En drygt kilometer bort skymtar vi ett fyrtorn. I övrigt ser vi bara ett kargt landskap breda ut sig längs raksträckan. Vi är på väg ut mot Kap Sankt Vincent vilket inte bara är en fyr utan också Europas sydvästligaste punkt. Ja. Fastlands-Europa alltså. Ytterligheter är roligt tycker vi. Just känslan av att befinna sig på en gräns, en egg eller något unikt. Många gånger bjuder de här platserna på något speciellt, som dramatisk natur eller ett häftigt monument. Bortsett från Sveriges mittpunkt utanför Ånge då kanske.
Vi är alltså i Portugal och längs den sceniska Algarvekusten. Resan har gått i golfens tecken men den här onsdagen är vi lediga från spel. Vår svenskportugisiska vän Cathinka har bjudit in oss till en roadtrip längs kusten där hon visar sina personliga guldkorn. Kap Sankt Vincent är näst sista hållplatsen och solen har påbörjat sin resa ner mot horisonten när vi parkerar bilen.
Med anor från antiken
Den här udden har varit känd i tusentals år och sågs av antikens greker som världens ände. Det var innan vi kände till Amerika, som faktiskt är nästa anhalt härifrån. 580 mil är det över till fastlandet på motsvarande breddgrad, Norfolk strax söder om Washington DC. Riktigt så långt sträcker sig inte fyrtornets ljus även om det är ett av de starkaste bland europeiska fyrar. 33 sjömil ut över Atlanten når det, vilket motsvarar runt sex mil.
Namnet då? Det kommer från Sankt Vincent, en spansk präst, som på 300-talet led martyrdöden och flöt iland just här. I början av 1500-talet, alltså tolvhundra år senare, byggdes det första fyrtornet ute på Kap Sankt Vincent för att skydda kusten mot attacker och ja, krig och elände har präglat området. Ett stort antal sjöslag har ägt rum utanför udden, det senaste 1833.
Fyrtornet som vi känner det idag är 22 meter högt men höjden ovanför havet är givetvis betydligt högre än så. Det stod färdigt 1846 men är inte öppet för allmänheten. Det är däremot den gamla fästningen här ute, som ligger precis granne.
PÅ VIFT | Har Algarve världens finaste stränder?
Mer död vid Kap Sankt Vincent
Det är lätt att fascineras över naturen längs hela Algarvekusten. Till stor del når upplevelsen sin peak här ute. Inte enbart för att det är en av Europas många ytterligheter, utan för att klipporna är som mest dramatiska här. Och ja, döden gör sig ganska omedelbart påmind.
2001 föll en tysk turist vid namn Sven Greeff av oklar anledning ut för klipporna och omkom. Monument vid platsen vittnar om att man bör ha respekt för naturen och titta lite extra var man sätter fötterna. Det är inte bara han som mött sitt öde här. En snabb googling visar även på sentida tragedier. 2010 föll en turist från nederländerna 40 meter och 2014 ska ett par, i jakten på en selfie, också ramlat ut över klippkanten med tragiskt resultat.
Sista bratwursten innan Amerika
Vi tar det säkra för det osäkra och låter kameran få fånga dramatiken i både klippor och vågor, samtidigt som solnedgången på ett helt motsatt sätt skänker sitt lugn över Portugals västkust den här eftermiddagen. Långt nedanför oss kastar sig Atlantens vågor in över klipporna och eroderar sakta men säkert ner kustlinjen.
Stoppet vid Kap Sankt Vincent blir inte jättelångt. Solen är på väg ner och Cathinka har andra planer för vår roadtrip än att fastna här vid Europas sydvästligaste plats. Restaurangen som ligger här skulle annars ha varit ett alternativ, för en god drink i skymningen. Ja, eller en bratwurst. Här ute står sedan slutet av nittiotalet nämligen en foodtruck med det passande namnet Letzte Bratwurst vor Amerika. På tal om alla hundratals mil över till fastlandet alltså.
Men. Cathinkas förslag om att möta solnedgången på en strand låter aningens mer lockande just den här dagen. Vi sätter oss i bilen och rullar vidare. November, Portugal och Algarvekusten fortsätter att leverera riktigt fina upplevelser.
LÄS MER | Ytterligheterna jag besökt
Fint där. Själv bor jag på cykelavstånd från Europas västligaste punkt, dit också Europas vackraste lopp går, från Sintra och över Sintrabergen och sedan ut mot Atlanten. Jag har inte sprungit det men springer och cyklar ofta i trakterna.
Förresten – en rättelse jag själv fick på bloggen: det är fastlandseuropas västligaste och sydvästligaste vi snackar. Europas låg visst på Azorerna – så det är också Portugal. Västligaste alltså. Sydvästligaste kanske också.
Noterar loppet. På en golfresa dit så borde man tajma in det alltså?
Ja, fastlands-Europa. Det står till och med i första stycket av inlägget. 🙂
Bra där! Du är mer uppmärksam än vad jag är!
Just det. Golf på Penha Longa till exempel!
Du anar inte hur golfsugen jag är. Och fortfarande en månad kvar, minst, tills banan på Frösön öppnar.