Det blev en lång dag i onsdags. Alltså. Lång. Moderskeppet skulle åka hem från Östersund till Trollhättan redan med 05:40-tåget, så det var bara att kliva upp och vara chaufför. Eftersom jag dessutom ansåg det fullständigt onödigt att sedan åka hem och sova en kvart till innan jobbet så drog jag helt enkelt och satte mig på kontoret. Jag landade där 05:49. Eventuellt kan det ha varit personbästa. Eventuellt.
Ensam. Tyst. Stilla. Öde. Nedsläckt. Det enda som lyste var lampan vid mitt skrivbord och när inga Skype-samtal hörs, när ingen annan pratar och när inga människor travar in och ut ur rummet – då jobbar jag som bäst. Om jag inte vore så förbannat morgontrött hade jag gjort sådär oftare. Nu slutar det dock oftare med att jag är själv, fast efter 17. Inte optimalt ur livspusselsynpunkt alla gånger.
Well. Jag var sist kvar i onsdags också och när jag kittade ihop framåt 18 var det med långa gäspningar. Hemma åt jag middag och sedan sa jag kort till Maria att ”du, nyheterna i soffan en sväng?”. Där blev jag kvar. Kapitulerad. Färdig som artist. När nyheterna var slut drog jag igång Youtube. För att stänga av huvudet en sväng. Och räkna får. Eller snarare mitt version av att räkna får. Jag hade nog förvisso somnat till nästan vad som helst. Men. Det här var ju i alla fall lite nördigare än att somna till något som jag somnar till även om jag är pigg.
”Ah, en A340-600 från South African. Vad fin! Sådärja, en CRJ-200… och så en 787-900 från… zzz… och en A34…zzz… 0… och en… zzz”
Två timmar senare blev jag väckt. Och jag gick nästan rakt in i sängen och så sov jag tills natten blev till morgon.
Egentligen vill nog en del av mig gå upp så här tidigt fler gånger. Både hemma på helgerna och på jobbet. Se världen vakna upp med en mugg kaffe i handen. Men viljan att sova längre (eller vara vaken längre på kvällarna) är betydligt starkare eftersom jag är en utpräglad kvällsmänniska. Fast en gång vartannat år kan jag göra det. Och ta världsklasströttheten vid hornen senare på kvällen.
Älskar också produktiva mornar då ingen är där och stör en! Kan få lite ångest av att vara sist på kontoret, så brukade satsa på att vara först istället 😉
Jag gillar tidiga mornar med första slurken kaffe och få vakna upp. Men de rimmar illa med mina sena kvällar. 😉
Det är något särskilt med att sitta i all ensamhet och stillhet en tidig morgon och jobba. Något väldigt produktivt och trevligt. Synd bara att det inte alltid känns så motiverande sådär när klockan ringer bara!
Eller hur. Idag tror jag att jag snoozade sönder både mobil och smartklocka när de låg och vibrerade på bordet. Snacka om total ignorans. Gäsp!
Jag tycker också om tidiga morgnar, ur en produktiv och mysig synpunkt. Är dock inte lika förtjust i att stiga upp ur den varma sängen när klockan ringer, hehe.
Jag håller helt med dig Christine, är i samma mode. Älskar att sitta och se världen vakna men inte tillräckligt mycket för att kliva upp och faktiskt uppleva det. 😉
Jag är en riktig uppe-med-tuppen-mänska som gärna rusar in så gruset sprutar i arla morgonstund på jobbet. Logiskt nog är jag däremot ingen kvällsperson… gäspar redan vid Bolibompa och knyter mig gärna innan sena nyheterna börjar. Inte så socialt gångbar, med andra ord. Men krispiga morgnar och knäpptysta, fortfarande sovande, kontor gör att det känns lite värt att offra några z-z-z-zena nätter i sus och dus.
Logiken är logisk. Men vi skulle kunna mötas på stan. När jag är på väg hem från jobbet och du är på väg dit, någon gång vid 04-tiden. 😛
[…] gick bra. Jag jobbade, gav flexkontot lite kärlek och bokade upp så många träningspass jag kunde och hade tid till. En av veckorna blev det fem […]