Edelweiss Air och 10 timmars flygresa till Zürich

Efter mina dagar i Vancouver var det dags att flyga hem och på schemat stod ett för mig helt nytt flygbolag. Den här gången skulle jag flyga till Arlanda via Zürich och det var alltså dags för min första långflygning med Edelweiss Air. 

Så här såg nattflygningen ut:

• Vancouver (YVR) > Zürich (ZRH)
  Edelweiss Air, WK11 (codeshare LX8011)
  7 juni 2018, 16:35-11:45 +1 (16:54-11:39 +1, flygtid 9:46)
  Airbus A340-313X (A343), HB-JME (februari 2004)
  Tre klasser: 27 business, 76 Economy Max, 207 Economy
  Säte: 32A, ekonomi

Edelweiss Air – ganska okänt för oss svenskar

Ärligt talat hade jag själv knappt hört talas om Edelweiss Air innan jag började researcha flyg inför min resa till Vancouver. Det här är ett bolag som grundades i 1995 och som idag flyger charter, med utgångspunkt Zürich.

2008 såldes Edelweiss flygrättigheter till Swiss International Airlines. I och med det här blev Edelweiss också en del av Lufthansa Group, eftersom dessa köpte Swiss 2007. Däremot sköts bolaget helt självständigt. Trots att både Swiss och Lufthansa ingår i Star Alliance så gör inte Edelweiss det. Glöm med andra ord SAS Eurobonus-poäng när du flyger med Edelweiss.

På destinationslistan står allt från Svalbard, San José i Costa Rica, Mauritius, Rio de Janeiro och Saigon, som flygs med deras A340/330-plan. De flyger även till närmare destinationer i södra Europa, där deras A320-maskiner körs. Flygplanen påminner lite om Norwegians kärror, med sin säregna röda nos.

En ny-gammal A340-313

Det aktuella flygplanet, HB-JME, är en fyrmotorig Airbus A340-313X och även om maskinen registrerades hos Edelweiss så sent som februari 2018 så har den varit i drift betydligt längre än så. Moderbolaget Swiss har haft den sedan fabriksleveransen i november 2003.

Den här maskinen har 314 platser ombord där 27 är business, 76 Economy Max och 211 i vanlig ekonomiklass.

Check-in, ekonomiklass och plats 32A

Eftersom det inte gick att checka in online (jag lyckades i alla fall inte) så fick jag förlita mig på att det fanns bra platser kvar när jag kom till flygplatsen. Jag droppade väskan på bandet och personen bakom disken lyckades uppfylla mina önskemål. ”Det är gott om lediga platser!” sa han och reserverade 32A åt mig. Det här födde givetvis förhoppningen om ett eget duo-säte hela vägen till Zürich…

…vilket också infriades! Jag gillar som sagt 2-4-2-konfigurationen och eget dubbelsäte är dessutom kanelen på äpplet. Och ja, flighten var långtifrån fullbokad, 179 av stolarna stod tomma (!).

På sätet låg det både en kudde och en filt och när jag skyfflat över allt till det tomma sätet bredvid mig noterade jag också att benutrymmet var helt okej tilltaget. För femtiotolfte gången får jag väl då också tillägga att jag inte är särskilt lång, så generellt sett är just den här biten sällan något problem för mig.

Kabinen i övrigt? Inga konstigheter. Städad, snygg och rent generellt fräsch. Det som borde fungera fungerade.

Middag över Kanada

En timme in i flighten serverades middagen. Jag valde en vegetarisk lasagne och till denna kom även bröd, en coleslaw samt en efterrätt. Plus den där lilla detaljen som jag gärna påpekar när jag flyger långt – riktiga bestick. Det var inte det jag förväntade mig när jag satte mig på den här ”charter”-kärran en timme tidigare. 

Maten då? Ja, men alltså. Snyggt presenterat ändå men kanske inte roligaste förpackningen som huvudrätten låg i. Lasagnen smakade bra, möjligtvis lite blöt, och salladen där på sidan var riktigt fin. Jag valde bort all alkohol på den här flighten och körde kort och gott vatten, som sig bör på en långflygning. Inte ens kaffe tog jag in, allt för att preppa för en hyfsad natts sömn.

Överlag positivt överraskad kring middagen. Bra grejer!

Frukost över Europa

Jag fick några timmars sömn, om än ganska taskig sådan. Det berodde dock inte på dålig komfort, även om det är ganska svårt att sova bra sittandes, utan mer på att ungarna i sätena framför härjade fritt utan att föräldrarna brydde sig nämnvärt. Vissa människor alltså. Sedan drömde jag också att vi landade på Grönland och slogs med zombies. Jag hatar zombies. Frågan är vad som var värst. Ungarna eller drömmen?

Hur som helst, jag packade ner min Ovaer (en resekudde, recension finns här) och inväntade frukostserveringen som dök upp en och en halv timme innan ankomsten till Zürich.

Personligen föredrar jag mackor och yoghurt som frukostmat framför korv, ägg och bacon som också har en förmåga att dyka upp både på flygresor och hotell. Nu äter jag i och för sig det mesta men jag drog ändå en liten lättnadens suck när det blev fralla, pålägg, en liten yoghurt och juice som landade in på brickan.

Inga direkta märkvärdigheter och inget som stack ut smakmässigt men det kändes som en lagom portion, när en ändå suttit stilla alla timmar sedan middagen (slagsmålet med zombies räknas inte…).

Utbudet i IFE:n

I sätet framför sitter en touchskärm på gissningsvis 9 tum. Här finns det tillgång till 180 filmer, TV-serier, spel och flyginformation. Det finns ett USB-uttag också, så att man kan ladda sina prylar. Med andra ord lite det man kan förvänta sig av en IFE på en långflygning.

Jag kollar utbudet utan att hitta något som jag tycker är värt att titta på. ”Vem vill bli miljonär” testar jag en runda men tröttnar ganska snabbt. Istället petar jag igång flyginformationen och låter den rulla medan jag tar fram min egen dator och redigerar lite bilder från Vancouver-resan.

Det är väl ingen purfärsk lösning men fullt fungerande och ett förhållandevis snabbt system. Toppklass? Nej. Duger? Ja, max.

Långflygning med Edelweiss Air – totalt sett

För att vara ett charterbolag (jag flyger i princip aldrig charter i den meningen) så blev jag ändå positivt överraskad av att flyga med Edelweiss. Bra komfort under de tio timmarna, helt okej benutrymme och rimlig service. Middagen var det som jag blev mest överraskad av. Snyggt presenterat och så smakade det dessutom bra, för att vara flygmat i boskapsvagnen. 

Sedan gillar jag A330/340-planen med deras 2-4-2-konfiguration i ekonomiklass. Det är ändå skönt att bara ha en person utanför mig när jag har fönsterplats. Reser jag solo sitter jag så klart allra helst själv. Det är oftast en bonus och ibland slår den in. Som den här gången.

IFE:n var vare sig till eller från. Eftersom jag oftast har egen dator med mig så har jag inte mer än flyginformationen startad på skärmen. Här märktes det väl mest att det var ett lite äldre plan och filmutbudet var, av det jag skummade igenom, okej men inte mer.

Om jag skulle råka snubbla över fler vettiga flygbiljetter med Edelweiss så är jag verkligen inte främmande för att flyga med dem igen. Har jag några läsare som flugit med dem och vad tyckte ni? Lämna gärna en kommentar.