Två dagar Venedig utan trängsel, kan ni tänka?

Ärligt talat. Venedig. Mycket har man hört om den här staden, om dess överturistade gränder, de höga priserna, trängseln och de nya turistskatterna. Men Venedig är ju också som ingen annan stad på den här planeten. Två dagar spenderade vi här, boendes mitt i stan. Och ja, vi skulle faktiskt få oss flera överraskningar när vi kom hit och gick semivilse i gränderna under två dagar.

Positiva överraskningar ska tilläggas.

Vi brukar försöka ha rejält med luft i våra resplaner, med utrymme för spontaniteter och chill. Vår sparade karta i Google Maps kanske säger något annat men att ha idéer är ju inte samma sak som att spika besök. I Venedig hade vi bara två bokade tider. En takterrass. Och utcheckning från boenden. Resten skulle vara fri hopp och lek.

Men vi tar det från början.

Att anlända Venedig med båt

Att landa på VCE redan strax innan 10 är ett lyckat drag. Det går att åka båt direkt från flygplatsen så det blir vårt val, trots att den både är dyrare än flygbussen och tar längre tid. Att komma till Venedig vattenvägen är väl ändå lite grejen?

Vårt boende ligger i närheten av tågstationen, i en liten undangömd gränd. Men också bara ett steg åt sidan från den skyltade vägen till Rialtobron. Det bordedrälla av folk i de här kvarteren. Det gör det inte. Efter incheckning och en enkel joggingrunda som dagens träning ger vi oss ut i myllret av gator, kanaler och trånga gränder.

Det blir en lunch på torget vid Campo San Giacomo. Trädkronorna skuggar delar av den öppna ytan och det är oväntat lugnt även här. Slutet av april har så klart sina fördelar. Vi äter. Vi njuter. Vi chillar. De tar åtta euro för en flaska stilla vatten. Det får sonika vara så.

Efter en knapp timme till bords tar vi oss vidare och följer delvis skyltningen mot Rialtobron. Och går in i dagens enda trängsel. Just här på bron.

Just innan stängning (för gott)

Dagens enda tid att passa är takterrassen Fondaco Dei Tedeschi. Vi är i god tid men får vackert vänta på vår förhandsbokade slot. Väl där uppe är det bara att njuta av en härlig panoramavy. Precis ovanför Rialtobron och Grand Canal som slingrar sig genom stan. Venedigs takåsar ser ut att aldrig ta slut. Tornet vid Markusplatsen och Markuskyrkans stora kupoler blir tydliga landmärken halvkilometern söderut. En kvart får vi stanna uppe på taket innan vi blir tillbakaropade. De håller tiderna strikt, onekligen.

Terrassen uppe på det historiskt välkända huset Fondaco Dei Tedeschi är, förlåt var, verkligen ”bara” en terrass. Ingen bar, ingen mat, bara en platå uppe på taket. Vad vi inte visste då men vad jag upptäckt i efterhand är att hela huset stängde ner bara två dagar efter vårt besök, inklusive takterrassen.

Nu förstår jag varför det var så… ja men ”spartanskt inrett” i delar av byggnaden som annars var ett exklusivt varuhus.

En svindyr Bellini på Harrys

Vi strosar halvt planlöst vidare till Markusplatsen och tar efter personligt tips sikte på Harrys Bar. ”En av världens mest berömda barer” sägs det. Vi har aldrig hört talas om den tidigare men vet inte om det säger mest om baren eller om oss.

Här uppfanns hur som helst drinken Bellini och då ska man givetvis beställa en sån. Lite som att ta in en Singapore Sling på Raffles i Singapore. Vi följer tipset och blir precis som i Raffles-fallet legalt rånade. Jaja, ibland kan jag leva med överpriser. Det är ju inte så att vi dricker en Bellini på Harrys exakt varje dag. Eller vecka.

Venedig ändå. Vilken upptäckarvänlig stad det är. Vi smiter in i den ena gränden efter den andra, långt bort från huvudgatorna. Små okända broar. Stora kända broar, som Rialto och Suckarnas bro. Fotar massa kanaler. Passerar små pittoreska caféer. Delar en pizza på ena stället. Vi skålar med varsitt glas på det andra, där vi efter en stund kommer till insikt att vi sitter bara ett halvt kvarter från vårt boende.

Vilse i Venedig. Utan att särskilt vara vilse i Venedig.

Runstreak och reka

Vi inleder vår andra dag med runstreak och rekar lite hur flygbussen fungerar, den vi ska åka med dagen därpå. Busstationen ligger en liten bit bortanför tågstationen och det är enkelt att förstå vilken buss vi ska ta. Det är sånt vi kan göra på våra löparrundor och så slipper man det momentet i skarpt och kanske stressat läge.

En ganska öde Markusplats

Markusplatsen blir andra dagens första anhalt. Ganska tidigt för att vara oss. Tydligen ganska tidigt generellt också för visst är det folk här på torget men ingen trängsel. Förutom den bisarrt långa kön till Basilica di San Marco då vill säga. Här ska det bokas biljetter i god tid och har man inte flera veckors framförhållning är det bara att ge upp. Vi jobbar oss istället ut i stadsdelen Castello och kommer snart till Via Giuseppe Garibaldi. Det är är Venedigs bredaste gata och det ska också vara här som flest locals verkar vilja hänga.

Venedig är unikt på ett sätt men samtidigt känns stan lite som… ja men en random stad i södra Europa. Ibland kan det faktiskt gå en stund mellan kanalerna och då känns det knappt som att man är i Venedig. De stora grönskande parkerna borta i Castello stärker intrycket, där vi blir ståendes en stund och tittar på ett gäng sköldpaddor i en liten damm.

Vaporetto ”in till stan”

I Parco delle Rimembranze, nästan längst österut, känner vi oss ganska nöjda. En bit bort ser vi en båthållplats och bestämmer oss för att ta en Vaporetto tillbaka in till stan. Det här är de vanliga lokalbåtarna och vi hoppar på 2:an som kör hela vägen bort till tågstationen. Det här blir vårt substitut till en klassisk gondoltur, som vi medvetet valt att avstå. Vi får se Venedig från hela Grand Canal, inklusive en passage under Rialtobron. Turen tar närmare 40 minuter och det är skönt att både få vila fötterna och att kända vinden i ansiktet.

På en liten bro någonstans

Ja men andra och även sista kvällen. Nu vill vi bara njuta. Vi stannar spontant till vid en bar någonstans bortanför vårt boende. Vi har tappat räkningen på hur många kanaler och broar vi gått över under de är två dagarna men på just den här passagen står vi snart med varsitt glas och inhalerar in en onsdagskväll i slutet av april.

Det är sommarvarmt med liv, rörelse och sköna vibes i luften. Här i gränden köper man sig något och ställer sig i närheten. Inga bord, inga märkbara restriktioner. Folk chillar, skrattar, umgås och har trevligt. Vi också.

När nattens täcke har lagt sig över Venedig har vi ätit. Ett kort strosande hemåt för att nästa morgon vakna upp till utcheckning och buss till flygplatsen. Men vi ska inte hem. Vi ska fortsätta utforska Italien och på VCE står en hyrbil och väntar på oss. Men det blir en annan historia och andra blogginlägg.