Manchester. Det finns ju så mycket mer i den stan än bara fotboll men jag känner mig faktiskt, pun intended, nästan sist på bollen när det kommer till att upptäcka andra saker. Jag menar, det tog tre besök innan jag på mitt fjärde på riktigt började utforska staden. Och ett femte, för att få se än mer av storheten. Ta bara restaurangerna Rosso (som ägs av Rio Ferdinand) och Rabbit in the moon (Giggs/Neville) eller National Football Museum.
Men okej. Less football var det. Det finns mer att göra. Vid senaste besöket i september gjorde jag Northern Quarter, som är Manchesters kanske trendigaste stadsdel just nu. Här varvas röda tegelbyggnader och de New York-liknande brandtrapporna på husen med stora fasadmålningar, det Manchester-egna biet, vintagebutiker som kränger LP-skivor och restauranger som serverar lokalbrygd öl från något mikrobryggeri i stan.
Kanske lite som det brukar vara i städer nu. Där de ruffigare kvarteren får sig en uppsving och bjuder in till unika upplevelser oavsett det kommer till mat, events, livemusik, frisyrer, klädstil eller gatukonst.
Min upptäckarresa i Manchester är bara i sin linda. Den får förhoppningsvis fortsätta. Jag lär mig mer och mer om stan och bli mer och mer nyfiken för varje besök jag gör. För varje människa jag träffar. Som med sin egen stil och känsla berättar historierna bakom de tegelröda fasaderna. De historiska pubarna. Om människorna som format staden. Och om vardagslivet som har sin gång.
När historierna berättats går det att hitta gott om bra matställen. Vi hade bord bokat på Evelyn’s för en sen lunch, där jag själv blev med vegetariskt på tallriken och en pale ale från det lokala Runaway Brewery i glaset. En behöver liksom aldrig gå hungrig i Manchester. Än mindre i Northern Quarter.
För några år sedan skulle jag lagt ett par dagar här. Max. En för matchdagen och den andra som backup om matchen skulle flyttas. Jag använde till och med uttryck som ”Manchester? Dit åker man bara för att se på fotboll.”. För det skäms jag. Och jag har suddat ut det från min vokabulär. För det är andra tider nu. Ju mer en lär sig desto mer vill en veta.
Den här stan är inget undantag.
Resan till England var en pressresa arrangerad av Visit Britain. Texter, synpunkter, åsikter och bilder är som vanligt mina egna.
Den andra sidan av manchester. Jag tänker alltid på tyget.
Haha, vända tyget ut och in? Måste testa. HAR inte haft Manchesterbrallor på mig sedan mellanstadiet. 🙂