Förra onsdagen hade jag världens sämsta golfrunda. Jag skojar inte. Kan inte komma ihåg att jag svurit så mycket på en golfbana förut. Har nog aldrig dragit någon av järnklubborna i väskan tidigare heller faktiskt. En jävligt dålig golfdag för en som är jävligt dålig förlorare. Kort och gott. Jag brukar inte hymla om den egenskapen, även om den kanske inte är särskilt sexig i gemene persons ögon.
Fast hellre det än att vara en torrboll som inte bryr sig om vare sig vinster eller förluster. Känslor, någon?
Därför var det ju väldigt lyckat att redan ha en golflektion inbokad. I måndags stack vi till klubben för att bli uppläxade och för min del blev det att repetera grunderna. ”Det här är en golfklubba. Det här är en golfboll. Skall icke blandas ihop med innebandy.”. Typ.
Eftersom det här är min blott tredje säsong på golfbanan så har jag ju ingen direkt fallback att ramla tillbaka på när det går åt helvete. Då står jag där som ett fån och slår skitslag efter skitslag. Utan att fatta varför. Utan att veta vad jag ska göra åt det.
Hur som helst. De två instruktörsögonen såg direkt några detaljer varpå jag fick finlira lite grepp, fotplacering och tyngdpunkt i stansen.
I tisdags gick vi ut igen. Och historien upprepade sig hål ett, två, tre, fyra och fem. Noll poäng. Tills jag tillslut bara bestämde mig för att faktiskt ta vara på mina nya lärdomar. Måste vara lite trög ibland alltså. För sedan repade jag mod, överdrev de nya kunskaperna och så spelade jag in 17 poäng på sista nio.
Fint så. Lika fint som kvällen. Helt vindstilla. 23°C. Och solen som återigen gick ner sådär bedårande vackert bakom fjällen där borta i nordost. En kan bli religiös för mindre.
