På vandringens åttonde och sista dag ankom vi tillslut Karama Lodge i Arusha. Efter att ha vandrat 2400 fallande höjdmeter, checkat ut från nationalparken, ätit lunch med hela teamet och gjort en fyra timmar lång bussresa genom Tanzanias landskap kunde vi kliva av bussen och checka in för ett par avslutande dagar i lugn och ro.
När vi öppnade dörren till vår lodge och såg sängen kände nog både Maria och jag att det där med riktig säng är fina grejer. Men mest längtade vi nog efter en första dusch på åtta dagar. Därför var det så klart lite snöpligt när vi aldrig fick fram något varmvatten utan helt enkelt fick duscha kallt. Vi kan väl konstatera att vi inte helt blev helt rena men vad gör det å andra sidan? Smutsen får väl om inte annat sitta kvar som ett minne, så länge som bara går.
Under middagen någon timme senare var det diplomutdelning. Förutom ett officiellt bevis från nationalparken fick vi också ett diplom från vår researrangör Swett, två bekräftelser som nu mera står hemma och pryder en hylla i vardagsrummet. Sedan somnade vi ganska ovaggade. I en riktig säng. Men det var nästan så jag saknade tältet, sovsäcken, liggunderlaget och en nattsvart Kilimanjarohimmel ovanför tältduken.
Ett par lugna dagar
Dagen därpå hade vi en komplett vilodag. Vi gjorde inte många knop. Sovmorgon, kaffe, pizzalunch, en öl, snack med våra vandringsvänner, ytterligare ett par avsked då några drog iväg till Zanzibar samt allmänt häng på Karama Lodge. Läget strax utanför stan gjorde att vi inte direkt orkade utforska området närmare. Vi kände oss helt enkelt ganska tillfreds med intryck och ibland måste man inte maxa precis hela tiden heller.
Den här dagen fick vi också resans första regn, efter åtta snustorra dagar på berget. Värmen var långtifrån tryckande här uppe på 1500 meter som Arusha ligger på men en varm dusch hade vi fortfarande svårt att få till. Att behöva spola bort vatten i tio minuter (som instruktionen till duschen löd) kändes faktiskt inte jättekul. Allra helst när vi under den senaste veckan snålat på vatten som inte skulle drickas eller användas som handtvätt.
Packning och utcheckning
Så kom då sista dagen i Arusha. Ja, sista dagen på hela Tanzania-vistelsen. Väskpackning och utcheckning. Lite vemodigt så klart då ett äventyr vi längtat efter i nästan tre år ”plötsligt” var över. Vilka dagar sen! Nya härliga vänner att dela erfarenheten med, osannolikt tacksamt väder, med allt som flöt på utan några större konstigheter och så klart att både Maria och jag kom upp på toppen.
Fulla med intryck och känslor lämnade vi över nyckeln i receptionen, betalade för våra middagar och satte oss i taxin för den två timmar långa bilresan mot Kilimanjaro International Airport.
En sista vinkning till berget
Efter två timmars bilfärd klev vi ur bilen vid flygplatsen, dricksade chauffören och stegade in på JRO. Säkerhetskontrollen redan vid entrén följdes av en smidig incheckning. Sedan råkade vi missa att fylla i våra avresepapper så det var bara att skutta åt sidan för att göra om och göra rätt. Lyckligtvis var det inga köer att tala om och snart satt vi i loungen och firade med ett glas bubbel.
Flygresan upp till Addis var så klart utstuderad. Med bra väder och rätt vindar skulle vi kunna få oss en riktigt fin vy av Kibo. Därför valde vi också säten med omsorg för chans till bästa möjliga utsikt. Bingo kan man väl säga. Efter att ha lyft från bana 09, i ostlig riktning alltså, gjorde vi en härlig sväng. Efter några minuter hade vi hela nationalparken som utsikt, med Kibo som ståtligt stack upp bland molnen på vår högerhand.
Jag vet inte om vi kunde fått ett bättre Kilimanjaro-avslut än så här. Under den senaste veckan hade vi själva gått där nere och tagit oss över bergsryggar, platåer, branta sluttningar och även en häftig vandring ner från berget. Men framförallt hade vi tre dagar tidigare stått på just den här toppen som nu var några tusen meter under oss. Afrikas högsta berg och världens högsta fristående berg.
Det här lagrar jag på långtidsminnet, var så säkra.
Berättade för min make om ert äventyr..han sa ja tänk om man hade varit ung och frisk..Han har ju alltid tränat..sprungit Lidingö och Gbg varvet mm..Nu är vi gamla och han är sjuk..så ni gör så rätt att ta alla chanser till allt ni har möjlighet att göra
Tråkigt att höra om sjukdomen, väldigt tråkigt. Vi försöker ta chanserna när de kommer och inte skjuta på saker. Man vet ju aldrig vad som väntar runt hörnet. Du får skicka med en hälsning till honom från oss!