Det ganska stillsamma mellandagsracet

Julafton blev en ganska stillsam tillställning hemma i Skärgår’n. Maria, min far, Saga och jag hade en mini-julafton redan den 23:e där merparten av våra julklappar bytte ägare under uppesittarkvällen. Natten där blev ganska sen så var vi inte direkt morgonpigga på julaftons morgon.

Jag hasade mig ändå upp och fixade sedvanlig rysgrynsgröt och städade undan lite från uppesittarkvällen. Sedan hann vi precis med tomtehoppningen på Frösön vid halv tolv innan vi tog oss hem för lunch och Kalle Anka. På eftermiddagen blev det precis som förra året tomtande i ett par hem och jag tror faktiskt att jag lyckades undgå att bli avslöjad i år också. Kvällen avslutade jag och Maria helt på egen hand med soffläge där vi chansade på Julstormen på Netflix. En ganska mysig serie där vi får följa ett gäng olika karaktärer som fastnar i en snöstorm på Gardermoen, flygplatsen utanför Oslo. Bra tema, eller hur?

Juldagsroadtrip till Härjedalen

På juldagen stod en roadtrip på agendan. Saga (Marias dotter alltså) ska jobba på Fjällnäs under ett par veckor så vi bestämde att det trevligaste borde vara att skjutsa dit henne och få en liten dos Härjedalen. En riktigt gnistrande förmiddag blev det. Temperaturhopp från -7 till -24°C. Vägrenar utanför Vemdalen. Inte så mycket trafik. Och självklart ett stopp i Funäsdalen för att se över vår bebis som just nu går över tiden. Med råge.

En titt på vårt Viste i Funäsdalen

Ja, jag pratar alltså om bebisen Viste i Funäsdalen som vi just nu både längtar efter och är aningens frustrerade över. Vår egen lägenhet ser utvändigt nästan färdig ut men resterande huskroppar har uppenbarligen en hel del jobb kvar. Trots motgångarna i det här kalaset så längtar vi efter igår ännu mer. Nu när tre av fyra Viste-kvarter står uppförda så är det en hel annan känsla än när vi var här så sent som i somras. Det här kommer att bli skitbra. När det är klart.

Själv ser jag mest fram emot att få nycklarna. Flytta in. Möblera upp. Göra det till ett semi-hemmaa. Kunna kombinera distansjobb med naturnära upplevelser. Och ha nära till ett fint miljöombyte. Funäsfjällen är ju precis lagom avstånd för att kunna åka hit över helgen och ändå känna att man åkt hemifrån ordentligt.

Fjällnäs – vilken julidyll!

Efter en lunch nere i byn (Funäsdalen, still) och en runda inne på ICA åkte vi vidare för att släppa av Saga på hennes jullovsjobb. Och vilken idyllisk hotellanläggning Fjällnäs verkar vara! Vi höll nästan på att fastna redan utanför huset med att bara njuta av miljön och när vi klev innanför dörrarna, tog på oss ett par lånetofflor och strosade in för en kopp kaffe cementerades hela känslan en gång för alla.

Wow!

Nu hoppas vi att Saga trivs och att vi får möjligheten att återkomma hit. För ja tänk, om ett par månader har vi betydligt närmare tillgång till såna här härliga platser än idag när vi kan utgå direkt från Funäsdalen. Om jag började längta ytterligare lite mer? Kanske…

Hejdå runstreak

Det blev tillslut ohållbart att köra vidare med löpningen, 66 dagar in på runstreak säsong 2. Ett halvtrasigt knä efter Kilimanjaro blir liksom aldrig helt så länge jag joggar vidare. När jag på grund av smärtan bara kan köra tvåkilometerspass i 7-minuterstempo så känner jag ärligt talat att det är ganska meningslöst. Jag blir inte bättre tränad och jag blir ingen bättre eller snabbare löpare. Istället blir jag mest frustrerad och nja, det finns roligare saker att ägna sig åt.

Så. Hejdå runstreak och hej hej träningsstreak! Igår gick jag in på gymmet och där blev det fokus cykling, puls och svett plus lite rygg och mage. Long time no see. Vi tar det därifrån och så skriver jag lite mer om träningsstreaken framöver.

Hoppas att ni också hade en fin helg med jul och annat kul.