Turkish Airlines A350-900 ekonomiklass (SEA-IST)

Att flyga Turkish Airlines A350 från Seattle till Istanbul är på pappret kanske inte den smidigaste av hemresor från Kanada till Sverige. Men när man ska boka med poäng och antalet bonusplatser är högst begränsat, ja men då får man lite ta det som ges. Och ges det ett nytt flygbolag, en ny rutt och lite nya upptäckter på köpet så är vi inte dem som är dem (alternativt: man vill bara hem och tar vad som helst).

Ja men det var ungefär därför som vi bokade in oss på Turkish Airlines A350, flight TK204 från Seattle till Istanbul när vi skulle hem från…

…ja just det, Kanada. Inte konstigare.

VAD Turkish Airlines, ekonomiklass
MASKIN Airbus A350-900 (A359, TC-LGP)
RUTT Seattle (SEA) – Istanbul (IST)
FLIGHT TK204
FLYGTID 19:03-16:04 (11:01 timmar)

Bokningen (AmEx 2-4-1)

Det normala är ju att boka direkt hos flygbolaget men eftersom vi hade en 2-för-1-voucher genom vårt American Express-kort och skulle boka för poäng så fick vi ringa till SAS för att lösa den här specialaren. Agenten vi fick prata med var riktigt trevlig och det lät lite som vi gjorde hens dag när vi efter lite om och men fick till upplägget.

Hela kalaset från start till mål blev ARN-YYZ-YYC på utresan och SEA-IST-WAW-FRA-ARN på hemresan. Ja, plus benen till och från Östersund. Inblandade flygbolag blev SAS, Air Canada, Turkish, LOT och Lufthansa. Som sagt. En specialare.

(Inget) val av säte

Åter till Turkish. SEA-IST var det enda benet i hela bokningen där vi inte kunde välja säten på förhand. Inte ens betala för det. ”Prata med Turkish!” sa SAS. ”Det går inte på grund av att det är bokat med SAS.” sa Turkish. ”Trams!” sa jag eftersom jag vet andra som lyckats med exakt den bedriften. Båda bolagen stod på sig och vi fick vänta till incheckningen på SEA och hoppas på det bästa.

Incheckning och lounge på SEA

Även om vi var ute i väldigt god tid på SEA så blev vi ändå förvånade när incheckningen öppnade redan fyra timmar innan avgång. Trosts först i kön och ett direkt fiskande efter fönsterplatser så var allt redan upptaget. Så klart. Annars var det en smidig incheckning och för nyfikenhetens skull kollade vi uppgraderingsmöjligheterna till business. Vi tackade dock nej till ”erbjudandet” om 1400 USD. Per person.

Med en effektiv säkerhetskontroll var vi snart airside och kunde med oceaner av tid ta sikte på en lounge. Det fick bli United Club, vilken var precis lika beige som deras lounge på ORD.

Ombordstigning och första intrycken

Med prioriterad ombordstigning kunde vi i lugn och ro installera oss på våra platser på rad 35 långt bak i ekonomiklass. Första intrycken sa gott om benutrymme, helt okej säte och luftig kabin. Det är ju ändå något särskilt med att kliva ombord på en widebody. Eller är det bara jag?

Nåväl. Vi höll tummarna riktigt hårt då fönsterplatsen på vår rad var ledig hela vägen in på sista ombordstigande passagerare. Men snark, tror ni på fan inte att just denna själ skulle ha just den där platsen. Lägg av.

Ekonomiklass på Turkish A350 – säte, komfort och utrymme

På Turkish Airlines A350-900 sitter ekonomipassagerarna i en 3-3-3-konfiguration. Sätena är 46 cm breda, kan fällas 7,6 cm och har en row pitch på 78,8 cm. Kanske inte säger så mycket men upplevelsen var helt okej, för oss som kvalar in på 165 centimeters kroppslängd vill säga.

På sätet låg även en kudde, en filt och ett par helt oanvändbara hörlurar. Därtill fick man också ett litet amenitykit innehållandes sovmask, strumpor, tofflor, tandborste och tandkräm.

Varje säte har en 11,6″-skärm med HD-upplösning samt två USB-portar, både A och C. Däremot ingen vanlig strömkontakt, vilket jag nog ändå hade förväntat mig på en A350. Nära till torsk på laddning alltså, eftersom jag av princip inte laddar min telefon i publika USB-uttag. Backupen blev att ladda telefonen i datorn som jag hade i handbagaget. Tack, mig själv.

Mat och dryck

Under den här elva timmar långa flygningar serverades middag och frukost. Maten var det som överraskade mig. Ja men nej men i ekonomiklass är det sällan någon större presentationsteknik kring det som står på brickan. Min vegetariska pasta levererade ändå fullgod kvalitet tillsammans med sallad, hummus, bröd och en liten chokladkaka som efterrätt.

Frukosten (klockan 05 amerikansk tid men 15 turkisk tid) bjöd på amerikanska pannkakor, yoghurt, frukt och en grovfralla. Inte lika spejsat som middagen men en fullgod måltid inför landning.

På det hela taget en bra matupplevelse och kanske det som jag var mest nöjd med över de här elva timmarna. Jag har sett bättre måltider (och sämre, inklusive business class).

IFE – filmer, serier och A350-kameror

Nattflygning innebär ju att man vill försöka sova så mycket som går. Därför blev det inte jättemycket bläddrande bland filmer och dylikt. Utbudet såg ändå ut att vara riktigt bra med mängder av filmer och serier. Fast framförallt kunde man se flighttrackern i olika vinklar plus det faktum att Turkish Airlines A350 är utrustade med kameror. Ja men en liten tröst i brist på fönsterplats och som gjorde att vi också kunde njuta av den läckra inflygningen till IST.

Att sova i ekonomiklass

Fyra-fem timmars sömn var nog allt jag lyckades skrapa ihop. Ja men det i sig är väl inte så konstigt. Det blir sällan bättre än så här, allra minst med oroliga stolsgrannar och ungar som väsnades natten igenom. Skrikiga bebisar är en sak. Odrägliga ouppfostrade ungar en annan. Vi ärades med den senare sorten. Där och då ångrade vi nästan att vi inte tog uppgraderingen till business för 1400 USD per person, som vi erbjöds vid incheckningen på SEA några timmar tidigare (skojar så klart – sjukt ovärt).

Sammanfattning – är Turkish så bra som alla säger?

Det här var alltså premiären med Turkish för oss. En på det stora planet behaglig resa som bjöd på helt okej mat, bra IFE och ett bekvämt säte med vettigt utrymme. Sedan är det ju givetvis alltid kul att flyga A350 och att flyga långt. På tal om långt. Det här blev ju till och med personbästa då SEA-IST är tjugotalet mil längre än den numera nedpetade resan AMS-MRU.

Nedsidor? Ja men att vi inte kunde förhandsboka säten så klart. Omständigheterna berodde ju kanske mest på att det var en poängresa bokad genom SAS men bemötandet från Turkish var under all kritik. Första mejlet med frågan besvarades inte ens efter en påminnelse. Svaret kom istället två dagar efter att vi kommit hem. Va?

På det hela taget – kan vi flyga Turkish Airlines igen? Ja men så klart vi kan det. Business vore så klart roligast att testa, men det är kanske en onödigt dyr nöt att knäcka nu när AmEx-vouchern inte längre går att använda i Star Alliance. Jaja. Om de har vad som krävs så kan jag absolut fingra på boka-knappen. Vi fick ju till exempel mersmak av Istanbul.

Har ni flugit Turkish Airlines A350?