Veckan – dialekter, halvmarakänsla och ett väldigt djupt arkiv

Tänk, det blev en hel vecka på hemmaplan. Inte en enda utflykt. Det har varit jobb, träning, sova och promenader. Ja men vardag och rutiner, vilket jag nästan kan sakna under de mest intensiva perioderna när framförallt jobb, resor och jobbresor tar mycket tid.

Veckan som gick då? Jo men lite så här.

Stora dialektshowen

Mitt-i-veckan-show på Gamla Teatern här i Östersund med Fredrik Lindström. Vi hade ingen aning om att föreställningen ens skulle äga rum förrän några vänner undrade om vi kunde gå i deras ställe. Sagt och gjort. Och vilka två underhållande timma det blev! Man kan tycka mycket om Lindström som person och jo, han andas en hel del besserwisser och gubbe…

…men humor finns det gott om!

Dialekter är fascinerande. Det ger oss en identitet. Ett slags språkligt fingeravtryck. Vissa bär den med stolthet. Andra tvättar bort den. Min egen är nog ganska avslöjande, allra helst vid kraftigare känsloyttringar. Annars har jag nog en en förmåga att falla in i hur omgivningen låter. Just den är jag väl kanske inte supernöjd med men… det bara blir så.

Med det sagt så var det många gånger hög igenkänning om det som Fredrik Lindström avhandlade. Har ni möjlighet att se showen så ska ni ta chansen.

Det är var bara en snöhög

Jag har skottat snö i veckan. Inte så att det har dumpat ner ett par decimeter utan jag har sonika dödat en upplogad snöhög på gården. Det är lite av en årlig tradition. Skotta ut snön, välkomna våren, kratta upp gruset så det slipper hamna på gräsmattan. ”Sånt gör bara gamla gubbar och ingen förstår varför”, som någon skrev till mig när jag postade om träningspasset på Instagram.

Precis. Det fick bli den dagens träningspass. Ett fin stund med spade och kroppsjobb istället för ett tråkigt pass med gummiband framför TV:n eller att dra iväg till gymmet. Men visst, vill man inte förstå så vill man väl inte förstå.

2,1 kilometer – inte 21

I vintras skrev jag om mina planer för rehaben efter korsbandsoperationen. Det mesta håller. Som att jag skulle skida en mil på längden under Q1. Check! HIIT-passen drog jag försiktigt igång i januari och där är det numera fullt blås. Löpningen har jag däremot avsiktligt väntat med men för ett par veckor sedan tog jag så de första stapplande stegen på löpbandet (curve-band ska tilläggas). Det kändes oväntat bra så…

…igår lördags hände det riktigt stora!

Då joggade jag försiktigt ut på gatan där vi bor och gjorde ett par lugna kilometer med Maria. I det närmaste smärtfritt! Idag har jag haft lätt träningsvärk i låren. Lite som jag förut kunde känna efter 21 kilometer. Inte efter 2,1 som det faktiskt blev igår.

Nu blir det löpchill några dagar och fokus på styrketräning. Jag har lovat mig själv att inte ha bråttom ut i löparskorna, främst för att det inte finns någon större anledning till hets.

Ett djupt arkiv och kartongstädning

Hemmahelgen har ägnats åt städning. Ja men i vinter har vi faktiskt kommit igång med några rediga bajsmackor som varit liggandes alldeles för länge. Undrar om det var den förlorade budgivningen som vi kastade oss in för ett tag sedan som var den utlösande faktorn? Förmodligen, eftersom vi då återigen insåg att vi äger alldeles för mycket prylar.

Själv har jag gått igenom en kartong med teckningar, skolkataloger, skolarbeten, foton och dokument. Kärebarn vad många minnen som dyker upp. Men jag försöker att vara hård och rättvis. Pappersversionerna ryker som regel men det jag vill behålla digitaliserar jag. Det är så jag tänker jobba mig vidare i förrådet.

En kartong down. Alldeles för många to go.

Men nu pausar jag det jobbet ett par veckor. Jag har inte bråttom. Där heller.

Förresten, vilken stad befinner jag mig i här? Träffar ni dessutom rätt år så får ni guldstjärna!