Jag är så trött på dålig kvalitet!

Ibland blir jag helt galet trött. På saker som går sönder. Alltså. Man gör sin research. Hittar grejer man tror på. Betalar ofta lite extra för att få en bra produkt framför billig skit. Och så havererar den ändå efter alldeles för kort tid med följden att man får skicka tillbaka grejer eller springa runt i butiker och fixa reklamationer. Pengar. Tid. Mer pengar. Energi. Allt åt skogen!

I alla fall. Här kommer ett riktigt lågt-blodsocker-inlägg om mina senaste haverier. Det är ju i merparten av fallen inga direkta dussinmärken och därför blir jag ju extra besviken när grejerna havererar. Nåväl. Vi tar väl skiten från början till slut. Varsågoda.

Icebugs – söndernötta efter 20 mil

När det här skrivs har jag sprungit 30 mil i mina Icebugs som jag köpte i mellandagarna. Jag är på det hela taget nöjd med köpet men det finns en del som skaver (förutom skoskav, det har jag inte fått alls). Först och främst lossade spetsen på en av spikarna redan efter ett par dagar. Då ska det tilläggas att det var efter uteslutande snölöpning.

Värst är nog ändå att skon faktiskt har nött sönder, som ni kan se på bilden här under. Att sånt där slitage dyker upp kan jag köpa – efter kanske hundra mil. Inte 20, som jag sprungit när jag upptäckte det. Har jag lagt nästan tvåtusen spänn så förväntar jag mig bättre hållbarhet än det här. Ja. Jag är ganska besviken och jag kommer att gå tillbaka med dem.

Pulsbandet har börjat tugga batterier

Jag köpte mitt Garmin HRM Run, pulsbandet för löpning, för drygt två år sedan. Första batteriet höll i nästan exakt ett år. Då körde jag runt 3-4 träningspass i veckan och alltid med pulsbandet på bröstkorgen. Andra batteriet höll ett halvår. Tredje höll ett kvartal och sedan i höstas har jag bytt batteri ytterligare två gånger. Nu senast höll det nya i tre veckor innan pulsbandet kort och gott tvärdog.

Alltså. Jag vet inte. Två år för en ”slit-och-släng”-pryl som används varje dag (allra helst nu med runstreak), som utsätts för svett och som emellanåt öppnas uppför att få batteriet bytt. Ska jag acceptera det? Jag vet inte. Å ena sidan kan jag tycka att en pryl för en dryg tusenlapp borde hålla längre men å andra sidan har bandet inte kostat mig jättemycket per sprungen kilometer.

Fast ändå. Två år. Nej.

GUIDE | Byta batteri på Garmin HRM

L.I.M-brallorna från Haglöfs – en användning!

Efter många om och men hittade jag tillslut ett par riktigt bra vind- och vattenavvisande byxor i höstas, Haglöfs L.I.M-serie för att vara exakt. Den stora bonusen var att de faktiskt satt riktigt bra. Jag premiäranvände dem till Helags i höstas och när jag kom hem efter den turen (totalt 24 kilometers vandring) upptäckte jag att de spruckit på flera ställen i nedre änden av byxbenen.

En användning!

Det blev givetvis reklamation och jag fick ett nytt par utan omsvep. De använde jag två gånger (i Björkliden) och även efter de två enkla turerna kunde jag urskilja en tendens till samma sak. Jag lät det vara och ska använda dem mer i vår och sommar med resonemanget att jag faktiskt har minst ett års garanti, för att se hur mycket mer de spricker. Så jävla synd när de sitter som ett smäck och verkligen höll både vatten och vind på utsidan.

Fast allvarligt talat. Det här borde inte inträffa.

Mer kläder som inte håller

Jag köpte ett par träningsshorts på Stadium. Fickorna med dragkedja var skitbra tills det att de började släppa i en märklig limning. Tillslut satt de bara fast i en liten söm, efter ett par månaders användning och kanske 15 tvättar. Jag gick tillbaka med dem och tog ett par nya likadana, eftersom jag gillade dem och tänkte att det mest var ett måndagsexemplar. De nya höll ännu kortare tid innan exakt samma problem uppstod. Jag lämnade tillbaka även dessa och så köpte jag ett helt annat par. Återstår att se hur länge de håller.

Det här är ju så klart mest irriterande för att det kostar massa onödig tid. Både för mig och för butiken. För att inte tala om slöseriet med textilier som inte håller, om vi nu ska prata miljöbelastning. Plus det faktum att jag har andra träningskläder i garderoben som jag ägt i 15 år och som utstått hundratals tvättar i 60°C (som jag tvättar alla träningskläder i).

Hur jävla svårt ska det vara att göra ett par träningsshorts som håller?

Soundbar på dekis?

2016 kastade min dåvarande hemmabioförstärkare in handduken för gott. Jag köpte den begagnad 2003 (!) och den är en av de elektronikprylar som jag ägt längst. Istället för att köpa en ny förstärkare så sålde jag högtalarna och gick på en liten smidig ljudlimpa istället. Jag prioriterade alltså smidigt format framför toppklass på ljudet, allra helst då filmtittandet har minskat år efter år.

Nu de senaste veckorna har subwoofern börjat koppla från, utan någon direkt anledning. Prylarna står där de står och har stått på samma plats sedan jag köpte dem. Att då bara plötsligt börja krångla känns bara jävligt fattigt. Jag ska så klart ge det en sväng, starta om skiten några gånger och se om det fungerar men det är onekligen ett dåligt tecken med strulet.

Fem år för en pryl som bara står på en hylla och levererar lite ljud emellanåt? Va?

De där true-wireless-snäckorna

Kommer ni ihåg Jays-snäckorna jag köpte förra våren, när jag jagade bra ljud att ha i öronen när jag tränar? Om inte så kan jag kort friska upp minnet åt er – de fungerade dåligt. Två par hann jag köpa och lämna tillbaka innan jag efter en hel drös med svordomar gav upp. Dåligt synk mot mobilen, anslöt inte automatiskt, satt ganska dåligt i öronen och höll helt enkelt inte måttet.

True wireless? Nej. Snarare fake-wireless. Att en produkt är snygg hjälper liksom inte om den rent tekniskt är helt kass.

Prylarna som håller då?

Nu låter det kanske som att jag mest köper skitgrejer. Så är det så klart inte och merparten av grejerna jag köper håller, oavsett det gäller prylar eller kläder. Jag lägger dessutom hellre en slant extra på något jag tror på kontra att köpa något för att det är billigt med resonemanget ”Jaja, jag kan köpa nytt när det pajar”. Därför blir jag nog lite extra besviken när dyra kvalitetsprylar också pajar efter alldeles för kort tid, som i fallet Icebugs-skorna.

Jag hann också reagera på att mina Nike Air-skor som jag köpte sommaren 2019 började gå sönder lite här och där ”efter ett tag”. Kändes spontant lite tidigt men så började jag räkna och kom fram till att de suttit på mina fötter i närmare 160 mil under drygt ett år. Då är det faktiskt inte så mycket att orda om.

Det finns massor av prylar som rullat betydligt längre än jag tänkte från början. Min NAS (nätverkshårddisk) köpte jag 2008 och den tuggar fortfarande. Jag bytte diskar i den 2011, annars inget mer. Den är vare sig snabbast eller bäst men den håller och jag tänker köra den in i kaklet.

Min befintliga Macbook är ett annat fint exempel och är den dator jag haft längst någonsin. Som hemmadator och som resekamrat. Det är en late-2013 som jag köpte i februari 2014 och även om den börjat flåsa en del och batteritiden börjar bli kass så håller den fortfarande och gör sitt jobb fint. Dyr i inköp? Ja, pretty much. I förhållande till hur mycket jag använt den? Nej, verkligen inte. Hade jag köpt en skitdator för halva priset tvivlar jag på att jag haft den ens halva tiden.

Hur gör ni?

I alla fall. Hur tänker ni kring prylar som går sönder alldeles för fort? Skiter ni i vilket och köper nytt när ni behöver? Lägger ni extra pengar på att få bra grejer eller kör ni slit-och-släng-mentaliteten? Gör ni research innan köp för att minimera missöden? Lämna gärna en kommentar och berätta!