Det senaste året har jag gjort tre fantastiska resor inom Norden. Ibland får jag frågan om vilken av dessa platser jag helst rekommenderar. På pappret ganska olika varandra men i verkligheten finns det fler likheter än en kan tro. Så vad ska man välja, om man måste göra det? Svalbard, Island eller Färöarna?
Här går jag igenom fakta, lite mer subjektiva bedömningar och så räknar jag så klart lite poäng också för att kunna kora en vinnare på slutet.
Tillgänglighet – att ta sig dit
Det går dagliga flyg till alla tre ögrupperna, även om turtätheten varierar. Till Island är det tätast trafik och fyra bolag trafikerar i dagsläget Keflavik till och från Stockholm Arlanda (SAS, Norwegian, Iceland Air, säkert fler). Det är alltså hård konkurrens på sträckan vilket innebär att priserna blir därefter. Fyndläge med andra ord!
Till Svalbard går det bara att flyga direkt från Oslo (SAS och Norwegian) och Tromsö (SAS). Från Sverige får man alltså kallt räkna med minst ett stopp på vägen. Priserna är ganska höga så det kan vara läge att se över sina Eurobonus-poäng hos SAS, där kan man ibland göra riktiga fynd. Notera också att Svalbard är non-Schengen, vilket alltså betyder att passet ska med!
Till Färöarna går det också begränsat med flyg och för oss i Sverige innebär det avgång från (eller mellanlandning på) Kastrup. Till FAE flyger, förutom SAS, också Atlantic Airways. Av det jag hört så har dock SAS en förmåga att ställa in flighter hit på grund av ”dåligt väder”, trots att Atlantic Airways kör på som vanligt. Väderförhållandena ska vara så pass kluriga att det krävs specialutbildning.
Till Färöarna och Island går det också att åka båt. Smyril Line kör från danska Hirtshals och räkna med ett antal dagar till havs för en tur och returresa.
POÄNG: 3p – Island | 2p – Svalbard | 1p – Färöarna
Matpriserna på plats
Här får jag svårt att jämföra då dagarna på öarna skilde sig ganska mycket åt. På Färöarna hade vi självhushåll då hela vårt sällskap hade hyrt ett hus via Airbnb. Det ledde till att vi fick utforska byns matbutik och konstaterandet därifrån var att det var ungefär svenska priser eller strax över.
På Island köpte vi mestadels mat på restaurang och kom tillslut fram till att det var fantastiskt… dyrt. Tänk er norska priser och så lägger ni på ytterligare några procent. En vanlig icke-speciell lunch för långt över tvåhundra spänn är alltså inte ovanligt. Middagarna var ännu dyrare och då var det inga lyxställen vi åt på.
Svalbard då? Lunch på ett hotell och middag på Kroa i Longyearbyen var mer åt norska och svenska restaurangpriser, så inget som drog iväg åt något håll. Utbudet av matställen är ju dock ganska begränsat.
Färöarna vinner tack vare att vi handlade och lagade maten själva. Då blir den både billigast och oftast godast. Det ska dock noteras att många ställen ute på öarna var stängda på grund av lågsäsong.
POÄNG: 3p – Färöarna | 2p – Svalbard | 1p – Island
Att ta sig runt
Både Island och Färöarna har vägnät som man som turist tar sig runt helt obehindrat på. Visst, på Island går det ju att köra småvägarna uppe i fjällmassiven och då krävs det minst fyrhjulsdrift, än besvärligare kan det ju bli vintertid. På Färöarna är det vägtullar i samband med vissa tunnlar under fjordarna, samt att vissa vägar högre upp i bergen kan vara avstängda på vintern. Men, generellt sett hyr man en bil och tar sig runt på egen hand även där.
Svalbard är raka motsatsen. Dels är hela ögruppen fantastiskt stor och infrastrukturen är, förutom några ynka mil av vägnät kring Longyearbyen, helt obefintlig. Dessutom ska man ha beskydd utanför byn på grund av riskerna i att möta isbjörn, vilket gör det i det närmaste omöjligt att utforska allt annat än byn på egen hand.
Färöarna vinner rundan på knock, tack vare att ögruppen är så kompakt att det går att åka från ena änden till den andra på bara några få timmar.
POÄNG: 3p – Färöarna | 2p – Island | 0p – Svalbard
Göra öarna på egen hand
Det krävs inga guidade turer för att göra vare sig Island eller Färöarna. Lite enkel research innan avresa löser det mesta, eller så improviserar man och kör så det ryker väl på plats. Det finns gott om saker att bara titta på, utan att betala något, och det fungerar utmärkt att ha upptäckarlusten från framsätet i bilen. Eller så tar man med sig vandringskängorna och tar en runda i dem, Färöarna har verkligen inbjudande miljöer för dagsturer längs lodräta klippor.
Svalbard igen då. Man gör inte så mycket på egen hand här eftersom det mesta utanför byn kräver bevakning av något slag. Däremot går det ju att boka turer, som kajakpaddling med topptur eller hundspann på barmark. Det går även båtturer till andra delar av ön men det kräver lite mer planering och givetvis lite mer plånbok.
Island vinner på sitt stora utbud. Valsafari, vattenfall, gejsrar och att bara sitta i bilen och titta ut. Mil efter mil efter mil. Världsklass!
POÄNG: 3p – Island | 2p – Färöarna | 0p – Svalbard
Tre odiskutabla skönheter
Hela inläggets mest subjektiva bedömning kanske, men det ska ju så klart vägas in om man funderar på någon av öarna. Vi pratar om kala, karga landskap med bergmassiv som få andra platser på den här planeten kan mäta sig med. Inte för att det är höga bergstoppar utan för dess former.
Färöarnas dramatiska klippor som stupar ner i Atlanten. Islands vulkaner som bubblar under utan och skapar mäktiga naturfenomen. Svalbards vidder av arktisk miljö, som mil efter mil består av mänsklig tomhet, ickepåverkan – och isbjörnar. Just det där öde fascinerar mig enormt, oavsett jag står på en bergstopp på Svalbard eller sitter på ett flygplan och tittar ner på mil efter mil av opåverkad natur. Det är ju synd att Svalbard är så otillgängligt och att det inte går att utforska mer. Eller så är det bara bra och ska så bevaras. Människan behöver faktiskt inte vara överallt.
POÄNG: 3p – Svalbard | 2p – Färöarna | 1p – Island
Vilket örike vinner?
Rent poängmässigt räknar jag 7 poäng för Svalbard, 10 för Island och 11 poäng för Färöarna. Därmed står alltså Färöarna som vinnare. Jag var lite inne på det strax efter resan dit i våras också och det har bara stärkts med tiden.
Färöarna är ett alternativ som täcker upp bra för de två andra. Man får helt fantastisk natur som lite påminner om både Island och Svalbard, det är enkelt att göra saker på egen hand och infrastrukturen gör även de minsta byarna tillgängliga. Det är inte billigast att flyga hit och att hitta ett bra boende kan vara lite klurigt men tar en sig väl över den tröskeln så kan det bli en resa att minnas.
Island har ju fördelen att det är enkelt att åka dit, nästan att välja och vraka bland flygbolagen. Det är ju också något som folk gör och ön har fått lida en hel del för det kraftiga trycket från turismen. Det om något kan vara ett skäl till att faktiskt undvika ön en sväng.
Det kan tyckas lite orättvist att Svalbard landar så långt efter de andra två. Kom dock ihåg att Svalbard har en hel del som de andra två inte har. Mötet med naturens makt, att det är helt galet långt norrut och att det är så nära Arktis som det i princip går att komma utan att åka på en expedition. Det om något är känslor som jag fortfarande har med mig, så här ett år senare.
Vad väljer ni?
Det här var mina tankar om de här tre örikena. Har jag någon läsare som också varit på alla ställen, eller någon som planerar en resa till någon av öarna? Vilka är era synpunkter och vad föredrar ni?
Har bara Svalbard kvar (och Grönland då) av atlantöarna på min reselista så de väljer jag.
Grönland är kvar även på min lista och där känns Nuuk mest rimligt. De har en 9-håls golfbana. 😉
Varit på Svalbard (2016) och Island (2012) och åker till Färöarna på lördag så kan ju inte jämföra alla tre (än). Svalbard var helt fantastiskt, har aldrig sett så vackrare berg som där. Men efter ett par dagar när Longyearbyen är utforskad, Pyramiden och Barentsburg besökts, det har paddlats och vandrats (och plånboken är tom) finns det inte så mycket mer att göra. Jag saknar att kunna ge mig ut på egen hand, men som du säger, människan behöver ju inte vara överallt. Island vill jag tillbaka till. Hyrde inte bil när vi var där och skulle vilja åka runt ön. Sen skulle det vara lite spännande att se om ön förändrats sen vi var där. Då var det inte så hårt turisttryck. Färöarna ska bli riktigt spännande, bokade precis biljetter över till Mykines och lunnefåglarna 🙂
Ah, och då är du väl på Färöarna när jag svarar på det här eller om du har kommit tillbaka. Mykines missade ju vi eftersom det var fel säsong men öarna finns ju kvar om inte annat. Ska bli spännande att se vad du tycker om FAE! 🙂
Misstänkte det. Färöarna ftw!
FAE hade mycket av det mesta. Helt klart!
Har bara varit på Island av dessa. Men Färöarna lockar ju starkt!
Känner mig moraliskt tveksam till Svalbard om isbjörnar riskerar att bli skjutna för att jag är nyfiken och vill se mig omkring i världen?
Risken att en isbjörn måste sätta livet till är minimal. Eftersom att man i regel rör sig med guide utanför Longyearbyen. Så avstånd och uppmärksamhet är A och O för att undvika närkontakt. Under sommaren sker i princip all isbjörnssafari med båt på trygga avstånd.
Men visst har det skett olyckor med isbjörnar 2011 dödades en ung turist, 2015 attackerades en annan med lättare skador. I båda fallen sköts björnen. Men då ska man vara medveten om att det har rört sig om oerfarna turister som rört sig på egen hand och tältat. För någon månad sen så frossade en isbjörn i ett matförråd på ett hotell men den nallen hann springa iväg innan det blev någon större skada.
Så med tanke på hur många turister som faktiskt rör sig runt på Spetsbergen varje år så är olycksstatistiken där isbjörn är inblandad försvinnande liten. Men man ska samtidigt vara medveten om att isbjörnar ofta är utsvultna på sommaren eftersom det är svårare att fånga sälar.
Hur menar du med att isbjörnar ska bli skjutna? Om det uppstår en situation, så visst, men det normala är väl att man slipper det tänker jag.
Jo men om många turister åker till Svalbard lär ju några isbjörnar bli skjutna varje år för att de är på fel ställe, får syn på en turist och känner sig hungriga? 🙂
Fast då tycker jag nog det är sju resor värre men folk som åker på djuräventyr i Thailand och göder den verksamheten. Den är ju mer omtalad än isbjörnarnas öde på Svalbard. Båda är ju så klart illa.
Jag har också besökt alla tre ögrupperna och du har gjort en bra jämförelse utifrån dina premisser. Sen är det svårt att välja en favorit eftersom det är så pass olika miljöer. Men Svalbard är helt klart min favorit av de tre. Just för att naturen på riktigt är den som bestämmer där uppe. Men både Island och Färöarna har sin charm på sitt sätt.
Ja, naturens kraft är mäktig och det blir man ju ganska snabbt påmind om där uppe på Svalbard. 🙂
Alla tre, tack. Gillar varje ö(grupp) på olika sätt. Bra jämförelser också.
Snygg helgardering. 🙂
Färöarna here i come???
Härligt! 😀 Hoppas att du får en bra resa!
Hej Daniel! Fantastisk blogg, tack!
Jag bodde på Island ett spännande år 2004-2005 och blev rätt så rejält begeistrad. Numera har jag bildat familj och skulle vilja visa min unge så småningom runtomkring i det unika landskapet. Men Island har ju som sagts ovan förändrats sig rejält på sistone med jättelika turistströmmar. Priserna för hotell på Island är ju gastkramande, och tälta är inget för frugan.
Så din artikel om färöarna får mig att tänka att det är en bra plan B. Kanske t om bättre än Island vad det låter!
Färöarna är ett fint alternativ och även om det inte är precis lika dyrt som Island (min upplevelse) så brukar det kosta en slant att flyga dit om inte annat. Kan vara läge att fynda på en poängresa eller rea av något slag. I vilket fall, Färöarna är fantastiskt så dit vill jag igen och vandra. Men Island, kärebarn. Snuddade ju bara på ytan! Bor du kvar där?