Atlantens lugna vågor och en lunch i Salema

Efter att ha njutit av vyerna från Ponta da Piedades höga klippor och gått ner till det avskärmade men populära Praia do Camilo utanför Lagos tar vi oss vidare på småvägarna längs Algarves magiska kust. Precis nere vid havet hittar vi den lilla fiskebyn Salema, en av få i sitt slag längs den här turisttäta kuststräckan längst ner i Portugal.

Det är i början av november och vi möts av en öde by. Parkeringsplats är inga som helst problem att hitta och vi möter knappt något folk alls när vi börjar strosa runt i några av byns alla gränder. Allra minst andra turister. Mellan de vitmålade fasaderna skymtas Atlantens klarblåa vatten. En katt har hittat en skuggig plats med storslagen utsikt, en bra bit ovanför Salemas vidsträckta strand. Själva gottar vi oss i vad vi tycker är ”behaglig svensk sommarvärme”.

Cathinka, vår bloggande vän som chefar över dagens roadtrip längs Algarvekusten, leder oss med avslappnad hand genom byns mysiga kvarter. En och annan lyxvilla passeras också, även om de inte duggar lika tätt just i Salema som på andra platser längs Portugals sydkust.

LÄS MERPonta da Piedade & Praia do Camilo

En lunch och en havsutsikt

Längs den korta strandpromenaden bestämmer vi oss för att Salema också blir platsen för dagens lunch. En behagligt stor restaurang med panoramafönster ut mot havet blir perfekt paus och vi förgyller den med fiskrätter av olika slag och ett glas vin. Det finns flera fördelar med att inte själv behöva köra bilen alla gånger.

Utanför restaurangen verkar livet tugga på lite som vanligt, vad som nu kan anses som vanligt efter nästan två år av onormala förhållanden. Fast här känns det som att tiden fastnat redan långt tidigare. En stilla fiskeby i sin bästa form. Det känns nästan unikt längs den så annars exploaterade Algarvekusten, där mångmiljonvillorna trängs på klipporna i jakten på det perfekta läget.

Det får bli ett kortbesök här och vi vill snart börja röra på oss. Salema är ju bara halvvägs av dagens roadtrip och klockan börjar röra sig mot eftermiddag. Innan mörkret är över oss har vi ett par stopp till att avnjuta och för solnedgången har Cathinka en alldeles speciell plats i åtanke. Så, efter en knapp timme till bords lämnar vi både restaurangen och den här mysiga byn.

Salema fångade oss med sin charm, sitt lugn och en skönt avslappnande atmosfär. Sänkta axlar. Låg puls. Och en lätt rand av svett längs ryggraden efter att ha vandrat upp och ner i de trånga gränderna. Jag kan återvända hit. I morgon om det är så.

2 KOMMENTARER

LÄMNA EN KOMMENTAR

Lämna en kommentar.
Skriv ditt namn här.