Där de bästa idéerna blir till

Ibland händer det. Att jag plötsligt löser ett problem som gnagt mig ett tag. Eller att den där briljanta idén plötsligt ploppar upp från ingenstans. Att filmen från Långtbortistan jag ska klippa ska ha just den där musiken för att passa med den där klippningen. Att den där textsträngen jag plötsligt sätter ord på passar så bra i det där inlägget om lejonen med herpes.

Och så vidare.

Ja men ni vet. När saker och ting bara ramlar över en från ingenstans och sonika löser upp massa knutar i huvudet. Gemensam nämnare? Flera av dem inträffar under några få specifika koncentrerade stunder i livet, självfallet med undantag. Jag vet inte om det säger något om hur jag fungerar då jag inte analyserat det (eller mig) vidare, men intressant är det hur som helst. Jag tänkte dra dem lite kort här och så får ni avslöja era ”magiska platser” sedan.

Taget? Taget!

På löprundan

Jag får ibland frågan hur jag kan tycka att det är så kul att springa. Bara springa. Rakt upp och ner. Dra ut en timme och bara… springa. Faktum är att det är mer än bara träning för kondition och ben, det är oftast rena terapistunden. Me, myself and I. Städa bort irritationsmoment som gnagt, tänka klart tankar och även lösa problem. Ibland löser jag dem medvetet men ofta föds det nya fina idéer som jag tar med mig hem.

Det är bland annat därför som jag alltid springer utan lurar, musik och poddar i öronen. Tiden i löparskorna är min egen och jag vet att det kan komma jävligt bra saker ur de här löppassen. Då behöver jag inga poddare som pratar sönder stunden.

När jag pissar

Häromdagen slog det mig att just den där stunden kändes så bekant. Jag hade precis löst ett problem som jag klurat på ett tag och det hela hände när jag stod och slog en drill. Det var inte första gången och jag kan inte ens komma på hur många gånger det hänt. Varför just där och varför just då?

Alltså. På muggen. När jag pissar. Inte när jag borstar tänderna eller sätter i linserna utan just när jag står och pissar. Då! Vad är det som är så förlösande med att stå och spana ner i en keramikstol? Är det så att koncentrationen på att pricka rätt ner i stolen är så stark att hjärnan på något sätt frigör energi någon annanstans? Att den då hittar finurliga lösningar av sig själv och tänker klart mina problem långt bak i hjärnbarkens periferi? Eller är drillen så befriande att ett stort lugn sänker sig över kroppen och att man plötsligt kan tänka klart? Jag har inte den blekaste men det är ett intressant fenomen.

Tänk då vilka idéer som kan födas här, på Rolfs Kök i Stockholm!

Efter en halv öl

Jag kan uppskatta en god öl, av flera skäl. Kanske framförallt första klunken, eller de tre -fyra första. Det är något speciellt med de där centiliterna. De är de allra godaste och så är det som att den där boxen man ständigt ska tänka utanför bara går sönder. Och så är det ingen box alls. 

Idéerna börjar flöda. Bra som dåliga. Ibland helt sjukt dåliga. Och ibland helt galet bra. Så bra att de sätts i verket. Har dock inget konkret exempel just nu men de finns. Har dock ett par dåliga exempel, men de kan vi ta en annan gång.

Nära deadline

Jag har många texter på mitt samvete, både hit till bloggen men också från min karriär som spelrecensent tidigt 2000-tal. Vissa av dem är helt gudomligt bra. Jag ber inte ens om ursäkt för min oödmjuka sida, för så är fallet. En hel drös av de där spelrecensionerna kom till så tajt in på deadline att det knappt rymdes ett hårstrå mellan inskickat mail och den slagna klockan.

Bra eller dålig planering går ju att diskutera men jag har producerat massor av grejer medan svetten runnit i pannan. Nu för tiden har jag ju inga direkta deadlines för bloggen men jag funderar på om jag ska skaffa några, kanske allra helst till Youtube-kanalen. Där kan jag ju, helt utan tidspress, överarbeta materialet något så in i bänken. Dags för fasta tider för publicering kanske? Vad säger ni?

När alla andra sover

Jag är en nattsuddare. Punkt. Även om jag gillar tidiga mornar och se dagen vakna så är det en hopplös kombination med sena nätter. Och det är på nätterna idéerna ser ljuset. När mobilen är tyst. TV:n är avstängd (vilket den i och för sig nästan alltid är ändå). När ingen annan pockar på uppmärksamhet. När en kan jobba ostört. Många är de gånger då jag fått för mig att påbörja ett projekt och sedan inte slocknat förrän allt är i hamn. Då kan klockan vara mycket. Eller lite. Berorende på vilken ände man väljer att se det från.

Den ultimata idékläckarkvällen?

Med andra ord. De absolut tveklöst bästa idéerna borde alltså komma till om jag kvällen innan deadline tar en joggingrunda, kommer hem, öppnar en öl, tar en piss efter halva ölen och sedan sätter idéerna i verket när alla andra somnat. 

I så fall vet jag inte om vi kommer så mycket närmare världsklass. Annars kanske jag ska sova lite mindre och få ett trött huvud? Enligt forskare ska ju trötta hjärnor vara grejen för att prestera bra och knäcka de bästa idéerna.

När frodas era idéer som bäst?