Den 6 november 1986 hade Manchester Uniteds klubbledning tröttnat på att alltid släpa bakom Liverpool i ligan. Man hade förvisso, under Ron Atkinson, vunnit FA-cupen både 1983 och 1985 men ligatitlar var det tunnsått med sedan 1967. Atkinson åkte ut och en viss Alex Ferguson skrev på pappret som gjorde honom till manager för ett då lackande Manchester United.
Det blev dock inte omedelbar succé ens för honom. Inför FA-cupfinalen på Wembley 1990 hade det fortfarande inte blivit någon ny pokal i troférummet på Old Trafford och placeringarna i ligan imponerade knappast. Trots ett gott tålamod från klubbledningen kan man anta att det viskades en del i katakomberna på arenan utanför Manchester.
September för några år sedan. Jag är på väg in på Drömmarnas Teater för en rundtur. Med på rundturen ska en före detta United-spelare vara med. Det sägs, enligt många, att han är en starkt bidragande orsak till att Alex Ferguson fortfarande chefade över Manchester United även efter FA-cupfinalen 1990.
Största arenan i Premier League
I Storbritannien är det bara Wembley som är större när det kommer till fotboll. Annars är Old Trafford, med sina nästan 76000 platser, den största arenan för klubblag. Den har byggts ut i omgångar och vid senaste tillfället, färdigställt 2006, uppnåddes den kapacitet som råder idag. 2009 omorganiserades det lite bland sittplatserna och drygt 200 platser försvann, vilket betyder att publikrekordet som idag råder kommer att gälla fram tills det byggs ut nästa gång.
Några av läktarna har genom åren fått olika namn, bland annat den norra läktaren som i november 2011 byttes från North Stand till Sir Alex Ferguson Stand. Där står samme person också som en 2,7 meter hög staty, som restes året efter.
Vid Sir Alex Ferguson Stand är entrén till Red Café och United eget museum och det här här vi möter upp våra guider för dagen. Uppe i Red Café blir vi introducerade till klubben, legenderna, arenan. Och även en väska. Med gamla United-kläder. Äkta matchtröjor som burits av de som har sina namn på ryggen. Förvisso tvättade, men det hindrar mig inte att dra på en Beckham-tröja.
Eftersom jag inte är längst i klassen har tröjan passform som ett nattlinne men jag vet inte. Jag kunde inte bry mig mindre. Faktiskt.
Inte den längsta av karriärer
Här möter vi också mannen som nu då sägs ha räddat jobbet åt han som efter trippeln 1999 blev Sir Alex Ferguson med hela Manchester. Hela Storbritannien. Eller hela världen för den delen. Hos gemene man, även hos United-fans, är det kanske inte ett bekant ansikte och Lee Martin hade inte den längsta eller mest framgångsrika av karriärer i Manchester United.
Av de två baljor han satte för klubben var målet i FA-cupfinalens omspel mot Crystal Palace den 17 maj 1990 utan omsvep det viktigaste. Han tog en 80-meterslöpning från sin backposition, fick bollen i straffområdet och tryckte upp den i nättaket. Målet, matchens enda, gav United FA-cuptiteln. Alex Fergusons första titel. Men inte sista. Och han var fortsatt chef, boss och härskare över United fram till maj 2013.
Tack vare Lee Martin och hans stänkare upp i nättaket? Mycket möjligt. Mycket möjligt…
Rundtur på Old Trafford
Lee var med på hela rundturen och svarade tålmodigt på våra frågor och det bjöds på en och annan historia från bakom kulisserna i klubben. Själv gjorde han 108 matcher och två mål innan han efter några års hård konkurrens om västerbacksplatsen, plus lite skador, lämnade för Celtic. Han lade skorna på hyllan 2008 och jobbar idag bland annat med TV-produktioner hos Manchester United, utöver att han coachar ett ungdomslag och hjälper ungdomar med jobb och utbildning i West Cheshire-området.
Under rundturen på Old Trafford guidas vi runt i allt från Michael Carricks box under Stretford End till rummet där presskonferenserna hålls, VIP-platserna på Sir Bobby Charlton Stand och självfallet gör vi ett besök i hemmalagets omklädningsrum. Här har jag ju faktiskt varit en gång förut, dagen efter att 19:e ligatiteln bärgades 2011 och mycket är sig likt.
Förutom det faktum att det inte längre står en Sir Alex Ferguson och skriker där inne under matchdagarna.
Att vandra i fotbollshistoria
Som United-supporter är det helt galet mäktigt att vandra runt här inne på arenan, där det skapats så mycket fotbollshistoria under åren. Mina egna minnen och erfarenheter från arenan finns också, då jag både gått rundtur en gång förut och sett ett antal matcher på plats de senaste åren. Från första matchen jag var på, vinsten mot Spurs 2010, till ligatiteln i maj senare samma säsong. Från torsken mot Southampton 2015 och vinsten mot Middlesbrough förra säsongen.
Kontrasterna mellan att gå runt nere vid gräsmattan inför tomma läktare och att sitta på läktaren med 76000 andra inför en hemmamatch är ju så klart gigantiska. Likväl mäktigt att få vara mitt i alltihop det där som jag oftast följer vecka ut och vecka in. Från en TV-soffa hemma på Frösön eller via mobilen på resande fot. Det är något med atmosfären. Det är något med klubben. Det är något stort. Och så tror jag alla fans känner för sina lag, oavsett det handlar om Manchester United, Dortmund, IFK Göteborg eller Roma.
Fast ingenting är ju större än Manchester United.
Vill inte vänta för länge
Vår rundtur på arenan lider mot sitt slut. Vi säger hejdå till Lee Martin, vår guide och hela Old Trafford. Skymningen har börjat breda ut sig över Manchester och vi får lite egentid innan vi några timmar senare ska äta middag. Även det i fotbollens tecken på Hotel Football, granne med arenan. Själv gick jag dessutom tillbaka hit några dagar senare. United mötte Everton och Wayne Rooney gjorde comeback på Old Trafford.
Fast i fokus den här dagen är lite andra tankar. Vad hade hänt om Lee Martin inte gjort det där målet i 59:e minuten i FA-cupfinalen 1990? Nja, jag vågar knappt tänka tanken utan växlar om och tänker på allt det som varit och det som förhoppningsvis ska komma. Nästa gång jag går en rundtur inne på Old Trafford vill jag se fler pokaler. Och jag vill inte vänta jättemånga år på det.
Tack på förhand.
Resan till England var en pressresa arrangerad av Visit Britain. Texter, synpunkter, åsikter och bilder är som vanligt mina egna.