Snön har börjat lägga sig på fjälltopparna i Jämtland. Inte så konstigt, det är ju oktober. Tittar man bort från Östersund mot Oviksfjällen är det vita toppar. Likadant med Åreskutan, som också har fått sina bergsklippor täckta i snö (vilket Lisa / Let’s Go Explore visat oss). Plus alla andra toppar vi kan se från stan eller längs vägarna bort mot västra Jämtland. Det kändes med andra ord lite som sista chansen för oss att komma upp på en bergstopp i vandringskängorna.
I söndags tog vi sikte på Suljätten, en enklare tur på några timmar. Jag har varit där uppe ett par gånger tidigare (premiären för prick tio år sedan!) och även omnämnt leden här på bloggen. Det är ju en tur som passar utmärkt om man ska vandra i Åre-området och jag brukar beskriva den som ”enkel vandring och mycket belöning”. Det är bara tre kilometer och knappt 400 höjdmeter från parkeringen upp och vyerna på toppen är verkligen sagolika.
Det fanns fler som gick i samma tankar, både med vandring och Suljätten. Våra vänner Sandra och Martin hakade på tillsammans med sina två små, på 3 och 6 år. Och vilken dag det blev tillslut! Det var inget monstertempo så klart men vi tog oss upp till 845 meter över havet och barnen gick hela vägen, mer mindre utan bärhjälp. Sex kilometer i snöig fjällterräng. Imponerande ändå.
Ner blev det rutchkana i snön och nu vet jag i alla fall två barn som har snölängtan. Och ja, jag också faktiskt. Det är väl inte mer än någon månad kvar innan det lägger sig på riktigt även inne i Östersund.
Fler som gjort Suljätten?
härligt! minns när jag var där sist; i november 2017. då var det också snöigt och lite åka kana utför… men rackarns fint var det!
Det är det verkligen. Fint alltså!