Till och med i Trollhättan

Jag har tagit mig söderut. Trollhättan är platsen för distansjobb den kommande veckan när jag också passar på att träffa både föräldrar och vänner under tiden. Och det ska ni veta, det hör inte till vanligheterna att åka hit ner och möta mer snö än hemma i Östersund. Nästan kallare också för den delen.

För ja, det har ramlat ner både snö och minusgrader här. Det var nästan så jag hade för lite kläder på mig på första träningsrundan men så fort man är varm så fungerar det ganska bra. Mina sommarskor lämnade jag hemma och på löppassen blir det trailskor. Klokt val skulle det visa sig men jag måste bli med dubbskor igen, efter att mina IceBugs havererade förra säsongen.

Igår eftermiddag när jag var ute och sprang var det sådär vintrigt vykortsvackert längs kanalen. Upplyst med lampor i olika färger. Julgranar på flera ställen och både lägenheter och villor med den där mysigt varma utstrålningen som gör att man egentligen bara vill knalla in och slå sig ner i en soffa och dricka glögg.

Förmodligen ganska opopulärt att göra det dock, svettig och härlig (och förmodligen olämpligt av fler anledningar än så).

På tal om jobb

På tal om jobb. Även om den här pandemin till i princip hundra procent mest medfört skit så har distansjobbandet varit en aspekt som verkligen lyft tillvaron för vissa. Många. Mig. Även om jag hade möjlighet att köra distans även tidigare så fanns det vare sig en utbredd kultur eller någon större acceptans för Skype-möten om resten av kollegorna var på kontoret. Hybridmöten? Det kunde fungera. Eventuellt, om utrustningen på kontoret fungerade. Med andra ord var det oftare kontorsråttorna som hade tekniska problem än de som satt på distans.

Jag menar också att avstånden nu krympt min arbetsplats rejält. När alla sitter digitalt är det ingen som bryr sig om jag sitter på Frösön, huvudkontoret eller i Luleå. Framförallt är det ingen som frågar eller skaffar sig förutfattade meningar. På så sätt har den här nya kulturen också ökat jämlikheten.

Det är onekligen andra och nya tider nu. Och jag gillar det. Visst, det är inte optimalt att sitta fem personer med egna datorer och headsets i samma öppna kontorslandskap och samma möte. Men herregud, vi är i lindan av en ny era. Tekniken utvecklas. För att inte tala om var man också kan köra möten. Senaste året har jag jobbat och kört videosamtal både på hotellrum, flygplatslounger och i baksätet på bilen längs Inlandsvägen i djupaste Norrland. Det finns inga större hinder.

Och det här med distansjobb kommer jag dessutom att behöva skala upp under nästa år. Men om det berättar jag en annan gång. Nu tycker jag vi blåser igång den här fredagen och så tar vi helg i eftermiddag. Frågor på det?