Topptur på Svalbard – från kajak till 800 höjdmeter

Ørjan ger kajaken en lätt skjuts ut från den steniga stranden och ljudlöst glider vi ut i Adventfjordens kalla saltvatten. På andra sidan, där en annan stenig strand tar vid, reser sig Hiortfjellet och Adventtoppen upp i molnen. Det är dit upp på bergen vi ska, under vår första heldag på Svalbard. Från havsnivå till 800 meter. En topptur på Svalbard.

Klockan har precis passerat halv tio på förmiddagen, vindarna är måttliga och temperaturen har orkat sig upp på runt fem-sex plusgrader. Svalbard levererar ett midsommarväder ungefär som det vi förväntat oss. Här växer inget som är högre än en decimeter och de karga landskapen med sina speciella bergsformationer breder ut sig runtomkring oss, där vi sitter i vår tvåmanskajak. Torrdräkt och paddling håller oss varma och mössan värmer skönt på huvudet.

Det här är första gången jag är ute på mer öppet vatten i en kajak. Våra guider Ørjan och Jasper har gett hela gruppen tydliga instruktioner både kring torrdräkt, hur man sitter i kajaken och vad som händer om man går runt. Just här i början försöker jag få kläm på rätt tempo i paddlingen. Ibland stannar jag upp mitt i paddlingen, till Marias förtret bakom mig. Allt jag vill är att inhalera stunden men ja, paddlar vi inte tar vi oss ju inte över till andra sidan heller.

Att hamna på efterkälken

Efter en halvtimme och fem minuter tar vi sats upp på stranden på andra sidan fjorden. Ytterligare en stund senare har vi fått av oss torrdräkter och tagit på oss våra mer ordinarie vandringskläder. Meindl-kängor på fötterna, regnjackan på överkroppen och min Sylarna-mössa på huvudet. Runt halsen hänger kameran precis som vanligt. Efter fem minuters vandring är jag redan hundra meter efter gruppen. Men jag har dem i kamerasökaren. Precis som vanligt. Etappen upp i bergen har börjat.

Från Norge till Melbourne

Vandringen med gruppen fortsätter upp bland stenar och små snötäcken. Här och var skymtar vi rester från flydda tider av kolbrytning, allt medan gruppmedlemmarna bekantar sig med varandra. Vi är från alla världens hörn. Sverige, Norge, Frankrike, Belgien, San Francisco.

Och Melbourne. Ross och Ramona har verkligen åkt till andra sidan jorden för det här äventyret och spenderar sin femte dag på breddgraderna med en elva timmars topptur på Svalbard. Jag antar att det här är en kontrastrik strapats för dem. Och de gillar vad de ser. Vi gillar vad vi ser. Alla gillar vad de ser.

Solen skiner. Regnet faller. Molnen på topparna rör sig emellanåt i rask takt. Så kommer snöfallet. Det är lite som midsommar hemma i Jämtland.

Vi byter till en annan topp

Efter en kort paus, där Ørjan har en tio minuter lång monolog om myskoxens vara och icke vara på Svalbard, kämpar vi oss vidare uppförs. Ett ganska svårt och stenigt parti med lösa stenblick passeras men sedan är det värsta gjort. Lunch med utsikt intas och vi får nu också chansen att välja vilken topp som ska besegras.

Hiortfjellet är det planenliga målet för dagen men väderläget är inte optimalt för den turen. Granntoppen, den något lägre men spetsigare Adventtoppen, har aningens bättre väderlek och gruppen är helt enig när vi bestämmer oss för att ta den sistnämnda.

Miljön blir allt mer alpin med inslag av enklare klättring. Även underlaget börjar bli allt mer varierande där de lösa stenblocken allt oftare täcks med snö. Ändå har vi ganska lite snö hos oss jämfört med de norra topparna av Spitsbergen på andra sidan Isfjorden, fyra-fem mil fågelvägen västerut.

Fem timmar senare

Fem timmar efter att kajaken gled ut i vattnet står vi på Adventtoppens skarpa kam, 800 meter ovanför havsytan, och blickar ut över den magnifika natur som Svalbard ger oss. Longyearbyen ligger långt där nere, precis som flygplatsen och kryssningsfartyget som ankrat i hamnen.

Toppen är lite olik många av de andra topparna i området, som mer har formen av platåberg. Personligen föredrar jag de här spetsigare bergen som är av lite mer dramatisk natur och som ger den där 360-gradersvyn därifrån jag står. Känslan är fantastisk och jag kan fortfarande inte riktigt ta in att jag är där jag är. På en topptur på Svalbard.

Födelsedag och bruten handled

Det blir en stunds fotograferande av alla på toppen. Vi firar också Ramona, som dagen till ära fyller år och har fått det här äventyret i födelsedagspresent. Sedan börjar nedfärden. Samma väg som vi vandrat och klättrat upp. Över och snötäckta klippor och porösa bergsmassiv.

Här någonstans kommer dagens olycka. Ross, vår vän från Melbourne, faller. Han skadar sig illa i handen och det visar sig, när vi träffar dem senare på kvällen, att ett ben i handen är brutet. De fyra återstående veckorna av deras semester får han gå med gips. Det kunde varit roligare. Men det kunde varit värre. 

Eller som han själv konstaterade; ”Ett tråkigt slut på en helt fantastisk dag…”.

På vissa ställen avstår vi promenaden till fots och sätter oss på ändan och åker ner. Det blir dagens lekstuga och minnen från barndomens snölekar gör sig snabbt påminda. Då var det med bostadsområdets husfasader som låg i horisonten. Den här dagen har vi Spitsbergens vassa toppar i nordväst och det iskalla havet nedanför oss. 

Mot torrdräkt och kajak

Höjdmeter på höjdmeter tappar vi på vägen mot torrdräkter och kajaker. Vi vandrar förbi renar som i sitt stilla mak gör vad vad de brukar göra. Efter regn och snö är fötterna blöta och kalla men än återstår paddlingen över Adventfjordens lugna vatten. Morgonens vindar har avtagit och det blir en behaglig färd i de lugnaste av vatten, medan Longyearbyens hus växer sig allt större. 

Vi drar tillslut upp kajakerna på land och runtomkring oss har byborna samlats nere vid vattnet. En stor brasa är tänd och det är midsommarfirande även på Svalbard. Fast det påminner mer om valborgsfirandet i Jämtland. Men det är slutet på juni och de ljusa nätterna firas som de förtjänar. 

Elva timmar tog det, nästan på minuten, från det att vi träffades tidigare på morgonen tills det vi tackade varandra för en salig dag och sa hejdå till vår topptur på Svalbard. För mig och oss är det här är ytterligare ett i raden av sätt att fira en midsommarhelg på. Från västkustens bryggor med sill, nubbe och midsommarstång till ungefär det närmaste Nordpolen man kommer utan att faktiskt vara där. Jag är ingen person av traditioner men det här skulle jag kunna göra nästa midsommar. Och midsommar efter det.

Och efter det.

Om vår topptur på Svalbard

Vår topptur på Svalbard gjordes med Wildlife Expeditions och vi besteg Adventtoppen utifrån rådande väderförhållanden. Dagsturen, som förhandbokas, körs från juni till september och kostade cirka 1500 norska kronor. Räkna med en heldag på 11 timmar och anpassa kläder och skor efter tema fjällvandring och fjällväder.

Med på turen följer två guider och det tillhandahålls kajak med utrustning, lunch, varm dryck samt enklare förtäring längs vägen. Tempot är ganska lågt men det är många höjdmeter som ska göras, jag rekommenderar därför hyfsad kondition.