Länderna
”Tre nya länder under 2015!” sa jag innan året började. Jag älskar tävlingar så att hävda att jakten inte pågår vore som att ljuga. Och jag ljuger dåligt så det är lika bra att hålla sig till sanningen. Jag räknar länder. Det svåra ligger ju dock i själva räknandet för beroende på vem en frågar så har jag varit i allt från 18 till 23. Vad är egentligen ett giltigt land i sammanhanget? England, Wales, Skottland och Nordirland – eller Storbritannien? Gibraltar? Sint Maarten? Teneriffa? Hur som helst. När jag under året har tittat på nya resor så har det uteslutande rört nya länder. Kanada, Tjeckien, Nya Zeeland, Thailand och Polen och alla varit under luppen under årets första halvår. För att nämna några. Fånigt? Lite. Bra för målet och att ha siktet inställt på något nytt och utvecklande? Alltid. Och ja, jag har koll på var jag har varit.
Upplevelserna
Det här med länder ger ju också en ganska (eller snarare helt) obefogad prestationsångest (att jag ens tar upp det). För tittar en på listan så är ju 20-isch länder ingenting att komma med om jag jämför med vänner, bekanta och resebloggare som varit i det dubbla och mer där till. Herregud, jag har ju knappt varit utanför Europa mer än ett par gånger och inte en enda gång i Asien. Jag borde ju få passet indraget! Eller inte. För samtidigt så har jag ju klämt hela västra och centrala Europa ett otal gånger (hej Italien, hej Tyskland, hej Schweiz, hej… och så vidare), plus alla fantastiska upplevelser i Sverige som många gånger underskattas. Och det är ju inte så att jag struntar i att åka till Manchester för att se på fotboll bara för att jag redan har varit i England fyra gånger.
Upplevelserna räknar jag inte i siffror, diagram eller statistik. Det är omöjligt. De har jag i huvudet, de tar jag fram med jämna mellanrum för att återuppleva, de delar jag gärna med mig av i den form som krävs. Här på bloggen eller i fikarummet. På midsommarafton eller julafton. Det är upplevelserna som bygger erfarenheter, ger anekdoter och skapar minnen.
De kan jag ha oavsett jag varit i två länder eller etthundratvå länder.
Kontentan?
Jag samlar på länder. Absolut. De är förhållandevis få och de ska bli fler (jag har en tävlingsdjävul på axeln och då är det så jag ser på saken). Absolut.
Men.
Ju längre texten i det här inlägget blev desto tydligare utkristalliserades allt i mitt huvud. Det är upplevelserna och erfarenheterna jag plockar fram om och om igen. I bildarkivet. I samtal med andra. Inför nya upplevelser. Och faktiskt. Då spelar länderna till antalet mindre roll.
Bildmaterial: Designed by Freepik
Vilket fint inlägg! För jo, här sätter du huvudet på spiken igen. Du har en förmåga att skapa magi med pennan, eller ja, tangenterna. Lycka till med samlandet, av både länder och upplevelser! 🙂
Åhå, tack tack! Jag noterar det i mitt komplimanghäfte då! 🙂
Vi kan inte säga att vi samlar på länder. Vi har ju rest i drygt 6 månader nu, men bara lagt ett nytt land till listan (Portugal)… 😉 I Spanien träffade vi en man som besökt ALLA världens självständiga stater – får ju erkänna att det var lite imponerande dock! 🙂
Alltså, lite så var det för mig också när vi bilade till Italien en-ett par gånger per år i början av 2000-talet. Inte många nya länder där men en jädrans massa fina upplevelser på vägarna genom Tyskland och alperna. Bara grejen att mitt i natten stanna på en rastplats längs autobahn och köpa lite tysk Pucko och nåt snacks för att sedan köra vidare och möta morgonen neråt Schweiz. Det är i de lägena en fullständigt skiter i att det är åttonde gången som det görs. 🙂
Ska oxå försöka mig på detta! Insåg på min senaste resa att jag är uppe i över 40 länder…. Men älskar ju ex Spanien, Turkiet, Thailand och USA så återvänder ju gärna till säkra kort hihi…. Ha en fin dag!
Till att börja med…vilken bra blogg du har! Jag satt och surfade runt bland olika resebloggar och så hamnade jag här…..och blev fast 🙂
Jag har också funderat på det här med att räkna länder eller inte. Jag räknar och fyller mer än gärna på listan (som den tävlingsmänniska jag också är), men det är ändå inte det viktigaste för mig och jag jagar inte. Upplevelserna är viktigare och det finns många länder jag gärna återvänder till.
Hej Elin! Jul att du hittat hit och att du gillar bloggen! Ja, jag håller med ändå. Om jag bara räknar länder så åker jag inte tillbaka. Men jag åker ju tillbaka! USA just nu för tredje gången på 2,5 år och Kanada är jag definitivt inte klar med! 🙂
Nu måste jag räkna efter bara för det…tror det blir 34 men skitsamma.(två tågluffar gör sitt..) Man ska överhuvudtaget inte resa bara för resandets skull tycker jag egentligen, eller för att checka av någon lista, men oftast har ”man” väl förhoppningsvis mer mål och mening än så med resandet. Upplevelser, som du säger.
Ja, du har en bra poäng Åsa. Jag håller med. Men jag har fortfarande inte släppt det där med räknandet även om det blir svårare och svårare. Jag var ju i Wales i vintras, till exempel…