Ny vecka. Ännu en packad väska. Ytterligare jobb på annan ort än hemma fyra av fem kommande dagar. Det är mycket flängande nu både med jobb och privat. Stockholm, Warszawa, Krakow, ett snabbesök i norra Italien, Stockholm, Stockholm igen följt av Sundsvall. Högt och lågt och även om det är bråda dagar så finner jag mig i det här. På något sätt.
Jag har slängt ihop en lista på fem tankar som just nu swishar runt i huvudet.

Att minska risken att bli lurad
Under våra timmar i Warszawa börjar vi framåt eftermiddagen sukta efter lämpligt ställe för middag. Vi befinner oss i gamla stan och det fullkomligt dräller av turister på torgen, i gränderna och på restaurangerna vi ser. Men var äter man? Vi spanar runt. De inplastade menyerna med bilder på maträtterna ger mig lätt avsmak och är något som jag generellt undviker, i alla fall längs turiststråken.
Vi kör ett beprövat knep. Standardhaken. Vi går in på Pizza Hut, tar ett bord och beställer in varsin pizza. Jag vet. Noll genuint och inte världens bästa pizzor men här vet vi vad vi får och till vilket pris. Pizza Hut-valutan är ungefär den samma oavsett om man befinner sig i Warszawa i slutet av april eller i Los Angeles i oktober.
Lite som att äta på Arlanda. Det finns mängder av överprisade restauranger. Därför går man till mAx. Då vet man vad man får och de har i det närmaste samma priser oavsett du äter där eller i Gällivare. Bukfylla deluxe och så kan man skrolla mobilen, spela casino utan svensk licens på Goplay, läsa nyheter eller göra något annat istället för att titta på det man äter.
Sunkmaten kan man så klart väga upp genom att gå till ett lite mer fancy ställe. Där man högst troligt löper minimal risk att bli blåst. Som i Warszawa då. Från Pizza Hut ena timmen till exklusiva Raffles och en magisk Singapore Sling i Warszawa den andra.



Tredje säsongen av Elitstyrkans Hemligheter
Vi kollar tredje säsongen av Elitstyrkans Hemligheter och den här gången har de sin bas i Handöl, några mil väster om Åre. Förutom basen precis vid forsen så rör de sig till både kända och okända platser i området och de stackars rekryterna utsätts för både det ena och det andra i den jämtländska fjällvärlden. Springa upp för Ottfjället, klättra på kabinbanan i Åre, simma i forsen ovanför Ristafallet med mera. Har ni inte sett det än så tycker jag att ni ska kolla. Finns på TV4 Play och ger om inte annat bra inspiration för en sommar i fjällen.
Planerat banarbete
Jag försökte boka en tågresa för början av juni. Och mitten av maj också för den delen. Stockholm till Östersund. Det gick sådär. Eller nej, det gick inte alls faktiskt. Planerat banarbete på just ”mina” avgångar, så här två-fyra veckor innan avgång. Så. Det fick bli flyg på ena sträckan och så får jag klura på den andra.
Skönt ändå att det inte var något planerat luftarbete.
Fossilfritt om tio år?
Och lite på tal om det där då, när jag var inne på tåg. Ibland hinner jag tänka på alla de utopiska tankar som folk har om världen. Som att vi kan bli fossilfria om tio år. Ja, rent planetmässigt måste vi nog egentligen bli det men jag tror inte riktigt att de hårda förspråkarna av det här har förstått utmaningen. Det räcker liksom inte med plakatpolitik och elcykelsubventioner. Dessutom så kan vi inte bli fossilfria hur mycket vi än vill. Vi kommer alltid att släppa ut dåliga saker i luften och naturen. Elbilar släpper ut skit. Vindkraftverk sprider mikroplaster och havsbaserad vattenkraft förstör marina miljöer både under och efter färdigställandet.
Fakta är att det snarare handlar om att släppa ut mer eller mindre, där det senare så klart är det vi ska sträva efter.
Det är en sak att få sig själv och alla sina grannar att byta till elbilar och göra kvarteret utsläppsfritt-(ish). Det är en annan sak att få resten av världen att göra likadant och dessutom säkerställa den gröna omställningen på ett grönt sätt. Elbilar, till exempel, är ju egentligen inte särskilt gröna om man tittar på helheten…
…och det är när man tittar ut i omvärlden som man begriper att omställningen kommer att ta betydligt längre tid än tio år. Jag skriver inte så här för att vi ska ge upp utan mest för att vi inte ska bli besvikna för att vi 2035 står och ser på hur vi misslyckades. Det krävs helt enkelt lite mer långsiktighet. Tyvärr så finns ju inte just det ordet i populärvokabulären, där alla tänker att snabbfixar på svåra problem ska rädda hela världen och oss själva. Trist.
Äntligen tillrättastavad!
Det krävdes en resa till stan i fråga men äntligen har jag lärt mig stava till Polens huvudstad. Warszawa. Det tog knappt 43 år men det är väl aldrig för sent att lära sig något nytt.

