Veckan – ovinter, 400, blowjob med mera

Ny vecka har passerat och i en riktig räserfart. Från härlig gnistrande vinter, missad taxi, klassisk sydsvensk novemberhöst, en stad som hatar mig, ett blowjob på en flygplatstoalett, 400 och så en resa som jag tydligen bestämt att jag ska göra under nästa år.

Jag vill också skicka med en spoiler-alert för sista punkten i inlägget, för er som inte sett På Spåret från 24 november 2023. Varning härmed utfärdad och vidare läsning sker helt på egen risk.

Veckan så. Let’s!

Från vinter till ovinter

Jag har varit i Skåne i veckan. Två dagars intensivt jobb i Malmö. Trippen på hundra mil speglade verkligen vilket charmigt avlångt land vi bor i. Från halvmetern snö i Östersund och gnistrande novembervinter till en väderfylld höst i Skåne, som jag i och för sig också uppskattar. Det bjöds på regn snett nedifrån och vindar som nästan kastade min gubbkeps rakt ut i Öresund. Ja men jo, jag gillar väder i alla dess former. Även ett par novemberdagar i södra Sverige.

”Vi fick bom på den”

I onsdags gick jag ut för att invänta en bokad taxi 05:20. Kallt, bitigt och jävligt. Taxin dök aldrig upp. ”Vi fick bom på den för det var ingen som kom ut…” sa växeln när jag ringde dem och undrade var fan min bil tagit vägen. Med tjugo minuter kvar till boarding kunde jag inte riktigt sansa mig. ”Skitsnack, jag stod ute på minuten. Ge mig en bil!” verkade fungera för fem minuter senare var jag på väg. Halvvägs ut plingade mobilen om att boarding börjat. Lyckligtvis är Frösön en liten flygplats och då fungerar hyfsat sena ankomster.

Vilken idioti ändå. Själva kan Taxi Östersund vara både 5, 10 och 15 minuter sena (mer regel än undantag) men så fort man själv inte står på rätt kvadratmeter när de behagar köra fram så rullar de vidare. Lite PostNord-moment över det hela. ”Vi försökte leverera men ingen var hemma”, utan att de ens varit framme på adressen.

Ja, jag kommer att reklamera resan.

400!

I fredags firade jag fyrahundra! 400 dagar på rad av träning i någon form. Efter 890 dagars runstreak bröt vi vid Kilimanjaro förra hösten men återupptog det igen när vi kom hem. Eftersom knät var som det var och blev som det blev så bröt jag löpningen vid jul och fortsatte med annan träning istället. Jag tänker fortsätta på inslagen väg. Idag blir det gym.

Hatar Malmö mig?

Malmö förresten. Jag gillar stan, det lilla jag sett av just av city. Jag gillar hela Skåne. Det är ett av de landskap som jag rest mest i på senare år med både roadtrips, golf, cykelsemester och andra härliga upplevelser. Den kärleken var inte direkt besvarad i veckan. Om inte stormvindarna räckte så kastades det in ett par mysiga hällregn snett nedifrån. Anledning högst oklar. ”Ska vi ta taxi?” frågade kollegan när vi lämnade hotellet på morgonen, för en tjugo minuters promenad till jobbet. ”Äh, vi går. Det är fint med frisk luft!” konstaterade vi unisont.

Väl på jobbet var jag komplett genomblöt, inklusive väskan och merparten av dess innehåll. Det enda som var torrt var kläderna i mina drybags från Silva. De blev mina räddare i nöden då jag snabbt kunde svida om till torra kläder och därmed slapp sitta pisseblöt genom dagens möten.

Likadant blev det på vägen från jobbet till flygbussen på eftermiddagen. När jag lämnade kontoret var det uppehåll. Efter tvåhundra meter drog jordens regnstorm rakt in över mig och när jag väl satte mig på bussen var allt återigen blött. Kom igen nu, vad hade jag gjort för att förtjäna det där?

Ett rejält blowjob på flygplatstoaletten

Efter en knapp timmes flygbussresa kom Sturup ändå till undsättning. Tio-femton minuters blowjob under en värmande handtork på en toalett gjorde susen och jag slapp spendera resten av resan hem till Frösön i blöta byxor. Tack!

Kvälls-Stockholm och världens kortaste mellanlandning

Från MMX till ARN bjöds det på en riktigt fin inflygning till Arlanda, rakt ovanför ett kvällsupplyst Stockholm. Väldigt vackert! Väl på ARN var vi en halvtimme sena från Malmö och med en redan tajt anslutning så stod Östersundskärran redo att lyfta. Det slutade i min kortaste mellanlandning en flygplats någonsin. Det var väl 32 sekunders promenad från det ena flygplanet vid gate E10 till det andra på E5. Lagom.

Jag ska tydligen resa bort

Inför förra veckans På Spåret kläcktes en idé i mitt huvud. Dit programmets första resa går – dit ska jag åka under 2024. Ni som följer På Spåret vet ju att det kan bli i princip var som helst som Flen, Kiribati, Hannover, eller Portland. Jag satte aldrig idén i verket just den veckan men hade jag gjort det så hade jag bokat Norrköping.

Istället berättade jag min idé för På Spåret-sällskapet i fredags och ja, då är det ju lite av point-of-no-return när man uttalat det högt. Ni som såg avsnittet vet ju därför var jag ska åka under 2024 – Nairobi! Såg ju inte riktigt den komma faktiskt men nu är det ju bara till att sätta sig ner för lite research. Vi vet ju till exempel att Mount Kenya ligger i närheten. Jag återkommer i frågan.

Har jag någon som vågar köra samma utmaning nästa vecka?