Det är lite som vanligt. Staden och jag. Östersund och Dryden. Vi är inte på samma våglängd alla gånger. Drar liksom inte riktigt åt samma håll hela tiden. När jag är på väg åt ett håll så drar stan åt ett annat håll. I något sorts försök att få mig att stanna upp och tänka till. Det har hänt förut. Det kommer förmodligen hända igen. Ibland fungerar det. Ibland inte. Ibland är det för sent och ibland kommer jag på andra tankar.
Jag har klagat och gnällt på decembervädret som huserat i ett par veckor nu. Den där sorgen att lämna stan en sväng skulle ju inte kännas särskilt stor. Så igår, när jag gick hem från jobbet, så singlade det sådana där lugna och fina snöflingor ner och gjorde den mörka decemberhimlen lite ljusare än vanligt.
Precis som det ska se ut i december. Men det är så dags nu. Jag är ledsen kära Vinterstaden, men jag behöver ett break. Och jag tänker ta ett break. Då spelar det mindre roll att det numera ligger ett vackert vitt täcke utanför fönstret.
Det var ingen vidare tajming. Men själv skulle jag ju lätt välja det resmål du är på till. 🙂
Tycker alltså inte synd om dig, hehe …
Hört på ett möte idag. Jag: ”Fan, julbordet ligger på samma tid som jag måste bege mig till flyget.”. Fick inga som helst sympatier av de andra mötesdeltagarna…
Fin snö är det iallafall! Hoppas på sån snö när jag kommer hem över jul, även om det är mindre troligt i Skåne & Småland…
Oddsen är inte på din sida Emmi. Knappt de är det ens i Jämtland. 🙁
Får leva med det, jag flyttar ju till österrikiska Alperna efter nyår! 🙂
Det är inte så synd om dig med andra ord, Emmi. 😉
Vintrigt. Fint men lite jobbigt kan jag tycka..
Katta, jobbigt? Hur då? 🙂