Vi har testat 9 timmar i SAS Economy på Airbus A321LR

Skulle ni sätta er på en narrowbody-kärra för en niotimmarsflygning? Hand upp! Ja? Nej? Vet inte? Eller vem bryr sig? Får jag gissa är det nog inte så många som inte ens reflekterar över vilken flygplansmodell som står angiven när de bokar. Men sedan, på avresedagen, höjs det nog både på ett och två ögonbryn när man kliver ombord. Och jag förstår dem. En mittgång ger mer känslan av att man ska flyga en timme till Umeå, inte nio timmar över Atlanten.

Själv tänkte jag lite tvärtom. Nio timmar på en narrowbody över Atlanten, bokad helt avsiktligt. Äntligen skulle det bli av att testa SAS Economy på deras Airbus A321LR. Ja men välkomna ombord på Åsa Viking (SE-DMR) men vi tar det från början!

Snabbfakta om flygningen

RUTT Köpenhamn – Washington DC
IATA CPH – IAD
TID 12:25 – 15:40
FAKTISK FLYGTID 09:00 timmar
FLIGHT SAS, SK925
KLASS Economy, 38D
MASKIN Airbus A321-253NX (SE-DMR)

Inte som andra flygplan

Flygplan som flygplan kanske ni tänker. Nja men kanske ändå inte riktigt. Till skillnad från större långdistansflyg så är Airbus A321LR-serien (även kallad A321neo) en så kallad ”narrowbody”, vilket betyder en enda mittgång. Och visst. Många likheter har den med sitt mindre syskon A320neo. Samma vingspann, samma höjd, samma aerodynamik och de bränsleeffektiva fördelarna. A321LR är dock sju meter längre och utrustad med större bränsletankar vilket ger den en teoretisk räckvidd på 7400 km (1100 km längre än vad A320neo klarar av).

Sammantaget gör det här Airbus A321LR till en utmärkt maskin på destinationer eller säsonger som kanske inte riktigt motiverar en widebody.

Business, Premium och Economy

SAS har på A321LR satt in samma klasser som på de stora långdistansplanen A330/A350, med vissa skillnader i stolar och seating. Först har man sju rader Business Class med 22 säten av typen Thompson Vantage. Fördelningen är rader om 2-2 och 1-1-konfiguration, där den senare är perfekt om man reser själv.

Bakom väggen kommer sedan Premium Economy med 12 stolar i en 2-2-konfig och sist ut hittar vi Economy-kabinen med 123 säten. Det ger oss totalt totalt 157 platser. Business har vi testat både till Kanada och även hem från Washington. In och läs sen!

Economy på SAS A321LR

SAS Economy på A321LR bjuder på 123 stolar i en 3-3-konfiguration. Även om flygplanet känns betydligt tajtare än ”riktiga” långdistansplan (A330/A350) så är måtten i ekonomiklass faktiskt snarlika.

Seatpitch mäter in på 31″ (79 cm), stolsbredden ligger på 18″ (46 cm) och sätet går att fälla 3″ (drygt 7 cm). Det är egentligen bara det sistnämnda måttet som skiljer sig åt mot A330/350, på vilka man kan fälla sätet 5-6″. Men ja, känslan av rymd här på A321LR är dock en annan. Trängre så klart.

Bordet man fäller ut går att justera framåt och bakåt. Det är litet men rymmer ändå matbricka och en bärbar dator på 13″.

På sätet i ekonomiklass ligger en kudde, filt och ett par öronsnäckor att koppla in till underhållningssystemet. En flaska vatten hittar man också, i stolsfickan. Varje säte har även en egen skärm på 9 tum vilken jag återkommer till längre ner. Ovanför huvudet har varje resenär varsin dedikerad läslampa och fläkt.

Mat, dryck och träbestick – hur står sig SAS servering?

40 minuter in i flygningen börjar huvudserveringen. Jag tar in ett glas juice och en flaska vin, vilket snart följs av en mitt val av kycklingrätt med potatismos. På sidan en liten sallad, bröd, knäckebröd samt en morotskaka som sötsak. Helt okej mat måste jag säga, givet förutsättningarna att vi sitter bakom skynket så att säga. Kycklingen framförallt var lagom genomstekt.

Det som dock sänker alltihop är dessa nedrans träbestick som SAS med flera envisas med. Det finns säkert något hållbarhetskoncept bakom (även om huvudskälet troligen är ekonomiskt) men jag äter nog hellre med fingrarna. Träbestick ger en hemsk bismak på varje tugga och jag kan verkligen inte komma på något positivt med dem överhuvudtaget.

Som snacks en timme innan landning blir det en smoothie och olivmacka. Smörgåsen ser inte mycket ut för världen men smakar ändå bättre än vad den ser ut.

Utsikt över Grönland

Den största fördelen med att flyga till Nordamerika är helt klart utsikten, om vädret tillåter vill säga. Ofta flyger man in över antingen Island eller Grönland och om man har tur så ser man båda två. För vår del gick rutten strax norr om den lilla ön innan vi drog in över det stora massiva ändå-inte-särskilt-gröna landet.

Har man nu gjort sin läxa så sitter man med utsikt norrut, alltså på högersidan i planets färdriktning. Då har man perfekt ljus och otroliga vyer över berg, fjordar och snö/istäckta landskap. Det kan i flygsammanhang vara något av det häftigaste jag vet, mest för att det är så vidsträckt och öde.

IFE och wifi

Skärmen man har framför sig är en 9″ touchskärm i HD-upplösning. Jag ska erkänna att jag inte direkt kastar mig över utbudet. Oftast har jag egen dator med mig och så blir det flygkartan som rullar i bakgrunden. Den går dock inte att styra själv här hos SAS vilket jag tycker är ganska tråkigt. Film- och serieutbudet är ändå fullgott och jag tror att de flesta kan hitta något att kika på. Tio avsnitt Vänner (min måttstock) är bättre än genomsnittet.

Öronsnäckorna som delas ut gratis är en nödlösning som jag inte ens packade upp. Lyckligtvis är det en vanligt 3,5 mm-ingång under skärmen. Prioriterar man egna brusreducerande lurar i handbagaget behövs det därför ingen adapter och det tackar vi för. Under skärmen sitter en USB-A-port där man kan ladda sina enheter medan USB-C lyser med sin frånvaro.

Det aktuella flygplanet är utrustat med SAS gamla wifi-lösning (värt att notera nu när de börjat rullat ut Starlink på A320neo). Så länge vi höll oss till meddelandetjänster så fungerade anslutningen helt okej men den var rejält trött när Flightradar-kartan skulle laddas in. Det gör egentligen inget och jag är faktiskt kluven inför Starlink. Oerhört nice att kunna streama film på långresan men lätt oro också för folks möjligheter att kunna köra onlinemöten på högtalarfunktionen. Kan vi lova varandra att undvika det? Bra. Tack.

Komforten under nio timmar

Jag är i ärlighetens namn lite förvånad över hur bra komforten stod sig i ekonomiklass under våra nio timmar i luften. I utrymmesväg har jag nästan inget att klaga på och med plats vid gången kunde jag utan problem sträcka på benen. Möjligtvis hade det varit fint att kunna fälla på sätet lite till. På vår dagflygning var det lite strunt samma men väl värt att notera för en eventuell tripp över natten.

En stor fördel med neo-modellerna (både A320 och A321LR) är ljudnivån, som jag upplever som rimlig även längre bak i planet.

Nio timmar i luften är ju ändå lite av en ansträngning och det är skönt att kunna sträcka på sig. Ett par promenader till planets bakre galley är bra att göra ibland och så lite tåhävningar på det för att få lite cirkulation i spirorna. Om jag brydde mig över att det bara var en mittgång? Knappt. Visst är kabinen trängre än A330/350 eller motsvarande större kärror men äh, det fungerar faktiskt bra ändå.

Allt som allt – nio timmar på en SAS A321LR

Allt som allt en väldigt trevlig och framförallt vacker flygresa med Grönland som given höjdare. Nio timmar kan nog ge redig träsmak men vi klarade oss hyfsat bra från det. Träsmaken kom istället från de eländiga besticken. Jag hoppas verkligen att SAS kommer på andra tankar och skickar dem dit de hör hemma – in i en kamin. Servicen ombord tycker jag stod ut i positiv bemärkelse. Trevlig personal, bra bemötande och helt okej mat (om man äter med fingrarna eller lyckas komma över andra bestick).

Har man flugit långt med SAS de senaste sju-åtta åren så kommer man känna igen IFE:n. Mitt tips om egna hörlurar kvarstår, framförallt om ni reser i ekonomiklass.

Om nöden kräver skulle jag utan problem sätta mig på den här kärran igen för nio nya friska timmar. Även i ekonomi, om priset på de mer bekväma alternativen skenar. Visst, A321LR är kanske inte mitt förstaval men om alternativet är att inte resa alls så är det ju väldigt enkel matematik.