Så blev det avresedag! Jag och bror satte oss på en av SAS Boeing-kärror från Östersund till Arlanda för att därifrån, då även med mor som resesällskap, dra vidare västerut. På agendan – New York! Det här är andra gången jag sätter min fot i stan efter att ha gjort premiären hösten 2015 och det kommer bli återbesök på vissa ställen och även, så klart, helt nya upplevelser.
Några snabba snaphots så, från resans första dygn.
Det blev minimal frukost hemma innan jag stack iväg med 07:15-kärran. Då är det kalas med fyra timmar att slå sönder på ARN, för då hinner jag med en rejäl frukost på Clarion Arlanda i väntan på SK903 mot EWR. Tänk att i lugn och ro få avnjuta en frukost. Det gör jag inte alla dagar!
Min första long-haul med SAS. Vi flög med LN-RKT, en A330 som levererades så sent som januari förra året och således med SAS nya kabininteriör. Överlag en väldigt trevlig upplevelse men med några anmärkningar. Samlar upp det i ett eget inlägg framöver.
Grönland och Kanada (på bilden nedan) från 39000 fot. Alltså. Det är så magiskt vackert. De där ödsliga och karga landskapen är inget annat än världsklass! Det får mig så klart inte helt osökt in på fönsterplats. Det har vi redan pratat om.
En timme. Så lång tid tog det från det att vi ställde oss i passkön på Newark tills det att vi satt på NJ Transit in mot Penn Station på Manhattan. Efter en timme på JFK vid förra New York-resan hade mitt blodsocker noterat nytt bottenrekord medan vi gjort en ynka tredjedel av kön till passkontrollen…
På förra resan bodde i på The Jane Hotel och ett rum stort som en tågkupé på 5 kvadrat. Konstaterar lugnt att vi kompenserat ordentligt för den här resan. Hej hej, Chelsea Savoy Hotel. Hej hej, idrottshall!
Nu jobbar vi vidare med New York. Den här stan sover ju aldrig sägs det. Det gjorde dock vi, kort efter att vi landade med huvudena på kuddarna. Kanske inte så konstigt efter att ha varit igång de 23 föregående timmarna.
”Den här stan sover ju aldrig sägs det. Det gjorde dock vi..” Haha!
Ja Åsa, det är helt sant. Vi tokslocknade. 😉
Alltså svensk hårdost! Det var i princip det som fångade mitt intresse i det här inlägget, haha! Jag måste be min syster att köpa hem prästost lagom tills jag landar på svensk mark nästa onsdag, hehe.
Nu ska jag skrolla upp och läsa vidare… brb…
Åh, New York! Vad spännande det ska bli att följa dig på denna resan. Dit vill jag inom en snar framtid! Och alltså, alltid fönsterplats. Det är givet! Njut av första dagarna på semestern.
Den svenska osten. Fina grejer, Christine! Kommer du hem för gott nu eller är det bara en paus från Kapstaden?
New York verkar vara sig en riktigt spännande stad, som jag någon gång ska besöka i mitt liv.
Finns inget bättre än att avverka en hotellfrukost i lugn och ro, kunna hämta påfyllning och bara njuta av allt det goda som serveras.
Ja Caroline! New York är spännande men det är väl också en stad som inte lockar alla har jag märkt. Verkligen delade meningar.
Vilken häftig bild från flygplanet (den PÅ flygplanet tycker jag inte är lika häftig 😉 Det är så himla läckert att se världen lite grann sådär från ovan. Ändå läckrare om man lyckas fånga det på bild och det inte är ett alldeles fläckigt fönster där man råkar hamna…
Marina, jag älskar att sitta och titta ut från flygplansfönstret. Om det är rent. 🙂
Instämmer med Åsa och Marina här ovan… 😀