Inför vår weekend i Vilnius hade vi på flera ställen läst om området Užupis. Är det en stadsdel? En egen republik? En samlingsplats för några tusen bohemer och andra lösdrivare? Helt klart värt att utforska tänkte vi så vi stegade in på en upptäcksfärd en lördag i februari. Och lämnade med känslan av… ja, vi vet inte riktigt?
Kort om Užupis
Užupis är ett område i Vilnius, granne med gamla stan. Namnet betyder ”bortom floden” (už = bortom, upė = flod) och stadsdelen ligger, precis som namnet antyder, på andra sidan Vilnia sett från gamla stan. Några snabba efterforskningar ger mig informationen att området har varit bebott sedan slutet av 1400-talet.
Funny story är ju också att Užupis utropat sig själva som en egen republik. Vad är det då som är så funny med det? Jo, det gjordes nämligen 1 april 1997 och därför firas också dess nationaldag just detta datum varje år. Som boende i Jämtland kände vi så klart igen oss och ni förstår säkert varför (om inte, läs här). Ännu roligare blir det ju om man besöker Užupis på dess nationaldag. Då marscherar den inhemska armén på gatorna och vakter patrullerar gränserna. Har man inget pass med sig så kan man räkna med en stämpel i handen. Skön nivå ändå.
Republiken är drygt en halv kvadratkilometer stor och av dess 7000 invånare är cirka tusen verksamma inom konstnärliga ämnen och yrken av olika slag.
Užupis valspråk och konstitution
Som sig bör har Užupis precis som andra länder och republiker en konstitution, alltså regler för statsskicket. De tre sista punkterna i denna är också dess valspråk och dessa lyder kort ”besegra inte”, ”slå inte tillbaka” och ”ge inte upp”. Konstitutionen består av ytterligare 38 punkter. De finns dels uppsatta på en vägg i stadsdelen, inklusive en svensk översättning. För att göra livet lite enklare för er läsare så har ni den här i sin helhet:
- Alla har rätt att bo vid Vilnelė och Vilnelė har rätt att flyta förbi alla och envar
- Alla har rätt till varmvatten, uppvärmning vintertid samt tegeltak
- Alla har rätt att dö, men det är ingen plikt
- Alla har rätt att missta sig
- Alla har rätt att vara den enda
- Alla har rätt att älska
- Alla har rätt att inte vara älskade, men det är inget krav
- Alla har rätt att vara obetydliga och okända
- Alla har rätt att lata sig eller att göra ingenting alls
- Alla har rätt att älska och ta hand om en katt
- Alla har rätt att bry sig om sin hund tills en av dem dör
- En hund har rätt att vara hund
- En katt behöver inte älska sin ägare men måste hjälpa denne i nödens minut
- Alla har rätt att ibland vara omedvetna om sitt ansvar
- Alla har rätt att tveka, men det är inget krav
- Alla har rätt att vara lyckliga
- Alla har rätt att vara olyckliga
- Alla har rätt att tiga
- Alla har rätt att tro
- Ingen människa har rätt att bruka tvång
- Alla har rätt att inse sin litenhet och storhet
- Ingen människa har ensamrätt till Evigheten
- Alla har rätt att begripa
- Alla har rätt att inte begripa någonting alls
- Alla har rätt till flera etniska identiteter
- Alla har rätt att fira eller inte fira sin födelsedag
- Alla måste komma ihåg sitt Namn
- Alla har rätt att dela med sig av det de har
- Ingen människa har rätt att dela med sig av det hon inte har
- Alla har rätt att ha bröder, systrar och föräldrar
- Alla kan vara fria
- Alla har ansvar för sin Frihet
- Alla har rätt att gråta
- Alla har rätt att vara oförstådda
- Ingen människa har rätt att skylla ifrån sig
- Alla har rätt att vara personliga
- Alla har rätt att inte ha några rättigheter
- Alla har rätt att inte vara rädda
- Besegra inte
- Slå inte tillbaka
- Ge inte upp
Vi tog en omväg in
Åter till vårt besök i den här republiken, stadsdelen eller vad man nu ska se området som. Vad hann vi med och vad fick vi egentligen för känslor, en kylig eftermiddag i februari?
Vi tog en lite annorlunda väg in i Užupis. Istället för bron vid gränskontrollen kom vi längs floden Vilnia. Anledningen var att vi besökt kullen med de tre stora korsen strax innan. Kanske inte den ultimata vägen med snö och is men fram kom vi i alla fall, både hela och rena. På sommaren är jag helt övertygad om att den här sträckan är både lummig och väldigt vacker.
Užupis-katten är jättetjock (men ganska söt)
Det första som mötte oss var en liten gränd med dagens första konsterk i form av en galen katt. Man blir ju sugen på att fortsätta och den följdes snart av fler konstverk längs gränden innan vi kom ut på det som skulle kunna tänkas vara huvudgatan, som löper rakt genom stadsdelen. Eftersom vår research skvallrat om både ett, två och fem konstverk av olika slag tog vi sikte på en första anhalt.
Užupis-katten.
En tjock, ganska ful men också lite charmig skapelse som står på Polocko-gatan. Ryktet säger att den här katten hjälper dig att överkomma dina rädslor – ”Scratch my ear – you will no longer feel fear.” Det gjorde vi så klart och gick tryggt vidare bland ruffiga hus med vackra portar.
Andra konstverk som vi såg var Angel of Užupis. Ängeln står vid torget med samma namn, på en 8,5 meter hög piedestal och blåser i sitt horn för att hylla den konstnärliga friheten i republiken. Vi såg också ett helt gäng med väggmålningar men hittade aldrig till gränden med ängeln som blåser i hornet, som Sanna bloggat om.
Vi spanade också in ett antal restauranger då hungern började smyga sig på. Det slutade med ett besök på Užupio kavinė, precis vid gränskontrollen och bron, som också har ett konstverk i form av en soffa hängandes under sig. Maten smakade helt okej och vill ni läsa mer om vilka barer, restauranger och caféer vi hittade i Vilnius så har jag även bloggat om det.
LÄSTIPS | Caféer, barer och restauranger i Vilnius
Vad tyckte vi om Užupis?
Även om den här stadsdelen var spännande, och att den förmodligen är något häftigare i en annan mer grönskande tid på året (alternativt när det är julskyltning i Vilnius), så kom vi hem igen utan att riktigt… ja, nej, ha förstått dess storhet. Jag får lite samma känsla som efter timmarna i Venice Beach i Los Angeles, ett ställe man ”bara ska gilla” om man lyssnar på andra som varit där.
Jag säger inte att Užupis var dåligt. Inte alls. Området var ruffigt mysigt med en egendomlig och charmig atmosfär. Men rakt in i hjärtat vet jag inte om den här republiken gick. Eller så vill jag bara vara tvär och inte falla ner i mainstream och gilla det som alla andra gillar, vad vet jag.
Men så här då. Ska ni till Vilnius? Ja? Dåså. Stan är inte större än att man faktiskt hinner med ett besök här. Om det sedan blir en timme eller en heldag får man ju ta längs vägen. Att enkom åka hit bara för Užupis? Nja, det vete fan.
[…] runt i och vi turade runt i både kryptorna under katedralen, Gedimino-tornet, hippie-stadsdelen Uzupis och lite annat […]