Jag slängde ett blogginlägg om Njupeskär

Jag har haft ett utkast liggandes. Länge. Om Njupeskär. En liten guide inför besöket om vattenfallet, nationalparken, det där gamla trädet, lite sköna bilder och förslag på rundor man kan vandra. Och visst, det ska erkännas att blogginlägget skulle optimeras för sökmotorerna och förhoppningsvis dra trafik. Både till bloggen och Fulufjället. Ja, jag var även på väg att åka tillbaka dit eftersom det är så himla vackert.

Men jag har ångrat mig.

Tre-fyra kilometer långa rader med parkerade bilar och parkeringsvakter för att styra upp kaoset. Tiotusentals och åter tiotusentals med besökare som vallfärdar till ett naturskönt område långt ute på bondvischan. Aldrig blir jag så osugen på att åka någonstans som när jag läser nyheter som dessa. Är det en nationalpark eller utomhusfestival? Fan vet.

Det är ju inte första, och självklart inte sista, gången vi läser om sånt här. Folk som köper engångstält, vandrar till Kebnekaise i sandaler med ett par vattenflaskor som proviant, nedskräpade vindskydd, söndertrampade leder och folk som springer längs Vildmarksvägen för att ta en selfie med renarna. Man baxnar över folks hänsynslöshet, dumhet, kortsiktighet, nonchalans och total brist på omdöme. De riskerar ju att sätta både sig själva och andra i skiten men sådana triviala detaljer verkar inte bekomma dem.

Vem är jag att läxa upp er?

Men. Jag förstår så klart problematiken. Som att jag med den här bloggen själv vill bidra till att folk hittar till sevärdheterna. Några av de mest lästa inläggen här handlar både om Kebnekaise, vandringar i Åre-trakterna, Kungsklyftan i Fjällbacka och att upptäcka Sverige rent generellt. Alla platser jag skriver om har jag ju själv besökt så vem är jag att vara översittare och uppmana folk till att inte åka dit? Det är ju jävligt lätt för mig att säga.

Jag blir ju själv lika irriterad när resenärer som själva har flugit kors och tvärs på planeten tidigare i sina liv nu uppmanar oss att stanna på marken och att upptäcka Sverige istället. Lätt för dem att säga som redan har rest jorden runt tjugotvå gånger.

Sprid ut er då!

I slutändan vill jag att vi ska upptäcka vårt härliga land. Och världen, så klart. Men vore det inte bättre om vi hade lite mer fantasi än att åka dit alla andra åker exakt samtidigt? Varför inte planera om och ta besöket när det inte är så mycket folk på plats? Njupeskär i oktober är fantastiskt vackert, det kan jag själv skriva under på, med chans till både snöfall och höstfärgade landskap. Och framförallt inte en käft på plats.

Så. Inlägget jag började skriva om Njupeskär har jag kastat. Planen på att åka dit igen lika så. Jag kanske plockar upp allt igen om två-tre-fyra månader, när vädret är ruffigare, ett snöfall hänger i luften och allt folk är hemma. Fler borde fundera på att planera om. Naturen skulle må bättre av det. Och ni skulle få en betydligt bättre upplevelse.