På det stora hela gillar jag att flyga BRA inrikesflyg. De har en familjär känsla på något sätt och deras ATR-72:or är ett skönt avbrott från SAS-kärrorna. SAS är ju för övrigt enda konkurrenten till och från Östersund (eftersom jag inte räknar säsongflyg som Norwegian). Så varför flyger jag då inte BRA oftare? Ja, av primärt två skäl. Dels för att de ofta är det dyrare alternativet och det andra skälet stavas Bromma.
Häromdagen flög jag ändå med BRA hem från Stockholm och jag utmanade minst sagt tålamodet när jag bokade 17:50-flighten till Östersund. Just den avgången har tidigare varit kaosets högmässa på Bromma och erfarenheten säger olidligt trångt och helt värdelöst dåligt med sittplatser.
Hur som helst. Så här såg flygningen ut.
- Stockholm Bromma (BMA) > Åre Östersund (OSD)
BRA, TF372
12 mars 2019, 17:50-19:10 (17:54-18:59, flygtid 1:05)
ATR 72-600 (AT76), SE-MKG (oktober 2016)
72 passagerare, 4 besättning
Brommas (pågående) ansiktslyftning
Jag har längt hållit Bromma som ett flygplatsmässigt sorgebarn. Trångt och nedgånget, både i avgångs- och ankomstytor. Att flyga med 17:50-flighten till Östersund har jag förknippat med ståplats på en knapp kvadratmeter i vänthallen, eller redan efter säkerhetskontrollen i värsta fall. Jag skojar inte.
Det kan ju också vara läge att förstå det dilemma som Swedavia har dragits med. Ena dagen nedläggningshotat, nästa dag ska flygplatsen utvecklas och restaureras. Nu får den lyckligtvis en massa kärlek! Nya ankomsthallen stod klar hösten 2017 och det är ett konstant byggprojekt medan det här skrivs, både inne i lokalerna och utanför.
Säkerhetskontrollen har blivit större, taxfreeshoppen lika så och i avgångshallen har det nu tillkommit flera gater utöver att de är upprustade med modernare boardingdiskar. Dock en aning skralt med toaletter, men det kanske också tillkommer allt eftersom arbeten färdigställs.
Incheckning och 360-meterspromenad
Eftersom jag bara var nere över dagen så hade jag inget incheckat bagage. Jag hade ändå checkat resan in i mobilen några timmar tidigare, för att ha ett digitalt boardingpass klart när jag väl kom till flygplatsen.
En sak som jag tycker är lite synd med BRA inrikesflyg är att de inte har några fasta sittplatser. Det innebär också att de bara har ekonomiklass. Men, jag som gärna tar en fönsterplats får alltså se till att ställa mig i kön en stund innan boardingen börjar, för att vara hyfsat säker på att kunna lägga vantarna på ”min” plats.
När man sedan blippat sig igenom boardingkontrollen så kommer nästa sak som är drygt med Bromma – promenaden till flygplanet. Den här dagen stod planet på plats 16, allra längst bort. Från gate till flygplan var det här en utomhuspromenad (fast med tak över huvudet) på 360 meter!
BRA och deras ATR 72-600
I flottan hos BRA återfinns, förutom RJ 85/100, propellerplanet ATR 72-500/600. I det här fallet flög jag en ATR 72-600 (AT76) som levererades till BRA i oktober 2016. Tidigare har bolaget också haft SAAB 2000-flygplan men det sista av den typen fasades ut vid midsommar 2017. Rent klimat- och ekonomimässigt sörjer nog ingen det skiftet. ATR 72-600 är både renare och har fler sittplatser än SAAB-kärran.
Man boardar planet bakifrån och i kabinen är det ljust, luftigt och rent. Det är 2-2-uppsättning på sätena och det är gott om benutrymme (säger jag som är kort). Sedan föredrar jag i och för sig tygklädsel men äh, detaljer som ändå inte spelar jätteroll på timmesflygningen.
Vid sätet finns det en säkerhetsbroschyr och ett välproducerat BRA-magasin, samt ett nedfällbart bord som knappt rymmer en dator av 13″-modell.
BRA inrikesflyg i luften
Ljudnivån i de här ATR 72:orna är ganska brutal och jag tackar mig själv för att jag äger ett par brusreducerande hörlurar. Man sitter inte gärna i mer än en timme i de här flygplanen, tyvärr.
Det som jag håller BRA högt för är att de fortfarande har kvar en del av den kabinservice som många andra flygbolag idag skalar bort i allt större utsträckning. Tidigare fick man en lokalproducerad frukost på morgonflighterna, det får man förvisso inte längre – men man får i alla fall frukost!
På den här eftermiddagsflygningen var pumpen till kaffe- och temaskinen trasig så det enda som erbjöds var juice och små chokladbitar. Med BRA-mått mätt ganska ynkligt men bättre än noll. Plus i kanten för att kabinpersonalen jobbar med ett leende, det är inte heller helt självklart på alla flygbolag (eller andra serviceyrken).
Allt som allt – jag gillar BRA!
Även om jag för stunden inte är någon jättefrekvent BRA-resenär så har jag flugit med dem massor av gånger. Det är allt som oftast en bra upplevelse och framförallt är ATR 72:orna himlans charmiga (trots ljudnivån)!
Att jag sedan duckar för dem är ju inte deras fel utan att jag har intensiva problem med Bromma flygplats. Nu när den börjar arta sig kan det säkert bli så att jag flyger BRA oftare, läget till jobbet är nämligen kalas!
Nästa gång får det nog blir en morgonflight från Östersund till Bromma i så fall. Jag vill se om frukosten fortfarande står sig och så kanske jag kan få en härlig morgonpromenad från flygplatsen till jobbet när jag väl landat i Stockholm.
Just den detaljen är nämlkigen Brommas trumfkort, i alla fall för mig.
