Jag har bara försökt besöka Marstrand en gång tidigare. Det var en varm högsommardag för några år sedan. De slingriga vägarna ut från Kungälv och E6:ans breda körfält bjöd både på vackra Bohusvyer och snäva kurvor. Men sedan var det tvärstopp. Parkeringarna var överfulla, så vida en inte ville gå en halvtimme till färjan över till Marstrandsön. Det ville vi inte och vi vände hemåt igen.
Häromveckan var vi återigen ute i närheten, efter att ha spelat 18 hål på Lycke golfbana. Klockan var närmare åtta på kvällen och vi resonerade att de flesta förmodligen lämnat ön och åkt hem för dagen. Och en glass där ute vore väl ändå lite fint?
Så vi chansade.
Ett stycke svensk historia
Marstrand, nu för tiden en favorit bland seglare och badjävlar, har genom åren lockat både pöbel och svenska kungar ut i den bohusländska skärgården. Men anorna sträcker sig längre tillbaka än så. Redan på 1100-talet uppfördes här ett kloster och Marstrand har även haft några fina sillperioder, vilket bidragit till öns goda ekonomiska hälsa i nästan tusen år.
Högst upp på ön ligger Karlstens fästning, som fick sina första byggstenar satta i mitten av 1600-talet. Efter att ha hoppat mellan svenskt och norskt ägandeskap blev så Marstrand svenskt, och borgen förstärktes flera gånger under några hundra år. Den sista påbyggnaden skedde i mitten av 1800-talet, för att sedan blir statligt byggnadsverk från 1935. Fästningen togs dock i bruk under både det första och andra världskriget.
Brant väg – fin belöning
Det fanns inga stora ambitioner för det här kvällsbesöket. En glass, en promenad genom byn och bara insupa en där atmosfären som så många pratar om. Inte mer än så. Parkeringsplatser fanns det gott om och sedan löste vi båtbiljett för sjuminutersturen över vattnet, innan vi äntligen fick sätta fötterna på den omtalade ön.
Gator och gränder är trånga och kantas av pittoreska träkåkar i olika nivåer. Vägen upp mot fästningen är brant men belöningen finns där uppe. Oändliga vyer av svensk västkust åt alla håll. Hav och kobbar på ena handen. Innanskärs och småsamhällen på andra. Det finns inget att klaga på. Tvärtom.
Sommarens finaste solnedgång
Bohuslän har Sveriges vackraste kuststräcka. Utan större konkurrens. Jag tänker inte enbart på landskapet i sig, med oräkneliga öar och kobbar, utan alla kustsamhällen som genom århundraden poppat upp i vikar och på klippor. De som format kusten till vad den är idag, samtidigt som sviterna av istider och landhöjningar med all önskvärd tydlighet finns kvar.
Där ligger till exempel Marstrand. Nästan längst ut i skärgården och där solnedgången högst upp från Karlstens fästning blir sommarens hittills finaste. Värmen ligger kvar, även när solen försvunnit. Det är en sån där sommardag. Vi avslutar med en lyxpizza (men ingen glass) nere vid hamnen. Det är lugnt. Det är stilla. De stora massorna har lämnat ön.
Och förmodligen finns det ännu fler parkeringsplatser lediga än när vi kom.
