Här är jag inte uppväxt, ändå har det blivit massor av timmar här genom åren när en morbror huserade i Lysekil när jag var yngre. Och även om tiden varit begränsat så kan jag likväl längta hit när det börjar närma sig juli. Och även vintern lockar faktiskt. Det där karga klipplandskapet charmar både en varm sommardag och en vinterstormig januaridag. Ena stunden shorts, sandstrand och en värmande sol i ögonen. Nästa stund den tjockaste dunjackan, mössan långt ner över öronen och en värmande kopp choklad i en termos nära mig.
Men. Strunt i vintern. Det är sommar. Grebbestad har återigen hälsat mig välkommen. Det har blivit promenader bland klippor och skrevor. Längs med havet. Högt över havet. Med fina vyer över byn, hamnen och alla läckra båtar som glider dit in och därifrån. Från havet. Till havet. Det här är svensk sommar. Det finns inga som helst skäl till att lämna det här för något annat.
…och så har jag dragit igång ett litet nytt timelapse-projekt. Lite sådär hastigigt och lustigt. I miniatyrformat den här gången. Bjuds det på fina vyer så är det lätt att bli kreativ!
Bild 2: MC