En vacker dag ska jag…

Ibland funderar jag på hur jag skulle kunna göra tillvaron lite lite bättre. Kanske allra helst mer effektiv. Jag har tänkt på det framförallt den senaste tiden när projekt tagit för lång tid, jobbresorna har avlöst varandra och jag både vill blogga och klippa film långt in på småtimmarna.

Ohållbar livsstil i det långa loppet.

Men. Vad kan jag göra för att lätta på trycket och underlätta för mig själv? Jag klurade en sväng och kom väl fram till de här fundamentala grundpelarna i livet. Vilka är era?

Kliva upp när klockan ringer

Om det funnits ett VM i snoozande så hade jag vunnit. Min sambo brukar köra Frida Nordstrands ”if you snooze, you lose!” och jag avskyr verkligen uttrycket. Kanske för att jag vet att det är sant. Men vem vill egentligen kliva upp ur en varm, skön säng? Va?

Äta den perfekta frukosten i lugn och ro

Eftersom jag snoozar, även när jag bor på hotell, så missar jag oftast det där fina med frukosten. Att i lugn och ro kunna avnjuta buffén och bara njuta av hotellets sköna kvalitet. Visst, hotellfrukost är inte lika speciellt som för femton år sedan och jag kör ändå bara fil och flingor (eftersom jag vet att min kropp fungerar bra med det) men någonstans finns ändå ambitionen. 

Vara tidigt på jobbet

Det händer ibland. Inte så ofta. Att vara på jobbet före åtta på morgonen är en bonus för mig och ja, det har ju så klart med snoozandet att göra, plus att jag är en kvällsmänniska. Den dagen jag slutar med det, blir mer effektiv på morgonen (jag är helt väck och snurrar runt som en idiot utan att veta vare sig ut eller in) och bara kommer iväg så kanske det händer.

Sluta slöscrolla SoMe

Hur ofta kommer en på sig själv slöscrolla på sociala medier? Alldeles för ofta. Jag försöker dra ner på det men rätt som det är så sitter man där ändå. Och jag vill ju ändå vara social, konversera med vänner och allt sånt. Men till vilket pris? En vacker dag ska jag jobba för ett hållbart förhållande till allt det där. En vacker dag…

Välja tåget framför flyget

Även på de lite längre resorna. Jag ser framför mig en behaglig resa i en tyst förstaklasskupé, där jobbkreativiteten flödar och jag kliver av tåget utvilad, färdigjobbad, nyfylld med kaffe och en längtan till nästa tågresa.

Jag vet, det är supertrendigt att prata tåg nu men faktum är att jag har, precis som många andra, börjat sukta efter längre rälsbundna resor även ut i Europa. Det är ju bara så ”tråkigt” att jag verkligen gillar att flyga.

Vad ser ni för utmaningar i tillvaron? Har ni några egendomligheter som ni själva irriterar er på men vars tröskel är så hög att ni inte kommit över den än? Berätta gärna i kommentarsfältet.