Katedralen i Vilnius och kryptorna från 1400-talet

Bitande kyla och snöflingor i luften. Jo, man blir väl allt lite sugen på att dra inomhus då. Februari var väl kanske inte supersnäll med oss under vår helg i Litauen så därför passade det utmärkt att komma till det stora torget och med katedralen i Vilnius som lämpligt objekt att titta närmare på.

Det här blev ett av Vilnius-helgens första riktiga besök. Lågsäsongen märktes onekligen av och vi var ganska ensamma som turister här i början av februari. Det är ju lite så vi jobbar och jösses ja, jag tar hellre lite kylslagna vindar och noll köer än motsatsen, tackar.

Det här är katedralen i Vilnius

Nu är vi kanske inga kyrkosuktande resenärer men vi tycker om kontrasterna i de upplevelser vi får. Katedralen i Vilnius var kanske inte med på helgens bucketlist men sånt spelar väl egentligen mindre roll. Vi klev in och upptäckte en riktigt vacker insida av den här basilikan. Ja, namnet går ju att tvista om för även om vi på svenska bara skulle kalla den för katedral så är den engelska översättningen av dess fullständiga namn ”Cathedral Basilica of St Stanislaus and St Ladislaus of Vilnius”.

Vilnius har genom alla århundranden varit en stad i ständig förändring. Katedralen har följt med på resan och sett både bättre och sämre tider. På platsen har det stått kyrkor av olika slag sedan 1300-talet, vilka man hittat rester av vid utgrävningar genom åren. Sin nuvarande form fick den under den senaste stora byggnationen i slutet av 1700-talet. Faktum är dock att den under Sovjet-tiden tyvärr fick agera lager och det var först 1988 som man återigen kunde fira en mässa här inne.

Ett av kapellen, Saint Casimir, är byggt på delar av svenska sandsten. Det var faktiskt den svenske kung Sigismund som initierade arbetet under första halvan av 1600-talet och det var hans son Vladislav som slutförde jobbet. Vi återkommer till just Vladislav. Han la nämligen ner sitt hjärta i den här katedralen. Bokstavligen.

Spännande kryptor och rester från 1400-talet

Det som är mest spännande med katedralen i Vilnius är nog kryptorna och katakomberna som ligger under den stora byggnaden. Med dagens vetskap är merparten utgrävda men det finns fortfarande platser under katedralen som man inte kommit åt än. Man är också tveksam till om man faktiskt ska försöka sig på att ta sig in i dessa då man inte har koll på bärighet och annat.

I kryptorna ligger flera kända personligheters stoft – och ett hjärta. Även om merparten av kändisskapet i här under kanske inte nått våra svenska historieböcker så finns det faktiskt en svenskkoppling, nämligen Vladislav IV av Polen. Han var, om jag räknat rätt i generationskalkylatorn (det vill säga mitt huvud), barnbarnsbarn till Gustav Vasa. Visst blir det väl så när han var son till kung Sigismund, som i sin tur var son till Johan III som i sig var Gustav Vasas son i äktenskapet med drottning Margareta.

Hjärtat då, ja det är faktiskt just Vladislavs hjärta som ligger här i katedralen i Vilnius. Resten av honom ligger i Wawelkatedralen i polska Krakow.

För att komma ner till kryptorna behöver man en guide. En sådan tun bokar man på förhand i tornet bredvid katedralen. Trots lågsäsong och februari så var det ganska högt tryck på turerna när vi var där.

Bell Tower alldeles intill katedralen

Alldeles intill katedralen i Vilnius står Bell Tower. Det är 52 meter högt och erbjuder från toppen både härlig utsikt över gamla stan och en öronbedövande klockringning vid 17 varje dag. Köper man en guidad tur ner i kryptorna kan man lägga på en slant för att få tillgång till tornet. Absolut värt tänkte vi och tog de smala trapporna upp, våning för våning.

Här finns det en liten utställningsvåning och man kan även se några mindre klockor hänga för visning. Men, det är ju högst upp man vill och dit tog vi oss så klart också på knarrande och smala trappor. Utsikten är absolut fin men en dragig eftermiddag i februari blir man inte särskilt långvarig här uppe.

En två timmar lång historielektion

Efter vårt guidade besök i kryptorna hade det så smått börjat skymma. Katedralen lystes upp på ett riktigt fint sätt så vi dröjde oss kvar en stund för att få lite bilder. Knappt två timmar la vi allt som allt på katedralen i Vilnius. Jag tycker ju att det är fascinerande med historia och kultur, allra helst när den sträcker sig så långt tillbaka i tiden som i nämnda fall. Svenskkopplingen såg vi inte heller komma.

Så, ja. Det var värt timmarna och om inte annat så var det aningens varmare nere i kryptorna än ute på gatorna. Lågsäsong i all ära, efter några februari-timmar i Vilnius så är man faktiskt ganska frusen.

LÄS MERGo Vilnius – officiella sajten

1 KOMMENTAR

LÄMNA EN KOMMENTAR

Lämna en kommentar.
Skriv ditt namn här.