Valsafari på Island – knöligt och bedårande

Tidig lördagmorgon och solen håller precis på att orka sig över bergsmassiven kring Akureyri. Vi har vaknat i våra sängar och efter gårdagens konstanta regnande är vi mer än glada över att för en gångs skull se en himmel och dess morgonfärger. Som vanligt på den här resan har vi inte bestämt oss för dagens planer men vid frukosten konstaterar vi att vi borde hinna med minst ett vattenfall. Så dyker dagens andra plan upp, lite ur ingenting. Valsafari på Island.

Vi kittar ihop våra väskor och rullar ut från parkeringen, där vår hyrbil under natten stått och njutit av utsikten. Det finns äntligen planer för dagen och nu ska de sättas i verket.

Efter ett par timmars roadtrip och en halvtimmes huttrande vid det närliggande Goðafoss kommer vi på höjderna mittemot Akureyri. Här ser vi de isländska fjällmassiven, några av de största och högsta på hela ön. Det är en vidunderlig vy den här stan har och trots dess öde läge, längst upp på Island, får jag ändå en känsla av att jag skulle kunna stanna betydligt längre än en natt.

Vi kastar loss från Akureyri

Vi rullar in i byn och tar sikte på valskådningsbåtarna nere i hamnen. Lotten faller på Ambassador, av den enkla anledningen att inget annat företag verkar köra idag. Vi betalar runt 900 svenska kronor per person och då ingår ingenting utöver själva båtfärden (förutom lån av regnrockar). På båten finns viss förtäring att köpa. Allt som allt billigt? Nja. Värt? Det återstår att se. Det finns aldrig några garantier men å andra sidan skryter de med att det i 99 fall av 100 blir en lyckosam tur.

Klockan slår ett och vi kastar loss för vårt valsafari på Island. Det är ett blåsigt Akureyri men det märker vi först när vi kommit ut en bit på fjorden. Bakom oss lämnar vi en stad och dess fjällkuliss. Det är vackert så en nästan går sönder av ögonlycka.

Två knölvalar ska ha siktats

Vågorna slår mot båten och stora vattenkaskader sköljer över oss som valt att stå ute på däck. Det är svinigt kallt när vi i hög fart kommer allt längre ut i fjorden. Vi ser vårt guesthouse, som låg alldeles nere vid vattnet och så ser vi bilarna på väg 1 som försvinner in i fjällmassivet i väster.

Valsafari på Island ger möjlighet till många olika typer av valar. En viss tid på året är det till exempel möjligt att sikta blåval men annars är det vikvalar, tumlare och ibland även späckhuggare. Det vore naturligtvis det absolut häftigaste att se, tillsammans med blåvalen, men då får man nog ha lite mer planering och åka på rätt säsong.

Den här dagen får vi berättat för oss att två knölvalar har siktats i krokarna där vi nu har lagt oss stilla en stund. Som störst blir knölvalen runt 15 meter men de här ska vara lite mindre, runt 10 meter. Arten i sig är inte speciell just för Island utan finns utbredd i andra delar av världen. Dessutom vandrar de, beroende på säsong, och tillbringar somrarna i de kallare vattnen vid polerna medan kalvningen sker i betydligt varmare vatten, kring ekvatorn. De har faktiskt också, i undantagsfall, siktats i svenska vatten.

När vattenytan bryts

Spaningarna ut mot oändliga mängder av hav får snart resultat. Vattenytan bryts av ett vattensprut och vi ser tydligt en lång svart rygg och under ytan kan vi skymta den stora kroppen. Det här upprepar den några gånger innan den tillslut tar sats för ett dyk. Den svänger till med stjärtfenan och efter en mindre vattenkaskad försvinner den ner i djupet. Valen försvinner tre-fyra minuter innan den dyker upp igen. På annan plats. Och det gör det extra spännande, eftersom man aldrig kan släppa vattnet ur blicken. Visst har kaptenen på båten stenkoll men vi är ju ute för att spana. Och då spanar man.

Två knölvalar får vi se den här eftermiddagen, på en båttur som varar i knappt tre timmar. De dyker upp och ner flera gånger, på olika platser och dessutom leker de tillsammans den sista gången innan vi påbörjar vår återresa mot Akureyri.

Vårt valsafari på Island har gett resultat och jag har för första gången sett de här simmande kolosserna i sin naturliga hemmiljö. Ja, jag tror nog att det var första gången som jag såg val överhuvudtaget. Min bucketlist har fått en av sina rutor ibockad men så klart återstår fortfarande en hel del. Det var ju det där med späckhuggare och blåval också.

Fast just det släpper jag en sväng den här eftermiddagen, när stjärtfenan på en av knölvalarna försvinner ner i djupet.

Ett vackert valsafari på Island

Visst går det att se större valar och fler valar. Och ha bättre väder. Och annan säsong. Men jag kunde inte bry mig mindre just här och just nu. Jag älskar det där lite ruffigare vädret, det ger en känsla av ihärdighet och är tålamodsprövande. Att det dessutom ger resultat skapar minnen och samtalsämnen. Både i bilen på väg söderut senare på eftermiddagen men också hemma, både dagarna därpå och förhoppningsvis om flera år.

Medan fingrarna tinar uppe inne i båtens något varmare hytt kollar jag igenom bilderna i kameran en sväng och kör några poster på Instagram. Det är klart att jag vill förmedla de här timmarna, fast känslan av häftigt valsafari på Island lär nog inte gå igenom en skärm. Det här ska upplevas på plats.

Och det enda knöliga med den här dagen? Valarna.