Laddad som fan. Vardagsrummet fyllt till bristningsgränsen. Möbler, nedmonterade sängar, skafferiet utspritt i fyra banankartonger, kyl och frys står där också. Plus att allt är inplastat. Inklusive dörröppningen. Det var bara att kliva upp morgonen efter och invänta snickaren som vi bokat tid med.
Tillslut. Måndag morgon. Tidigt. Som fan. Kaffet klart. Jag står och sörplar och gnuggar tröttheten ur ögonen. Känslan av att projektet äntligen skulle komma igång och att vi skulle komma närmare ordning och reda igen. Sörplar lite mer kaffe. Väntar på snickaren vi bokat.
En snickare som aldrig kom, eftersom han bokat fel med en vecka. Ridån gick ner i Skärgår’n och jag gick iväg till jobbet och muttrade. Jag fick just ännu en anledning att av botten av mitt hjärta avsky byggjobb och allt stök som hör till. Innan det här är klart, och slutresultatet kommer att bli bra, så kommer jag att kräva någons avgång.
Vems är oklart. Fortsättning följer…
