Vad gör man när det är 35–40 grader och man har vad som känns som femtioelva tusen trappsteg upp framför sig, med ett mål högst upp som sägs vara lite av en kronjuvel? Jo, man tar tjuren vid hornen och börjar gå. Högst där uppe väntar nämligen Kejsar Khai Dinh Mausoleum. Och ibland är det ju först när man tagit sig hela vägen upp som man får svaret på om det faktiskt var värt det.
Eller om det inte är det.
Jaja, så många trappor är det ju ändå inte så på pappret är det ingen jätteinsats. Fast är det cirka massa grader varmt så blir det en liten annan grej men nej, femtioelva tusen steg är det inte. Ett hundratal kanske. Om ens det.
Vem var Kejsare Khai Dinh?
Kejsar Khai Dinh var den tolfte regenten i Nguyễn-dynastin och stod högst i rang i början av 1900-talet, en period då Vietnam i praktiken redan låg under franskt inflytande. Han föddes 1885 och kom att bli en kejsare som i efterhand ofta beskrivs som mer lojal mot kolonialmakten än mot sin egen befolkning.
Ingen ”folkets kejsare” alltså utan mer tvärtom. Han var starkt knuten till den franska administrationen och levde ett liv som i mångt och mycket stod ganska långt ifrån den vardag som utspelade sig utanför palatsmurarna. Det gör också att hans sista viloplats känns lite… ja men annorlunda. Inte så mycket nationalromantik utan mer personligt monument. Det är också en del av varför han blev en ganska omdiskuterad filur.
Själva mausoleet började byggas 1920, men Khai Dinh själv hann aldrig se det färdigt. Han dog 1925 och först 1931 stod allt klart. Trist för honom tänker vi snabbt medan svetten rinner längs ryggraden, i pannan, på benen, på armarna. Ja mest överallt.
Mausoleet är mindre än många av de andra kejserliga gravarna runt Huế, men desto mer intensivt. Det är som om någon försökt packa in så mycket detaljer, mönster och symbolik som möjligt på en i sammanhanget oerhört begränsad yta. Traditionella vietnamesiska former möter fransk kolonial stil. Inte särskilt mycket harmoni. Mer dramatik. Nästan lite… för mycket? Men vackert är det ändå. Både byggnadernas utsmyckningar och platsen som sådan, med sitt frodigt böljande landskap runtomkring.
I slutändan och med facit i hand skriver jag faktiskt ändå in ”värt besväret” i Vietnam-resans anteckningsblock. Minnen och nya kunskaper om saker man hade noll koll på innan är som bekant inte särskilt betungande att bära mig sig, på sin vidare färd i livet.
HITTA | Google Maps
Pressresa arrangerad av Vietnam Airlines. Text, bilder och åsikter är alltid eget material.