Det blöta vädret har hängt i luften hela dagen när vi mil efter mil kört längs Alabasterkusten, Côte d’Albâtre, i nordvästra Frankrike. Vi har nästan ställt in oss på att nästa planerade stopp kommer regna bort. Men så spricker det upp. Det blir klarblå himmel. Och det händer bara en kort stund innan vi rullar ner i Étretat, som med sin vita ”elefantklippa” och de pittoreska semestervillorna blivit hela kustens semesterälskling.
Staden är egentligen inte unik på något sätt. Det finns fler orter längs Normandies dramatiska kalkstensklippor, där de ligger som insprängda i prunkande dalgångar. Les Petites Dalles en bit norrut svängde vi till exempel också ner i, en by så liten att man missar avfarten om man blinkar. Vi besökte även den nedrasade bunkern ett par timmar tidigare. Även det en häftig upplevelse och ett av tusentals krigsminnen längs Normandies emellanåt sargade landskap.
Ett myller av turister
Mitten av juli och Étretat är ett myller av turister. Vår optimistiska tanke om att hitta en parkeringsplats nära stranden är givetvis bara att ge upp. Istället hittar vi en lucka vid busstationen, lite åt stans utkant och får oss därmed en liten promenad in gågatorna. Ingen fara för vår del, vi har svart bälte i att knata omkring när vi reser.
Hur kommer det sig då att Étretat blivit så populärt? Den här lilla orten med sina blott 1200 invånare lockar ju varje år ett sjusiffrigt antal besökare, det med en strand så stenig att det krävs vandringskängor för att gå ut på den.
Det var på 1800-talet som de franska storstadsborna började hitta ut till Alabasterkusten. För rekreation och avslappnande miljöer. Här byggde man semestervillor, som än idag står kvar, och vi förstår dem helt och fullt. Lyckligtvis är inte vackra finkorniga stränder det viktigaste när man ska hitta natursköna semesterparadis.
En fransk skönhet (av många)
För ja, så är det. Étretat är en fransk skönhet. Från strandpromenaden ser man Falaise d’Aval, elefantklippan med sin spektakulära form i söder. Uppe på klipporna i norr tornar Notre Dame de la Garde upp sig, trots att kapellet är mindre än valfri semestervilla i området. Det är promenadavstånd till båda sevärdheterna, via stigar och trappor upp och ner längs med klipporna.
Vi gör läxan och tar trapporna från stranden hela vägen upp till Notre Dame de la Garde. Kapellet byggdes på 1850-talet och byggstenarna bars för hand hela vägen upp. Efter att ha blivit förstört av tyskarna 1942 restaurerades kyrkan och den står nu med en magiskt vacker utsikt rakt ut mot havet.
Stigarna här uppe på toppen av klipporna tar oss ut till branta avsatser, 50-60-70 meter upp. Vi spanar fåglar som byggt bo i bergets håligheter. Långt där nere på stranden har folk trotsat riskerna med nedfallande stenar. Ännu längre bort ser vi Elefantklippan och alldeles precis bredvid ligger golfbanan, som rätt upp och ner åker in på vår bucketlist. Ett gott skäl om något att återkomma hit.
Med vår osannolika tajming med blå himmel, sköna fläktande vindar från Atlanten och en okej lunch i blodsockersystemet känner vi oss efter några timmars mer eller mindre planlöst strosande ganska nöjda. En glass längs gågatan kröner besöker innan vi på vägen ut från stan passerar entrén till golfklubben. Nästa gång så.
Étretat må vara populärt men vi turister har absolut våra skäl att komma hit. Stan visar sig bli en av de vackraste som vi stannar till i under vår roadtrip i Normandie. Men, har man glömt sin medicin mot massturism hemma och vill undvika de största folkmassorna finns det gott om alternativ längst kusten. Byar och orter ligger som ett pärlband, från Sommes flodmynning i norr till Le Havre i söder. Det är bara att välja.
4 saker som gör Étretat speciellt
#1. The Falaise d’Aval. Elefantklippan ser verkligen ut som en elefant som doppar sin snabel i havet. Märklig och mäktig. Det går vandringsled hela vägen upp. Vi valde att se den på distans, från andra sidan stranden.
#2. Notre Dame de la Garde. Kapellet, vars byggstenar bars hit upp för hand, stod klart 1854. Det förstördes av tyskarna under andra världskriget men återuppbyggdes i väldigt fart och byggnaden vi ser idag stod klar 1950. Hänförande utsikt och kanske bästa vyn mot Elefantklippan (och golfbanan).
#3. Stranden är inte en strand man springer barfota på, men läget är extraordinärt. De omgivande klipporna, staden i ryggen och Atlanten framför näsan gör den verkligen speciell.
#4. Golf d’Étretat är golfbanan med stort G. Från och med den här dagen uppskriven på vår bucketlist över banor att spela innan vi lägger näsan i vädret. Läget är helt sagolikt men här gäller det se upp med out of bounds-markeringarna.
Hitta till Étretat
Étretat ligger tre mil norr om Le Havre och drygt 20 mil nordväst om Paris. Enklaste sättet att ta sig hit är med bil. Är man här på lågsäsong kan det mycket väl finnas parkeringsplatser vid stranden. Vi ställde oss vid busstationen och därifrån är det 700 meter till stranden.
Fler tips
Passa på att upptäcka omgivningarna, framförallt om man kommer med egen bil. Alabasterkusten är vacker som en saga med sin naturskönhet, vackra byar, semestervillor och (skrämmande) lämningar från andra världskriget. En dryg mil söderut ligger HKB Heuqueville, bunkern som hänger rakt ut över klippkanten. Tre mil norrut ligger Petites-Dalles, ungefär som en miniatyrversion av Étretat.
Har du varit här i området? Lämna gärna en kommentar och berätta! Kom också ihåg att följa bloggen på Instagram och Facebook för fler tips på fina upplevelser!
Roligt att se erat inlägg från Etretat. Där var vi för många många år sedan med husbil och bodde på campingen. Vi gick upp till kapellet och en sväng uppe bredvid golfbanan. Dagen efter hade vi bokat tid på golfbanan men det regnade och blåste, blev inget spel. Skulle inte vilja bada där med de stora stenarna som rullade under fötterna och tidsvattnet. Vi åkte till orten Fe`camp med ett besök på Palais Benedictin och tittade på munkarnas likörtillverkning.
Vad trist när ni nu hade bokat in er på golfbanan. Läge för ett nytt besök kanske? 🙂