Jag vet inte om det var det dåliga samvetet som talade. För ja, det hade jag nog en ganska stor dos av efter att ha spenderat exakt noll dagar av juni och juli i Funäsdalen och vårt fina Villa Viste. Japp, trots det makalösa sommarvädret som huserade här under flera veckor. Eller, så var det bara en omättlig lust på bergstoppar som gjorde att vi maxade fjällturer under våra fem dagar i Funäsdalen nyligen. Svanåkläppen blev den senaste, i en del av Tänndalen som vi inte alls rört oss i tidigare.
Vi behövde inget avancerat den här eftermiddagen. Bara en enkel vandringsled som går att småjogga och helst gärna några höjdmeter in på kontot. Svanåkläppen i Tänndalen lät som en utmärkt idé så vi åkte dit.
Enkel inledning på Svanåkläppen
Vandringsleden upp på Svanåkläppen, märkt som 554 hos Funäsfjällen, börjar och slutar vid dalstationen på den lilla skidanläggningen Tänndalsvallen. Leden är en rundslinga där man både går upp på och runt bergstoppen, belägen på Tänndalens södra sida. Parkerar bilen gör man gratis där vandringsleden börjar och sedan är det bara att börja gå. Antingen följer man den inledande grusvägen som snällt och med behaglig lutning slingrar sig upp i skidbacken eller så tar man stigen i liftgatan på sidan. De möts i vilket fall på toppen av skidbacken och där tar man sedan sats rakt ut i fjällvärlden.
Leden från toppen av skidbacken och vidare ut på fjället är till en början ganska varierande. Här varvas spänger och stenig stig, björkskog med några myrar innan man snart kommer upp och ut på kalfjället. Bergknallen vi har tagit sikte på, Svanåkläppen alltså, känns faktiskt lite anonym bland alla andra toppar i området. Fast med sina 1010 meter över havet så spräcks ändå den magiska tusenmetersgränsen.
Fjälltopp och augustikväll
Stigen upp mot toppen syns tydligt och drygt tre kilometer in i vandringen står vi högst upp på Svanåkläppen och tittar ut. Svansjön i väster där Vättafjället breder ut sig alldeles bakom. Storkläppen och Svansjökläppen sticker upp åt nordväst. Riktigt långt där borta reser sig Skarsfjället, delvis fläckat med snö. Åt andra hållet ser vi Hamrafjället, Lill-Skarven (som vi gjorde ett par dagar tidigare) och Storskarven.
Augustivindarna är ganska bitiga den här kvällen så vi joggar vidare ner för bergets andra sida, riktning Svansjön. Här vänder snart leden tillbaka och vi passerar bergets något mer dramatiska sydsida. Snart möter vi leden där vi en stund tidigare kom upp så härifrån är det samma resa tillbaka.
Fast ändå inte. För nu ser man ju fjällen på motsatt sida dalen rakt fram. Molnen har dessutom börjat skingra sig och de böljande bergstopparna badar nu i ett mäktigt kvällsljus.
Åtta kilometer efter att vi startade våra klockor står vi på parkeringen vid bilen. En fin liten jogging-vandrings-runda på ytterligare ett fjäll i Tänndalen är avklarat. Lättvandrad, ganska öde och en tur som enkelt går att förlänga om man vill vara ute längre eller ha mer utmaning. Utan att ha tänkt på det så har vi även noterat ännu en topp i Funäsfjällens 1000-metersklubb. Nu har vi nog bara 50 kvar av de 60 som finns.
Men det får bli en annan dag. Eller vecka. Eller månad.
