Tillvaron rullar obönhörligen vidare

Den här veckan. Som i en dimma har den passerat. På jobbet har ett enda projekt tagit den mesta av tiden, utöver småduttande lite här och var. Jag har tränat på luncher och om några timmar kör jag veckans femte och sista pass (väldigt nöjd med det). Igår hann jag irritera mig på att jag fick en lönespec med pappersposten trots att jag anmält att jag ska ha den digitalt. Jag har suttit sent och skrivit semesterdoftande blogginlägg som jag tänkt publicera.

Men ärligt talat.

Samtidigt som livet självklart måste, och obönhörligen kommer att gå vidare så känns så många saker så futtiga och ytligt glättiga just nu. Som inlägg om vårt fina boende i Mostar. Om våra i-landsdilemman efter ett år av privatleasad bil. Om planeringen inför januariresan vi ska på.

Lusten att publicera sådana texter just nu? Noll.

Så. Jag tar helt enkelt och flyttar fram det där en sväng och konstaterar att den här veckan har varit ganska tung. Och att jag låter den vara det. Jag vet att ni har överseende och så tar vi nya tag i mellandagarna. Inte för att Larsa kommer tillbaka då, utan mest för att livet går vidare.

Hur vi än vrider och vänder på det.

Vinter i Surfbukten

8 KOMMENTARER

  1. Kära du tillåt dig av vara låg. Tillåt dig att känna känslan den ger dig mer erfarenhet och eftertanke fråt i tiden. Skickar en stor och varm kram till dig. Den kram du aldrig ville ha som liten men jag gav den ändå 🙂 🙂 🙂
    Kram kram kram

  2. Det är helt okej att sätta livet på paus ibland, rätt nödvändigt faktiskt. Var sak har sin tid och vissa saker i livet är viktigare än andra, som att återhämta sig som lysande exempel.

  3. Livet är ju sådär, och det är hög igenkänning här. Jag kände likadant veckorna innan denna resan. Trött, less och en gnagande ångest i bröstet. Nu släppte det dock. Däremot går det ofta upp och ner.
    Hoppas att du får vila upp dig nu i juldagarna och kommer tillbaka med nya krafter.

LÄMNA EN KOMMENTAR

Lämna en kommentar.
Skriv ditt namn här.