Nationaldagshelg i huvudstaden, med ett tempo som nog kan betecknas som vårt lägsta möjliga och utan några direkta planer mer än att må bra. Efter den här veckan som gått behövde vi det. Vi tog det till och med så piano att det inte ens blev något löppass runt Kungsholmen, trots att både skor och kläder var nerpackade.
Jag menar. Den nivån.
Vi hade det bra. Magnifik inflygning med Malmö Aviation över ett Söder som badade i kvällsolen. Sedan gjorde vi stan i vår egen takt. Promenerade, som vanligt när vi gör cityweekends, ett par mil. Besökte matmässan i Kungsträdgården, premiäråt på Texas Longhorn på Söder, gjorde ett återbesök på Flippin’ Burgers, njöt av stadssiluetten i solnedgången och allt det där som är tillbakalutat. Det är ju inte varje dag en turistar i Stockholm utan det är mestadels jobbresor som blir av. Därför är det så befriande att kunna strosa omkring utan krav och måsten och upptäcka de där gömda kvarteren som tunnelbanan bara susar förbi under jord i vanliga fall.
Det mest turistiga vi gjorde var nog SkyView, utsiktsgondolen upp på Globens tak. Jag älskar höga höjder och vida vyer så det var värt sin sväng ”utanför stan”, även om åkturen i sig var ganska kort. Gör det ni också, om ni har vägarna förbi.
Alltså. Jag vet inte. Jag gillar Stockholm. Har gjort länge. Att komma dit och ta livet i min egen takt även om det är lätt att ryckas med i storstadstempot. Och. Lika skönt är det att åka därifrån och känna hur lugnet breder ut sig i tågets förstaklasskupé medan juni-Sverige susar förbi utanför. Lite mindre grönt för varje timme som går och för varje mil uppåt Norrland vi tar.
I Östersund, över Frösöbron, drog västanvindarna in när vi gick hemåt från tåget. Och så var resesuget mot varmare trakter på plats igen. Stockholm räcker, bara jag slipper den där isande fjällvinden in i benmärgen.
