Hem i snöryran. Packa om. Flyga iväg. Det där med att vara hemma verkar inte vara min grej riktigt, verkligen inte den här hösten. Kanske därför den rusat iväg så frenetiskt fort? I söndags, efter femtimmarsresan på snömoddiga vägar, satte jag mig på flyget och drog ner till Stockholm för några dagars jobb. Jag fick vinter i Nordmaling i helgen och jag fick vinter i Stockholm i dagarna. Nu hoppas jag att de där minusgraderna som det skvallras om hemma i Östersund ligger kvar. Jag vill ha vinter även hemma nu!
Stockholm då. Efter en kontorsdagen i måndags så möttes jag av snöyran när jag klev upp från tunnelbanan på Kungsholmen framåt kvällen. Det kändes aningens motigt ska jag erkänna, för planen var ju att dra min sedvanliga 10-kilometersrunda på Kungsholmen, som jag brukar ta när jag är på jobb här nere.
Men skam den som ballar alltså. Jag samlade dagens sista krafter och kom ut. Och vilket härligt tempo jag fick in! Det liksom bara flöt på, trots att löpningen inte direkt varit frekvent i höst. Det finns krafter att ta av men också löpteknik att träna på. Just den sistnämnda där har en förmåga att försvinna lika snabbt som konditionen om den inte underhålls…
Snö var det. Igår morse klev jag utanför hotellet och möttes av en sådan där fantastiskt vit vägg av snö. Tillsammans med Stockholms vackra fasader blev det en riktigt fin morgon! Ärligt talat, jag hade hellre ropat in mina kollegor jag jobbar med här nere till något skönt ställe i city och kört coffice hela dagen. Gott kaffe, skön miljö, arbetsro medan stadshetsen susar förbi utanför.
Jag skulle kunna romantisera om det i tre stycken till men jag tror ni fattat poängen redan.
På tal om halvsunkigt. Eftersom jag ändå jobbade ute i Sundbyberg passade jag på att åka förbi Mall of Scandinavia på hemvägen igår. Av ren nyfikenhet, eftersom jag hört massor men aldrig varit där själv. Nu har jag varit där och jag har exakt noll behov av att återvända. Det där med gigantiska köpcentrum är verkligen inte min tekopp. För mycket folk. För liten yta. För mycket ljud. För mycket hysteri. Orka. Kämpa. Och så vidare.
Jag övervägde inte ens att äta middag här ute, trots ett enormt utbud av matställen. Alltså. Jag är hellre bakfull i Sundsvall en söndag i mars än äter middag i den här miljön.
Nåväl. Jag fick min sköna arbetsmiljö ändå tillslut, både måndag och tisdag. En skön akustisk spellista på Spotify, ett nedtonat hotellrum, bloggjobb på datorn och en Kitchen & Table-sallad i kroppen. Plus att jag i mitt eget sällskap kollade på Champions League i mobilen när jag satt i baren och åt igår kväll. Vem har sagt att det är tråkigt att äta middag själv?
Ikväll ska jag hem. För att inte åka ut mer i år, som det ser ut just nu. Det ska nästan bli skönt att bara få landa hösten nu och starta vintern. Komma ifatt med köksrenoveringen hemma. Skriva ikapp massa blogginlägg om sensommarens och höstens eskapader. Klura på nya (rese)projekt för 2018. Ta promenader till jobbet i tjockaste dunjackan med mössan långt ner över ögonbrynen. Äta pepparkakor. Träna, svettas och känna träningsvärken komma krypandes. Och få njuta av Marias kanelkryddade kaffe på lördagarna.
Det är väl inte för mycket begärt kan jag tycka. Let’s do this.
Låter som fina dagar i huvudstaden och fina planer framöver. Snö är inte så tokig om man inte har bråttom!
Ja, verkligen. Snö är vackert så jag hoppas på snörik december. Hoppas du får det fint i Karlstad!
Men bion på Mall of S! Bion! Så otroligt bra. Jag skulle kunna åka till Stockholm enbart för att se film där. Eller… Det har jag redan gjort…
Jag såg entrén till bion men är inte någon riktig filmnörd så. Men det är ambitiöst att åka ner enbart för det ändamålet. Respekt! 🙂
Vilken underbar vinterbild på Stockholm! Nästa, men bara nästan, så att jag saknar stan 🙂
Skönt att få landa efter mycket resande – gillar det där att få gona in sig inför jul och inte köra fullt ös hela vägen in i julkaklet.
Äta ensam på resa är svinmysigt tycker jag. Men så är jag ju en eremit in the making, haha 🙂
Haha, eremit in the making. Jag behöver också en hel del egentid så det var verkligen bra, framförallt efter mötesinteniva dagar. Därför hade jag inte heller bokat upp massa grejer i stan när jag var nere nu.
Tack förresten, det såg verkligen coffice-inbjudande ut när jag klev ut från hotellet. Nästan så jag vände och gick in på restaurangen och satte mig. 🙂
Fast MOS är ju fantastiskt – allt under samma tak ju 😉
Alla affärer ja. Allt folk också. 😉
[…] igen, i jobbsammanhang den här gången. I dagarna tre hängde jag i betongförort på dagarna och Kungsholmen på kvällarna. Jag tog mig lite sådär självvald egentid med ett löppass, ensambesök på restaurang, bloggtid […]