Jag står i en t-korsning i nordvästra Skåne. Framför mig susar trafiken förbi på väg 112 och jag ska norrut mot Ängelholm. Plötsligt får jag en lucka i norrgående körfält, som dock blockas av en bil på väg söderut. Plötsligt, utan förvarning, svänger den. I min korsning. Kvar står jag. Luckan är borta och jag blir ståendes ytterligare en stund i den täta sommartrafiken.
Jag tutar. Hårt. Irritationen är ett faktum. Bakom mig växer kön. Hur svårt är det att använda sin blinkers? Egentligen?
Det kan tyckas banalt att hänga upp sig på en sådan här simpel företeelse och fånigt att låta den förstöra tio minuter av mitt liv, plus kvarten det tar att skriva det här inlägget. Men ”problemet” är lite bredare än så, eftersom den här bilisten inte på något sätt är ensam om att inte använda sin körriktningsvisare på fordonet.
Att jag inte kunde planera min körning är en sak. Fine. Men det bidrar ju också till att trafiken bakom mig stannar upp och att det blir ett taskigt flöde. Allt för att en lat jävel inte orkar peta på spaken till vänster om ratten och på så vis underlätta för alla andra.
Att en T-korsning i nordvästra Skåne blir exempel är nog mest en tillfällighet. Det händer överallt. Rondeller. Korsningar. Motorvägar. Jag blir lika irriterad varje gång folk hindrar mig och andra från att få ett bra trafikflöde, på grund av att de struntar i en funktion som inte kräver särskilt mycket IQ att använda.
Så. En gång för alla. Använd blinkers, jag är ingen jävla tankeläsare!
Använd blinkers. Håll avstånd, både bakom såväl efter omkörning. Ha någon form av respekt för hastighetsgränser eller åtminstone att andra föredrar att hålla dem. Använd de förbannade backspeglarna. Listan kan göras oändligt lång över saker som folk är helt oförmögna att göra i trafiken…