Vid hemresan från Vancouver till Stockholm Arlanda hade jag valt att lägga rutten via Zürich. Dels för att ducka för Frankfurt (som jag inte gillar) men primärt för att få testa två för mig nya bolag. Dels Edelweiss Air, som jag skrivit om här, och sedan Swiss för den sista korta tvåtimmarsflighten till Arlanda. Det här inlägget är en kort genomgång av flight LX1254 från Zürich till Stockholm Arlanda den 8 juni 2018.
Swiss har Zürich som bas och bildades 2002, efter att Swissair gått i konkurs. Bolaget är precis som SAS medlem i Star Alliance vilket gör att det finns möjlighet att tjäna EuroBonus-poäng på flygningar med Swiss. Själv drog jag in 225 poäng på just den här flighten, då jag flög ekonomiklass.
En Airbus A320 från förra seklet
Flighten gjordes i en Airbus A321-111 från 1997 (HB-IOH). Kanske inte den hippaste av kärror att flyga i men alltid fint med ett avbrott från de gamla 737:or jag så ofta flugit med mellan Östersund och Arlanda. Personligen har jag dock lite svårt för skinnklädseln av den här typen och sätena i sig var inte direkt sköna. Benutrymmet var max godkänt och jag kan förstå att folk som är längre än mig skulle misstycka i det här fallet. Lyckligtvis fungerar det ändå bra på en sån här kort flygning.
Om den nu faktiskt hade blivit så kort som den var planerad…
Åskväder och försening
Dels var kärran försenad på väg in till gaten. Kring Zürich drog det runt åskoväder den här eftermiddagen så flera flighter fick ta omvägar in till flygplatsen. Tyvärr hann skitvädret dra in över flygplatsen innan vi hann lyfta, så vi blev ståendes på marken. Istället för avgång 16:25 (då vi inte ens hade boardat) lyfte vi först klockan 19:07, nästan tre timmar senare än planerat.
Lyckligtvis hade jag inga andra anslutningar eller tider i Stockholm att passa, så jag satt ganska lugnt i båten flyget. Fast, eftersom det inte fanns USB-uttag i sätet (USB var knappt lanserat 1997…) så började jag gå batteritorsk istället. Nästan snäppet värre.
Förseningen ledde också till att kabinpersonalen körde serveringen redan på marken, då folks tålamod (och blodsocker) började tryta en aning. För oss i boskapsvagnen (ekonomi alltså) landade det en baguett med skinka (eller om det var kalkon), som slank ner tillsammans med en mugg vatten. Inga större konstigheter alltså.
Vackert bland alla Cumulonimbus
Tillslut, strax efter 19, hade ovädret dragit förbi tillräckligt mycket för att vi skulle kunna lyfta. Väl i luften kryssade vi bland alla vackra Cumulonimbus och fick ta både en och två extrasvängar innan A320-kärran satte kurs mot Arlanda. En ganska skumpig inledning på flygningen men helt fantastiskt vacker!
Trots omvägarna blev flygningen inte längre än vanligt, snittet ligger på 2:10 timmar och vi tog mark på Arlanda efter 2:11. Nu var vi ju å andra sidan rejält försenade, vi landade 21:18 istället för 18:50. För min del blev det kvällsmat på Donken (jag vet…) innan jag drog vidare till kvällens boende. Även det på ett flygplan, men JumboStay på Arlanda blir ett eget inlägg.
Nästa gång vill jag testa Swiss på en långflygning. Har jag någon läsare som gjort det och vad tyckte ni, antingen om det eller deras kortare flighter inom Europa?
Som den besserwisser jag är så är det samma stol som sas har i sina flyg, Recao 3520. Dock har Swiss och LH läder och inte comfort cushion som SAS har och därför känns de lite olika 🙂
Ser fram mot att läsa om jumbostay!
Jag älskar nördigheten, Pilla! Tack för upplysningen och nu har jag lärt mig något idag också! 😀
[…] hade jag ett långt dygn bakom mig, där jag flugit från Vancouver till Stockholm via min försenade flight från Zürich. Egentligen skulle jag anlänt JumboStay på Arlanda redan vid 19-tiden men ramlade in strax efter […]