För oss förknippas resor ofta med rörelse. Vi samlar (inte för samlandets skull) steg, ibland tickar höjdmetrar in och vi hinner ofta med många upplevelser och platser på ganska kort tid. Utan att för den delen stressa.
Samtidigt har vi lärt oss att tempo behöver rytm. Att vi hur vi än bär oss åt inte kommer hinna se allt. Och att rörelse ändå mår bra av motrörelse. Lite som med träning. Efter intervallpass ena dagen mår man bra av ett återhämtningspass nästa dag. Därför har vi många gånger ett ganska enkelt men väl fungerande upplägg på våra lite längre resor: varannan dag.
En dag med mer aktivitet, längre sträckor och fler intryck. Den får följas av en något lugnare följande dag. Sovmorgon. En lugn frukost. En promenad utan mål. En längre lunch. Ja men tid att sitta ner och bara vara på plats. Låta omgivningen göra jobbet, istället för att själva hela tiden driva resan framåt.
Mellandagarna
De lugnare dagarna ger oss också tid att planera nästa etapp av resan. Ofta har vi några fåtal upplevelser förhandsbokade men vi brukar medvetet lämna luft i schemat. Vi vet att vi många gånger upptäcker saker väl på plats, när man fått pejl på geografin eller träffat en lokalbo som tipsat om en dold pärla. Vi använder också nedvarvningstiden till lite mer praktiska saker, som att backupa kameran från föregående aktiviteter eller bara koppla av med någon typ av lågintensiv underhållning, som fungerar oavsett var vi befinner oss.
Det kan handla om att lyssna på poddar, spela något meningslöst spel på mobilen, döscrolla sociala medier. Eller onlinebaserad underhållning som exempelvis casinon utan licens i Sverige, som ofta erbjuder ett bredare utbud och fler betalningsalternativ än vad den svenska marknaden tillåter. En paus utan prestation och FoMo kort och gott.
Just de här mellanrummen är lätt att underskatta. När man väl har tagit sig långt bort finns en lockelse i att fylla varje dag, varje lucka, varje timme. Men för oss har pauserna blivit en lika självklar del av resan som själva aktiviteterna. Oavsett om vi sorterar bilder, planerar nästa dag eller kopplar av med lågintensiv underhållning – som att läsa, lyssna på någon podd eller spela en stund på ett onlinecasino – är poängen densamma: tempot justeras, intrycken får sjunka in och energin sparas till nästa markerade plats i vår gemensamma Google Maps.
Den maxade träningen är på hold
Vi rör på oss mycket även hemma. Till vardags blir det både träning, löpning och rörelse till och från jobb. Men på resor används kroppen på ett annat sätt. Dagarna blir längre och rörelsen är mer kontinuerlig medan vi en vanlig vardag hemma på Frösön blir mer stillasittande under våra kontorstider. R som i resa, r som i rörelse. Lite så.
Varannan-dag-systemet gör inte bara de lite mer intensiva dagarna enklare, utan skapar ett bättre flyt i hela resan där aktivitet och vila jobbar tillsammans. Det blir lite som hemma alltså. Ett hårt pass ena dagen, lugnt dagen efter. På repeat.
Och visst. Vi tränar ju faktiskt alla årets dagar oavsett var vi är och vad vi gör. Den fysiska ansträningen på resor är dock inte alls av samma kaliber som hemma. Även om hotellen ofta har gym och gatorna i Vancouver, Seoul eller Hamburg bjuder in till runcation så är det sällan vi trycker på max. Tränar gör vi men det blir på sparlåga, men då har vi å andra sidan kanske maxat under en period innan själva resan, så att resan i sig blir en naturlig återhämtning. Det är absolut strategi och pussel bakom kulisserna men vi gör det framförallt för att vi tycker att det är roligt, givande och långsiktigt.
Hjärngympan
Det är inte bara benen som jobbar under våra resdagar. Hjärnan gör också sitt. Navigerar, tolkar, anpassar sig till nya miljöer, dofter, språk och sammanhang. Det märks inte alltid direkt men påverkar både koncentration och närvaro. En lugnare dag ger utrymme att ta igen sig även mentalt. Utan de här pauserna finns risken att allt bara flyter ihop. Platser passeras men de hinner aldrig riktigt sätta sig när fokus hela tiden ligger framåt.
För oss fungerar vilodagen som en liten brygga mellan dagarna. Ett mellanrum utan krav på prestation.
Vila är inte att inte göra något alls
Att vila innebär för oss sällan att göra ingenting. Lågintensiv rörelse är ofta en del av återhämtningen, vilket vi pratar om både när vi tränar och när vi är aktiva ute på resor. En lugn promenad (även om vi har en tendens att skruva upp tempot även där), en stund vid en utsiktsplats längs en vandringsled eller ta en kaffe nere vid en sjö och bara njuta av en vacker utsikt. En aktivitet men helt utan krav.
När tempot sänks förändras också uppmärksamheten. Man får ro att hitta de små detaljerna som man annars kanske missar. Det är ju inte helt ovanligt att man kommer på sig själv med ett högt tempo, ansiktet ner i mobilskärmen för att följa en vägbeskrivning på Google Maps till nästa aktivitet.
Det finns många floskler man skulle kunna slänga sig med på det här temat men eftersom vi inte direkt hör till skaran som har en ”Carpe Diem”-skylt hemma på väggen så låter jag bli uttryck som ”Rörelsen blir ett sätt att vara på plats snarare än att ta sig igenom den” eller ”Resa med ett mer hållbart djup”.
No offense Ernst, men ni fattar.
Planera in vilodagen
Vilodagen fungerar bäst när den är en självklar del av resan, mer än som nödlösning. När vi planerar så ger luften i schemat oss också mer utrymme för att vara flexibla. Nu kanske det här låter lite motsägelsefullt men då ges ju faktiskt möjligheten att hitta på något spontant, som inte behöver vara någon större insats vad gäller energi eller fysisk ansträngning.
Vi gillar ju kontraster då det gör båda sidorna av det här myntet tydligare men också viktigt för att balansen ska hänga med. Att våga göra mindre kan kännas som ett slöseri med tid när man ändå spenderat både pengar och tid på att ta sig dit. Men för oss bidrar pausen till en bättre helhet. Jag tror aldrig att vi har ångrat en lugnare dag. Som vanligt går vi även in med insikten att vi, hur vi än bär oss åt och hur länge vi än stannar, aldrig någonsin kommer hinna upptäcka allt ändå.
Precis som hemma – och i träningen – är det liksom samspelet mellan ansträngning och återhämtning som gör att vi orkar. Orkar vara så aktiva som vi är. Och att vi allt som oftast kommer hem med nästan lika mycket energi som när vi stack och har sug på mer. Ja jo, möjligtvis att jetlagen har en del att säga till om där.
Men ni fattar.
