Den kanske största anledningen till varför vi skaffade vårt fritidsboende i Funäsdalen var, och är, närheten till fjäll och natur. Det är helt gudomligt att ha allt det där alldeles runt hörnet. Både i sommarskrud, höstfärger och i vinterskepnad. Ju mer vi upptäcker, desto mer inser vi att vi bara skrapat på ytan. Än så länge. Helgen som gick nyttjade vi en annan fördel – närheten till norra Dalarna. Vår plan om att besöka Njupeskär i maj klaffade perfekt med härligt väder så vi satte oss i bilen och körde de 14 milen söderut.
Njupeskär är med sin fallhöjd på 93 meter Sveriges högsta vattenfall. Det ligger tre mil väster om Särna och fyra-fem mil söder om Idre. Vattenfallet blev en riktig rikskändis de berömda somrarna 2020 och 21 när fyrtiotusen miljarder svenskar skulle på hemester. Helst skulle man hinna med alla kända platser inom landets gränser och absolut gärna exakt samtidigt som alla andra. Vi vägrade trängsel och kilometerlånga bilköer. Istället för att tipsa om nationalparken så kastade jag bort ett inlägg om att besöka vattenfallet.
Det är andra tider nu
Det är andra tider nu, inte 2020 eller 2022. Inte bara för att svemesterhysterin har lagt sig utan för att det just nu är maj. I Fulufjällets nationalpark betyder det lågsäsong och är det något vi gillar så är det glest med folk, gott om parkeringsplatser och en betydligt lugnare upplevelse.
HITTA HIT | Google Maps
12 frågor och svar om Njupeskär i maj
Är Njupeskär öppet?
Ja, leden till vattenfallet är öppen året runt och toaletterna var öppna och städade när vi var där. Att besöka Njupeskär i maj innebär dock att Naturum och café är stängt fram till slutet av månaden, vilket kan innebära begränsad service.
Kostar det något att besöka nationalparken?
Det är gratis men man kan lämna en frivillig parkeringsavgift på 20 kronor. Man betalar på plats genom att skanna en QR-kod med Swish-appen.
Hur långt är det att gå?
Dn kortaste från parkeringen till vattenfallet är 2 kilometer.
Får man tälta vid Njupeskär?
Ja, i alla zoner förutom 4 får du tälta (läs mer här). I övrigt finns det campingar i närheten av nationalparken.
Finns det ställplatser?
Ja, på de campingar som finns i närheten.
Kan man besöka Njupeskär med barnvagn?
Ja, det går och då rekommenderar jag verkligen Lavskrikeleden upp till fallet.
Kan man bada i Njupeskär?
Ja, det går och då får man bege sig utanför ramper och klippklättra lite. På egen risk med andra ord.
Kan man se vattenfallet ovanifrån?
Ja, det går leder upp till ovanför själva vattenfallet.
Får man flyga drönare vid Njupeskär?
Nej. Ingen flygning under 600 meter får förekomma i nationalparken.
Finns det wifi på området?
Det finns 4G och 5G-täckning, det borde täcka de flestas behov för uppkoppling.
Vad gör man om det regnar?
Då tar man på sig regnkläder, bra skor på fötterna och drar ett vätskeskydd över ryggsäcken. Skippa paraply, det är mest omständigt.
Hur är Njupeskär på hösten?
Det kan vara lika lugnt och stilla som i maj, men med höstens färger och chans till snöfall.
Bland 500-åriga tallar
Med härligt majväder ovanför våra huvuden parkerar vi bilen, stödbetalar en tjuga i frivillig avgift och börjar i lugn och ro promenera upp mot fallet. Snön ligger fläckvis kvar på bergsslutningarna i fjärran men längs leden är det helt fritt efter en fattig vinter. Det är välordnat och tillgängligt med ramper, informationsskyltar och fikaplatser längs vägen. Fast framförallt så är det naturskönt. Otroligt naturskönt.
Den djupa skrevan där Njupeskär störtar ner ser man redan från början av promenaden, precis innan man går in i den täta skogen med femhundraåriga tallar, som började gro när Columbus seglade över Atlanten. Svindlande tanke ändå, och då är dessa träd bara ungdomar jämfört med Old Tjikko, som är över 9500 år gammal.
Forsande bäckar omger oss, både Njupån som kommer från vattenfallet och små mindre vattendrag som porlar ute i skogen. Djurlivet är rakt inpå oss med lavskrikor som kvittrar. Rogivande ljud och sinnet är tillfreds.
Där Njupeskär forsar ner
Trappor tar oss ner den sista biten mot ravinen. Från bron över Njupån nu ser vi Njupeskär och vattenfallet i hela sin prakt. På den högra branten hänger fortfarande en stor isklippa kvar som ett minne från vintern. I övrigt är det barmark.
Vid slutet av rampen, där den sista biten är avspärrad på grund av ”lavinrisk”, sätter vi oss ner för en fika. En väldigt lyxigt fika. Inte så att vi hade guldkantad mat med oss utan mer för själva upplevelsen. Varm choklad och norrländskt bröd till ljudet av Sveriges högsta vattenfall.
Fem-sex sällskap hinner förbi oss under våra stund i ravinen, ytterligare några stycken ser vi längs vägen till och från vattenfallet.
Lavskrikeleden för tillgängligheten
Vi går Lavskrikeleden tillbaka, för att få en rundslinga. Den är något mer tillgänglighetsanpassad men merparten är stig och på sina ställen ganska kuperad. Rullstolar och barnvagnar fungerar så länge man kan lyfta och bära ekipagen på några ställen. Här och där gör man också rätt i att stanna upp och njuta av utsikten norrut, med Städjan som sticker upp några mil bort.
Vi är nog ute ett par timmar allt som allt. Lugnt. Skönt. Tyst. Stilla. Njupeskär i maj. Precis just därför som vi gillar lågsäsong så mycket. Nästa gång blir det fallets övre delar. Men det tar vi i höst.
