Andersön, vintermagi och Storsjöns frostiga blankis

Januari. Ledig dag mitt i veckan. Gnistrande vinter utanför dörren. Blå himmel. Sjutton minusgrader. Knarr under fötterna. Krispig luft ner i lungorna. Vi petade igång kupévärmaren till bilen, som fick jobba på lite extra för att tina upp vår kylslagna plåtburk den här dagen. Sedan tog vi sikte på en lunchsväng ut till Andersöns naturreservat, bara en kort bilresa ut från Östersund. Inte för att vi hade några speciella planer utan mest för att få dagsljus och lite naturupplevelse.

Vi borde ju ha tagit med våra långfärdsskridskor. Allt sånt är lätt med facit i hand.

Andersön är rekreation året runt

Naturreservatet Andersön är ett populärt område och hit åker folk för rekreation i princip året runt. Här kan man springa på våren, när snön försvunnit från öns leder och stigar. Här badar man och grillar på sommaren, följt av ett dopp i Storsjön. Här inhalerar man skogens dofter på hösten med strändernas milsvida vyer i den klara luften. Eller så tar man sig hit ut precis när isen har lagt sig. För att ta en promenad. Eller för att åka långfärdsskridskor på Storsjöns blanka och mörka is.

Längs öns strandkanter finns det på sina håll anordnade grillplatser med både eldstäder, ved och vindskydd. Här kan man spontantälta och njuta så länge man följer de regler och restriktioner som gäller för ett naturreservat. Respekten mot naturen och besökarna gynnar alla.

Fjällen som backdrop

Vi nöjde oss med lite fika, kaffe i termos och att bara ta in stunden just den här dagen. Det behöver inte vara svårare än så. Samtidigt hade inte riktigt planerat för att isen skulle vara så fenomenalt fin, vare sig i tid eller utrustning. Det är lätt att vara efterklok. Sånt är livet. Men värt att notera är ju att såna här dagar händer ungefär en eller ett par dagar per år.

I alla fall. Allt det här gav oss en stunds lugn och ro. Istället för att själva åka skridskor kunde vi lyssna på isens sjungande när andra åkare susade förbi oss, på väg ut mot Storsjöns flak och med både Oviksfjällen och Åreskutan som backdrop långt där borta. Frostformationerna på isen och stenarna vid stranden gav hela vinterlandskapet en extra dimension och jag vet inte om jag upplevt sjön så här gnistrande någon gång förut. Egentligen vill jag inte strössla med adjektiv, med risk för inflation, men magi är verkligen på sin plats.

Verkligen på sin plats.

Fem centimeter räcker och blir över

Vi dricker vårt kaffe och strosar runt på isen. Det knakar emellanåt under fötterna när isen lever om. Här och var går det sprickor tvärs över steget och vi stannar till och uppskattar dess tjocklek på några ställen. Tio centimeter räcker för att orka bära en normal personbil. Den här dagen uppskattar vi dess tjocklek till kanske hälften. Tämligen riskfritt för att både ta en promenad och åka skridskor ut på sjön, även om man så klart ska iaktta försiktighetsåtgärder med både isdubbar, visselpipa och extrakläder.

Bland skridskoåkare och vinterflanörer möter vi tillslut solnedgången. Det har samlats än mer folk invid strandkanten, både barnfamiljer som ensamåkare. Det är livat och stilla på samma gång, samtidigt som mina frusna tår mest längtar efter tofflorna hemma i lägenheten. Lektionen jag lärt mig är att man alltid ska preppa för oväntade äventyr såna här dagar. Att alltid ha ett survival kit i bilen beståendes av långfärdsskridskor från december till april. Efter snart tjugo år i Jämtland borde jag känna till det men det finns väl alltid lägen för förbättring tänker jag.

Och vem vet. Det kanske kommer nya tillfällen tidigare än jag anar.