Var det där årets sista runda?

Det har varit en bedrövlig golfsommar. Bedrövlig. Jag satte ju som mål på min bucketlist i slutet på maj att göra 20 rundor. Ha! Jag förstod ju att det skulle bli att sikta mot stjärnorna när jag i julis första vecka gjorde säsongens första första runda. I början av juli. Tjenare.

Jag tröstar mig med en sak. Att jag är min hemmaklubbs bästa spelare. Det vill säga att jag betalar årsavgiften men sliter minimalt på anläggningen. Varsågoda Östersund-Frösö Golfklubb, jag bjussar på det. I år i alla fall.

Så. En tidig söndagmorgon i september, med gråtunga moln hängandes över våra huvuden, rullade vi ut till golfbanan på Frösön. 07:40-utslag ger faktiskt utslag. Av trötthet. I alla fall när klockan ringde en timme tidigare.

Fast sedan, när man väl gått ut, börjat svinga klubborna högt och lågt och blivit varm så är det ju i slutändan så jädra fint. Knappt någon vind att tala om, behaglig temperatur och så fick jag testat min nya underställströja från Woolpower också. Världsklass.

Rundan då?

Tja, den blir väl som den förtjänar att bli när en inte spelat så mycket under sommaren. Ett par riktigt fina inspel (på femman, ni skulle ha sett!), lite skitslag här (som ni inte behöver sörja att ni missade), några fina puttar där och ett par-tre gånger i bunkern. Det kunde med andra ord ha varit betydligt värre. Det känns faktisk som att golflektionen jag tog i slutet på juli gav mig lite bättre förutsättningar. Och en fallback att ramla tillbaka på de gånger slagen går åt skogen.

Årets greener på Frösön förresten. Riktigt fina!

Jag tog faktiskt och registrerade rundan och mina 25 poäng, vilket också innebar att jag höjde mig från 31,5 till 31,6. Det är den siffran jag förmodligen tar med mig in i 2018 eftersom det här med stor sannolikhet var årets sista runda. Eventuellt en på ”stopptid” nästa helg. Då har jag, hör och häpna, inget inplanerat.

Fast det kanske löser sig det också.