Tisdag och ännu ingen rapport från föregående vecka. Det råder vi bot på inom tre, två, ett…
…nu. Här har ni senaste veckans happenings.
Intervall-PT
Jag kan ju som bekant inte gå för fullt med löpningen just nu (långt därifrån). Däremot frågade Maria om jag ville vara push och pepp för henne och intervallöpning. Hon gav mig lillfingret. Jag slet loss hela armen och skrev ”JAAAA!”.
Förra veckan brände vi av två pass där jag hittar på intervallerna och kör med på sidan i den mån jag kan. Plus pepp och push. Man blir ju sugen på att köra själv. Det blir man. Den tiden kommer väl. I brist på annat tittar jag på när Maria sliter, svettas och blir (o)rimligt trött.
Träningsstreak #500
Ja men jag höll ju nästan på att glömma. Förra söndagen firade jag min 500:e dag på rad med träning slash aktivitet av något slag. Intervaller med Maria. Ypperligt sätt att fira på tycker jag. Minst 20 minuters fysiskt aktivitet och då räknar jag alltså inte promenader till/från jobb och dylikt. Jag ska vara ombytt för träning för att det ska räknas. Vilket jag nu alltså varit i över femhundra dagar på rad.
Ja, jag är stolt över det.
Länsbuss för första gången på…
…19 år? Ja, det var vad som hände i onsdags när jag tog bussen från Östersund till Funäsdalen. Maria hade åkt till Villa Viste redan på måndagen men med fysiska åtaganden på hemmaplan kunde jag inte dra iväg förrän mid-week. Så fick det bli.
När jag klev på bussen i Östersund började jag sakta vandra genom minnenas allé. Det blev en jävligt lång promenad hela vägen tillbaka till 2005. Det kan ha varit då jag senast åkte en länsbuss i Jämtland, året då jag slutade pendla till Bräcke sju mil utanför Östersund.
Jag saknar verkligen inte busspendlandet. Alls. Någonstans.
Världsklasslunch i vårvinterspåren
I torsdags lyxade jag till det på riktigt. Med en klarblå himmel ovanför Funäsdalen svidade jag om till längdskidkostymen och stack ut i spåren kring Kåvan. 12 kilometer på knappa timmen fick det bli i svårt fina förhållanden. Sedan kom jag hem, jobblunchade framför datorn och tog sedan en fin fikastund på innergården. Massipandammsugare (det var ju fössta tossdan i mass) och kaffe. Också det svårt behagligt.
Vårvinter, var hälsad!
After ski (fast på mitt sätt)
Efter att uteslutande ha åkt på Funäsdalsberget i vinter stack vi i lördags till Tänndalen. Fina backar och ett brett system vilket gör att man kan få riktigt fin variation på åkningen. Med nysnö från den gångna natten gick det få fina svängar så att pudret flög.
När vi efter en lunch på fina Fjällnäs kom till lägenheten i Funäsdalen igen skulle man ju kunna tro att en varm kamin, fotboll på TV:n eller kanske en bastu stod näst på agendan. Afterski ni vet. Men jag fick feeling så medan Maria körde sin runstreak stack jag ut på åtta kilometer i längdspåren. Afterski på mitt sätt alltså.
Sen. SEN blev det kamin, vin och fotboll på TV:n…
En lördag!
…innan Saga kom förbi efter att ha slutat jobbet i Fjällnäs. Då zappades det över till Mello följt av Ticket to ride, brädspelet alltså. Vi blev nog sittandes till halv två på natten innan jag tillslut korade mig som segrare. Självgod är jag också, ta mig fan (men de andra protesterade inte nämnvärt såatte).
Och söndag
Ja, söndagen blev lite som avresedagarna brukar se ut när vi ska hem från Funäsdalen. Städning. Den tar inte en timme. Den tar nog två, allra helst när vi vet att det kommer gäster några dagar senare. När vi låste dörren och rullade hem mot Östersund framåt 17-tiden konstaterade vi två saker.
Ett. Villa Viste var redo för våra gäster som kommer på torsdag.
Två. Vi ville egentligen inte åka hem. Bra betyg, det får man ändå säga.