Efter våra fyra nätter i Kotor och Montenegro var vi tillbaka i Kroatien och Dubrovnik. En natt skulle vi lägga här och även den var på förhand bokad av oss. Vad vi inte riktigt visste var att vi skulle få oss en takvåning i Dubrovnik. Kanske inte så man tänker sig en takvåning men visst, snedtak och bjälkar fick vi. Plus lite annat.
Taxin vi har åkt med från Kotor släpper av oss vid Buza Gate, precis utanför stadsmuren och i gamla stans norra del. Härifrån går linbanan upp på berget bakom stan och här är också en bra plats om man ska åka buss ut till flygplatsen. Bra och centralt riktmärke.
Här började vår intressanta promenad. Med resväskor genom Dubrovniks gränder och ner för ett antal hundra trappsteg. Tillslut kryssar vi rätt och snubblar in på Buza House, en oansenlig dörr i ett helt vanligt hus i en av alla hundratals gränder. Nu minns jag inte hans namn, men vi har haft SMS-konversation med uthyraren sedan vi lämnade Kotor. Nu möter personens gamle far upp oss, som knappt kan ett ord engelska.
Buza House och en takvåning i Dubrovnik
Med stor entusiasm visar han oss rummet, högst upp i huset. Takvåning i Dubrovnik med andra ord. I ärlighetens namn undrade vi nog lite allihop var vi egentligen hamnat någonstans men så mycket mer hinner vi inte tänka. Den gamle mannen är inte färdig med oss och pratar på knacklig engelska, med tysk brytning.
Hey. Give me five minutes. The girls kan stay on the room. I will show you around!
Så vi tar de tre våningarna ner, hack i häl med gubben.
Han visar oss runt i de närmaste kvarteren. Ett hål i muren tar oss ut på några klippor, sådana där klippor som är helt perfekta att hoppa från rakt ner i havet. Vi träffar på ägaren till hans favoritrestaurang, vi får både matbutik och uttagsautomat utpekat och efter tio minuter är vi tillbaka i lägenheten. Vi kan kvarteren som vår egen bakficka.
Typ.
Rummet då. Högst upp i huset, med smala knarriga trappor. Möblerna är nog från tidigt nittiotal (eller tidigare). Sängarna visar sig vara stenhårda och precis som i Kotor är wifi-anslutningen mer eller mindre värdelös. Men vi har eget kök, egen toalett och dusch, ett litet matbord att äta vid och en TV som vi aldrig använder. När klockan passerat lite för mycket så bryr jag mig föga om taskig sängkomfort. När huvudet träffar kudden så slocknar jag direkt.
Jag som gillar takvåningar, snedtak och bjälkar i taket njöt så klart lite extra. Nja, rummets egenskaper och kvalitet går ju så klart att diskutera men, och det finns ett stort men här, på vilket annat hotell springer ägaren med dig ut och visar dig runt i de närmaste kvarteren?
Precis. Jag tänkte väl det.
Dessutom kan jag själv behöva ta mig utanför min bekvämlighetszon lite oftare. Allt behöver inte vara tipptopp precis varje gång.
1500 för en natt i betongsäng
Precis som i Kotor betalar vi ett rejält överpris. 1500 kronor för en natt och att då få det här är inget annat än ett rövarpris. Fast det är något som hela Dubrovniks gamla stadskärna verkar lida av, det var mer eller mindre horribla priset vart en än gick. Men visst. Läget var i alla fall bra. Väldigt bra.
Efter natten i de hårda sängarna kliver vi upp, tar en kort promenad, går igenom hålet i muren som gubben visat oss och hittar vår klippavsats. Här badar vi i ett par timmar innan vi måste kitta ihop för att äta lunch och dra vidare.
Visst, vi betalade en slant men att ha en minuts promenad till det här? Svårslaget.
Jonej, Dubrovnik är inte billigt innanför stadsmurarna. De gånger vi varit där har vi bott rätt långt utanför, mycket för att det verkligen tar emot att betala vad jag upplever som för mycket. Men ja samma miljö får man självklart då inte.
Hade vi rest själva som vuxna hade vi nog tänkt annorlunda och nu hade vi bara ett dygn i stan. Då ville vi inte lägga det på transporter och då hade det nog prismässigt nästan gått jämnt upp kan jag tänka.
Perfekt ju! 🙂 Det ska inte vara så opersonligt och tillrättalagt! Att resa ska vara ett äventyr! Konstiga gubbar, hårda sängar, bring it on!
Spot on, Åsa. Jag borde resa så oftare. För det är sånt man pratar om efteråt. Inte den stela hotellreceptionisten på det fyrstjärniga hotellet med standardutrustade rum.
[…] känns plötsligt ganska värt att även här, precis som med vår takvåning i Dubrovnik och lägenhet i Kotor, ha lagt en extra slant på att sova centralt. Dessutom perfekt tajmat […]
[…] det blir ett steg bort från kulturen man vill uppleva. För oss var det en lätt befrielse efter stenhårda sängar i Dubrovnik och festivalyran i Kotor. Dessutom visade det sig vara ett wifi med rejäl fart (80 mbit både upp […]